Den rosa färgade lilla hanen skuttade vilt runt den ljusa tiken och deras fnitter spred sig längst gatorna. Dom hade varit på äventyr ner i Civitas mitt och kollat runt på alla spännandeheter som fanns där. Det hade trillat in massor med nya individer under dagen, många kom mer eller mindre på samma gång och Lupin förstod inte riktigt vad som hände, dom som hade kommit hade varit smutsiga och skräckslagna. Dom två valparna hade snabbt begett sig efter kaoset rullat in men lekte vidare längst dom tystare gatorna.
- Lupin.
Han hade hört moderns röst klart och tydligt och kände en viss besvikelse och det hördes tydligt på hans muttrande.
"Vi ses imorgon?" den ljusa tiken nickade med ett brett leende innan hon skuttade vidare ner längst gatan och Lupin började röra sig emot sin moder.
"Ja mamma." hade han gjort någonting fel, hade hon sett att han och Lauprice hade tittat in och kollat på hennes pälsar. Eller var det någonting annat.

Lauprice:

"Lupin", kallade Aurora och hennes son lydde. När den mindre tassade ut ur sidogatan satte hon kroppen i rörelse, men inte hemåt, som kanske varit den naturliga vägen. Istället tog hon dem mot en avskild del av trädgården.
     Det syntes inte på henne, men Aurora hade hjärtat i halsgropen. På den senaste tiden hade hon börjat notera saker kring Lupin som han hittills verkade omedveten om. Svag glöd. Lätta ljussken. Hennes egen ljuskraft hägrade runt dem.
     "Lupin, käraste", fortsatte hon när de var ensamma, och ljuden från gatorna dämpats. "Känner du att något förändrats på sistone?"

Försiktigt skuttade han efter sin mor när dom vandrade in i trädgården. Dom ljusa ögonen stirrade på dom mörka blommorna och han glömde nästan bort att lyssna på Aurora.
- Någon förändring? han bet ihop och rynkade ihop pannan. Skulle han ha känt en förändring, vad för typ av förändring? Hans små leder gjorde ont ibland men det hade både hans mor och far sagt var för att han växte. 
"Jag vet inte, jag har blivit större. Tror jag!" den lilla rosa hanen hade närmat sig en av dom mörka lupinerna och sniffade på dom. Pollen från dom få blommor som fanns kvar grävde sig djupt in i nosen på valpen och han tog några steg tillbaka och nös till inte bara en eller två gånger. Han kunde inte kontrollera sig och en liten prutt smet ut på samma gång som han nös och det var inte bara en liten prutt. Den kändes konstig, nästan brännande men kall på samma gång. Ljus hade smitit ut ur både den lilla rumpan och nosen. Helt förstörd såg han emot Aurora och sen bakom sig. Vad hade precis hänt. Ytterligare en liten nys kom fram igen och ytterligare några små strålar av ljus.
"Mamma, vad händer?" tårarna rann nu ner för kinderna och han var så rädd, vad innehöll den där lupinen?

Större? Aurora hann inte svara innan ljus lämnade Lupin. Hon drog på överläppen i en smått äcklad grimas. Nåväl. Det var ett svar på hennes fråga åtminstone.
     "Det är ljuset", svarade hon stilla, men med en skarp intensitet. "Mitt ljus." Hon rörde sig i en mjuk cirkeln runt honom, betraktade sonen ur smala glipor.
     "Det är en gåva, Lupin, men det är en farlig gåva. Speciellt här. Du måste vara försiktig. Något sådant", hon nickade mot lupinen och rynkade återigen på nosen. "Något sådant får aldrig hända igen. Är det förstått?" Hon stannade upp framför honom och såg obevekligt in i sin sons ögon. "Jag ska hjälpa dig att träna, men det stora ansvaret ligger hos dig. Träna hårt, för brist på framgång kommer ha konsekvenser." Hennes valpar visste inte hela sanningen, men de borde känna igen skärpan i hennes röst vid det här laget, och vad den kunde betyda.

Helt oförstående tittade han på Aurora och kände inget annat än skam och öronen las tätt emot nacken och han såg ner på marken. Lyssnade på hennes ord och sjönk ihop. Hon påstod att det var en gåva men han kände inget annat än skam. Varför hade han fått någonting så farligt, om än han inte förstod varför det var farligt så var det allt han hörde.
"Ja mamma." kved han tyst fram och såg upp på sin vackra lockiga moder med lite tomma ögon. Hur skulle han träna detta, vad var det ens. Ljus hade Aurora sagt. Ljus, det kom ju ifrån solen.
"Hur... kontrollerar jag det?"
Lupin var i vanliga fall en väldigt framåt och obrydd herre men när hans mor sa något så var det hans lag. Trodde han iallafall. Och gjorde han hennes missnöjd så förstod Lupin att han hade gjort fel och behövde göra om det från början för att göra det rätt, göra henne stolt. Inte skämma ut henne.

Lupins fråga var berättigad, och Aurora bet sig lätt i läppen, eftertänksamt. Hon hade haft sådan nära kontakt med ljuset ända sedan hon blivit medveten om det att hon knappt visste hur det kändes utan.
     "Var kommer det ifrån?" sa hon tillslut, och fortsatte omedelbart. "Säg inte att du inte vet. Du måste känna efter. Någonstans. Det kan vara en svag puls, en värme, en hinna - något." Blicken var inte lika intensiv. Hon kände sig lugnare nu när de jobbade med kraften, och hotet sakta men säkert minskade. "Hitta ljuset Lupin, och ge det allt. För att kunna döda något måste du först ha kontroll över det." Som med så mycket annat.

Utan att säga nå lyssnade han på hennes ord och förstod inte riktigt var hon ville komma. Han sa ju att han inte visste var den kom ifrån och var påväg att påpeka det men var inte nog snabb. Helst av allt så ville han bara skrika på henne och springa iväg, säga att hon inte fattade någonting men rädslan och repsekten för Aurora höll i honom som vassa klor.
När hennes blick och röst blev varmare så vågade Lupin att se upp på henne och nickade koncentrerade sig på vad hon hade sagt. Lupin blundade och sökte efter dom saker hon hade nämnt men kunde inte riktigt känna någonting i början. Han koncsenterade sig så mycket att en liten rynka bildades i pannan och den lockiga svansen krullade sig lite. Ingenting förutom ett svagt brus som han trodde var från gatorna men när bruset blev starkare och övergick till en konstig varm känsla öppnade han fort ögonen och ställde sig snabbt upp. "Jag tror jag vet vad det är. Ett brus, eller värme. Både och?" Lupin tittade lite frågande på Aurora, var det möjligt.

"Bra", svarade hon omedelbart. "Mata det." Hon hade sett en svag glöd kring sonen, men inget nog av den kaliber hon ville se.
     "Det är okej att inte kunna nu på direkten, det tog tid för mig", Hon reste sig upp, "men Lupin, jag menar allvar när jag säger att du måste kunna kontrollera det. Snart. Jag vill att du söker upp mig någon gång varje dag och visar på framsteg." Hon behövde se till att Lupin höll sig borta från huvudsätet fram tills hon kunde lita på hans krafthantering. "Säg inte det här till någon, okej? Inte än." Han behövde mer tid.

Mata det, lite oförstående tippade han huvudet på sne. Hur i hela världen skulle han kunna mata något han inte hade någon som helst kontroll över. "Hur menar du mor? Snälla förklara så jag vet hur jag ska träna." Lupin ville inte känna sig korkad men han hade absolut ingen aning om hur han skulle kontrollera sitt ljus.
"Jag lovar att inte berätta för någon." dom färgade ögonen såg menande upp emot Aurora och Lupin nickade för sig själv. Han ville gärna berätta men när han tänkte efter så hade det ju varit mycket coolare att en dag bara visa dom vad han kan göra. Kanske blända Malva så hon skulle skrika halsen av sig. Om det var möjligt.

"Bra", svarade hon först, och la sedan huvudet på sned. Det var en befogad fråga han ställt, men inte desto lättare att svara på för det. Efter några ögonblicks tystnad suckade hon och nickade med huvudet.
     "Kom. Låt oss ta en promenad."


[Avslutat!]