Ronia rörde sig på den frostiga stigen, på väg längst bort mot Yanamores avskiljda område där lyor och vindskydd radades upp om kanterna av den upptrampade jordvägen i mitten. Där var det bra mycket lugnare och tystare än i andra delar, om än man fortfarande kunde känna ljuva dofter föras med av vinden. Vintermorgonen var ännu tidig, men det var ett bättre tillfälle än något att kunna talas vid med Tenebris, innan något annat som krävde hennes uppmärksamhet hann inträffa.
   "Aurora?" Ronia kallade hennes namn når hon nått den breda ingången, men fick genast vända sig åt vänster när honan steg fram runt hörnet utifrån - redan ute. Hon rätade på nacken när hon mötte honans isblå blick. Dagen innan hade Crista visat henne och valparna runt. Hon själv hade varit upptagen med annat större delen av dagen, och lämnat en ordentligare presentation till senare. Hon undrade också vad det var som egentligen fört henne hela vägen till Yanamore. Det var ingen kort resa, och med valpar i släptåg på det. Hon hade frågat Crista efter fler detaljer, men hon hade inte verkat veta mer än Ronia själv. Det var överlag väldigt mycket som förvirrade situationen.
   "Yanamore delar få likheter med Civitas, men jag hoppas ni funnit er tillrätta ändå." Uttrycket förblev övervägande neutralt gentemot henne, om än det inte fanns något fientligt i det. Det var något runt Aurora som klingade fel. Hon kunde minnas att det varit Aurora som öppnat invigningen med det där skådespelet, så att det var Grendels dotter var det ingen tvekan om. Det var åtminstone den informationen hon haft sedan tidigare, att Grendels dotter hette Aurora. Det gick däremot inte helt ihop med faktumet att Aurora faktiskt var Sraoshas dotter och var samma valp, att Sraosha aldrig nämnt Grendel, och att Ronia själv sett Grendel när han presenterat kämparna i arenan. Han var en väldigt liten Aderon. 
   "Men jag utgår ifrån att ni inte bara kom för att njuta av våra brygder. Har Tenebris ett större ärende?

Aurora hade inte väntat sig att träffa på en annan uppe såhär tidigt, men hon lät inte Ronias närvaro överraska henne. I samma stund som inferon kallade hennes namn log Aurora mjukt, varmt mottagande i sinnet.
     "Åh, ja. Ni har varit så välkomnande så." Leendet breddades. Yanamores uppbyggnad kändes betydligt mer primitivt än Civitas, och Aurora fann sig sakna känslan av lyx. Yanamore var imponerande, visst, men var var glasfönstren? Vinet? Hemligheterna?
     I Kärnan, antog Aurora. Efter en rundvandring dagen innan - Aurora hade fnissat och skämtat mycket med fakargen som lett dem runt, men turen hade inte tagit dem innanför murarna ändå. Det störde henne att de inte fått komma in, även om hon absolut inte tänkte pressa Isil Anar om det. De var här för att bygga relationer, inte ta reda på flockens hemligheter. Hon var för duktig socialt för att inte kunna skilja dem åt.
     "Men ja", fortsatte hon. "Tenebris är imponerade över vad ni skapat här, Ronia, och vi är intresserade av att bygga en hållbar relation med er." Hon blinkade åt inferon. "Ta bara att jag tagit med Tenebris framtid som tecken." Leendet, som mildrats till ett mer vältaligt leende, breddades igen till ett roat flin. "Fråga mamma eller Assar om det kunde funnits en bättre present." Trots att valparna var unga tonåringar hade systern och modern varit stormförtjusta i de små liven. Hon hade trott att Sraosha skulle tuppa av när hon meddelat att det fanns ännu fler i Civitas.

Ronia lyssnade. Hon gjorde ingen nämnvärd ansats att besvara det breda leendet, men hummade likväl jakande. 
   "Jag tror dig." Sraosha hade nästan blivit en valp själv när hon presenterats den del av Auroras kull som var närvarande. Den som stått ut från mängden var en blanksvart valp med slät päls, som inte alls liknat de röda, lockiga syskonen. Ariel Heredis, son av Even och Nilo. Hon hade träffat dem båda under Skuggfalls invigning tidigare, och hade redan bett Aurora framföra hennes gratulationer över den friska kullen. Hon hade visserligen framfört dem Even redan under festligheterna, men en dräktighet garanterade inga valpar. Stackars Tear hade förlorat sina.
   Ronia nickade mot valvet som ledde ut mot Yanamore och eskorterade Aurora ut mot öppnare marker. Även om det fanns uppenbara oklarheter runt Aurora och hennes familj så tänkte hon inte nonchalera ett försök till kontakt. Hållbara relationer var användbara, trots allt.
   "Isil Anar lyssnar."

[Kan nog sätta som avslutat, i och med att vi nämnde kortroll.]