Vitmossa. Var det ens någonting man använde häromkring? Han var inte helt säker, men trodde å andra sidan inte att Jägarna var de enda som någonsin använt sig av vitmossa för att stoppa otrevliga blödningar. Helaren verkade åtminstone ha känt igen det, men samhälle var både främmande och svårare att navigera än han först trott. Han hade förstått baserna, hur det brukade gå till och var vargar brukade befinna sig, men att hitta någon som sålde mossa... Krävde att han letade på måfå. Helaren hade viftat iväg honom någonstans söderut. Hon hade sagt något om en eller flera byteshandlare, men vad de hette och hur de såg ut hade han inte fått klart för sig. Hittills hade han stött på någon som sålde torkade växter, men ingen mossa. 
   Det verkade vara dags att helt enkelt fråga om vägen. Han travade upp till första bästa vargar som stod i närheten.
   "Hej- hörni, vet ni var-", hans vänliga ord dränktes i ett plötsligt skratt, och de främmande vargarna traskade vidare utan att ens ha lagt märke till honom. 
   "Åh, tack så mycket, då vet jag precis", muttrade Delshay, rösten drypande av sarkasm. Där fanns dock ingen riktig ilska i meningen, och han gaskade snart upp sig. Han släppte de försvinnande ryggtavlorna med blicken och höjde den istället upp mot de högre nivåerna av staden Civitas. De finare byggnaderna skymtade mellan välvda tak. Han hade ingen aning om hur det såg ut längre upp. Sålde de saker där uppe också, eller höll sig byteshandeln längre ner? Kunde det hända att de till och med sålde vitmossa, eller var det bara fina smycken? 
   Han blev stående mitt i gatan med ett rådvillt uttryck.

Meilyr hade precis kommit tillbaka från en snabb jakt utanför murarna. En livlös hare dinglade slappt från hans gap då han traskade in genom porten. Han hade befunnit sig här ett litet tag nu och börjat bli säkrare på var han kunde sätta tassarna. Det hade inte varit lätta första dagar men nu hade han ungefär kartlagt staden med sitt kraftfällt och det var inte så ofta han gick i väggar eller liknande. Han viftade lojt med de 9 svansarna från sida till sida då han tassade sig fram, lyssnade lite lojt på samtal runt om sig,. Men fast han knappt hade några problem att ta sig fram längre hade han lyckats ställa till det för sig själv tidigt i morse. Klumpighet kunde han inte bota. Meilyr var påväg till ett av vattenstråken för att stilla törsten då han passerade en byteshandlare som hade radat upp ett flertal skålar på ett bord. I sina egna tankar så lyckades han svepa ner en av skålarna med sin svans, den landade med ett ljudligt kras. Meilyr stelnade till och det tog inte länge för byteshandlaren att börja skrika åt honom. Han suckade tungt och övervägde om han bara borde springa sin väg. Men något sa honom att säljaren aldrig skulle släppa det här och komma skällande efter honom nästa gång de sågs igen. Så han gjorde en snabb deal med handlaren, en hare skulle duga.

Nu var jobbet gjort och han behövde bara hitta tillbaka till handlaren. Jakten hade muntrat upp honom och han hummade lätt för sig själv. Plötsligt ändrade hans fokus till en röst som försökte få kontakt med ett gäng med andra vargar. Det verkade inte varit så lyckat. Meilyr hejdade sig och lyssnade på vad den muttrande rösten sa. Han log lite för sig själv och bytte riktning mot den nu kvarlämnade hanen. Han släppte ner haren på marken för att tala.
“Man blir förvånad över hur pass många skitstövlar som kan samlas på ett och samma ställe.” flinade han och tittade mot hanens håll, i ett försök att inte se så blind ut. “Vad är du ute efter? Jag är ganska ny här, men kanske kan jag hjälpa”

Delshay hade inte funderat länge innan en röst påkallade hans uppmärksamhet. Blicken sökte sig snart åt sidan, och mötte en svart hane med en överdriven mängd svansar. Det tog en sekund innan han insåg vad det var han faktiskt såg, men ja, det var svansar. Han släppte snart de många svansarna med blicken, ville inte stirra, men insåg snabbt att den andra knappast lagt märke till det. Trots att han själv per automatik försökte möta hanens blick så hände det aldrig. Blind. 
   Delshay skrattade till åt hanens kommentar. 
   "Så skulle man nog kunna uttrycka det." Han hade bättre saker för sig än att slösa energi på ohövliga vargar han ändå inte hade något att göra med, om än det var mer än tillfredsställande att sura några sekunder.
   "Vitmossa", förklarade Delshay slutligen. Han hade nog aldrig varit så less på ett ord i sitt liv, som han travat runt och sökt i Civitas, men hade han tur kunde den så kallade nykomlingen vara till hjälp. "Civitas helare behöver mer, och, öh, det föll på mig att hämta det." Han antog ett osäkert, kluvet uttryck, innan han log igen. "Vet du var man kan hitta lite?" Han harklade sig och rättade. "Mycket."

Ett skratt. Främlingen hade tagit hans kommentar med ro. Meilyr väntade på svar på hans fråga och det kom snabbt. Vitmossa? Meilyr försökte tänka tillbaks på de olika försäljare han stött på den senaste tiden. Tyvärr hade han inte mycket kunskap eller intresse i örter och växtligheter, så det mesta hade gått honom förbi. Men han hade ett minne av en varginna i närheten av den buttra försäljaren som åtminstone sålt örter, för det hade doftat av alla möjliga växter. “Nej, vitmossa är inte något jag lagt märke till” “men jag gick förbi en försäljare som verkade ha ett stort utbud av växter. Om du vill ge det ett försök så har jag ändå ärenden åt det hållet”. sa han och gav haren en menande nick. Meilyr kände att han inte skulle ha något emot lite sällskap och om inget annat så kunde han kanske få reda på vad vitmossa skulle vara bra för. 


Han plockade upp haren i öronen så att han skulle ha någon chans att diskutera på samma gång. Den dinglade mer än innan. “Jag heter Meilyr annars, vem är du?” Han började sen gå längs vägen igen men med Civitas centrum som mål.

Delshay gick med på att följa med den vänliga hanen, och hängde med när han banade vägen vidare längst gatan. Trots att han uppenbart var blind så verkade han kunna lokalisera omgivningen förvånansvärt bra. Tankarna vandrade mot Zayev, föreställde sig hur han skulle klarat av att ta sig runt i samma omgivning. Troligtvis inte lika smidigt. Tanken fick det att dra något i mungiporna. Det var ett tag sedan Azazel och Zayev givit sig av nu. Han saknade dem, onekligen.
   Delshay tvingades ta en liten omväg runt en varg som knuffade på en tung lår, men travade raskt ikapp med ett par långa kliv.
   "Jag heter Delshay", presenterade han sig. Han var inte säker på hur intresserad Meilyr var av att veta exakt vad han planerade att göra med vitmossan om de hittade någon, men det kändes märkligt att traska intill en ren främling under tystnad. "Jag kommer från Måntemplet", förklarade han, nästan trevande i tonfallet. Sen gjorde han en mental axelryckning och fortsatte utan vidare. "Du har säkert hört vad som hänt? Templet brann ner och många skadades. Väldigt många. Men som tur är lyckades ett större antal ta sig hit, och nu försöker jag hjälpa helarna." Han pausade kort. "Jag är ingen helare, men det finns att göra ändå. Som att hämta vitmossa. Valparna sliter upp sina sår hela tiden, de är helt hopplösa." Han skrattade till. Även när de hade ont verkade de inte vilja ligga still och läka. "Så... Vitmossa. Var såg du den där byteshandlaren?"

Hanen presenterade sig som Delshay, aldrig hört förr men det var ju inte precis något nytt. Meilyr lyssnade intresserat när hanen berättade att han kommit från Måntemplet, kanske var han någon som kände Yina väl? En annan månvarg kanske. Han verkade inte vara ett ruttet äpple åtminstone, han försökte faktiskt hjälpa. Kanske han också kunde skaffa sig lite vitmossa att ta med sig om han skulle söka upp Yina igen, han la idén på minnet. “Jo jag har hört. Fast jag har månvarg i blodet så hann jag tyvärr aldrig besöka templet. Är du en av dem, måvargarna?” frågade han nyfiket. Pratet om måntemplet var verkligen högst upp på samtalsämnen för tillfället. 

Meilyr fortsatte gatan fram och svängde sen av mot vattenstråken, dofter av örter och blommor var överväldigande här. Det fanns två stånd som båda verkade sälja växter, kanske fanns det vitmossa där ibland. Meilyr hade ingen aning, allt såg bara ut som en salig röra i hans kraftfällt. “Det här är det bästa jag kan komma med, tyvärr får du leta själv. Jag skulle inte se skillnad på en tygbit eller vitmossa.” sa han och skakade på huvudet. “Ursäkta mig ett ögonblick, jag ska bara… betala en skuld” sa Meilyr lite bistert och fortsatte framåt. Åh ja, han kunde känna den arga byteshandlarens blick en bit bort. Meilyr rätade på sig och höll huvudet högt när han lugnt gick fram till handlare, han sa inget, utan släppte bara ner haren på bordet och vände sig sen om gick. “Det var på tiden” muttrade handlaren. Meilyr gick tillbaks dit han lämnat Delshay och den stela ansiktet sprack upp i ett leende. “Nå?”

"Jag? Månvarg?" Delshay skakade på huvudet. "Nej, jag råkade bara vara i närheten." Tillräckligt nära sanningen, i alla fall. Han var i alla fall glad att han kunnat vara till hjälp, även om det varit omöjligt att stoppa branden. Det hade nog knappt gått ens med hela Jägarna i ryggen. Jägarna var snabba, men det var svårt att vara snabbare än flammor i torrt virke. 
   Delshay fick syn på byteshandlarna i samma sekund som Meilyr pekade ut dem, och han ursäktade sig för att gå och se vad de hade. Han utstötte ett glatt "ah!" när blicken föll på ett stort sjok vitmossa. Han hade ingenting med sig att byta med, men vargen som vakade över växterna verkade veta vad som stod på och delade med sig frivilligt. Helarna skulle betala honom senare.
   Delshay återvände till Meilyr med vitmossan nedstoppad i en grov läderpåse han haft över skuldrorna. Det var mer än nog för att räcka ett tag.
   "Vitmossa!" Konstaterade han med ett leende. "Jag måste tillbaka till helarna innan den torkar ut, men tack för hjälpen. Jag hade nog gått vilse om det inte vore för dig."
   Efter ett kort avsked rörde han sig vidare.

[Avslutat om du inte har något att tillägga.]