Luften fylldes av värme, blod och skrin.
Aldrig förr hade hon känns sig så levande som nu, det var magiskt och hemskt på samma gång. Den eldiga tiken hade svårt att veta hur hon ville känna så istället för att tänka så lät hon elden inom henne leva ut sin våldsamma lek.
Den röda markeringen i hennes panna blossade upp i en eldig krona och innan hon hann uppfatta vad som händer så attackerade en gråbrun tik henne.
Hennes rörelser var klumpiga och Bushi förstod att hon agerade på affekt och inte riktigt visste vad hon gjorde. Hennes tänder hade borrat in sig i Bushis röda skuldra och av ren ilska blossade hennes röda markeringar på kroppen upp i eld och än mindre visste främlingen att blodet inom den rödvita kroppen kokade mer eller mindre. Så skulle hon inte bränna sig på lågorna så skulle hon bränna sönder insidan av munnen.
Bushi slet sig lös och högg emot tikens ansikte med röda glödande tänder och elden sprakade våldsamt runt om dom.

[Luwa biter på Bushi som är kokhet och blossar uppp i lågor innan hon hinner slita sig och hugga tillbaka]

Den första förvåningen över att faktiskt ha lyckats få fatt om tiken föstes undan av känslan av hennes tänder som sjönk ner i flammande kött. Tänderna ilade skarpt av hettan och blodet som rann ut över hennes tunga var hetare än något hon någonsin känt. Det var på ren automatik som hon släppte sitt grepp om tiken, precis innan flammorna försökte slicka hennes anlete.
 Lätt klumpigt kastade hon sig förskräckt bakåt, men hann med nöd och näppe precis undkomma blossande tänder och lågor. Det fanns en skräck i hennes bröst, kall is som spred sig till hennes buk när hon i sista sekund duckade undan ännu ett utfall ifrån tiken.
 Hon ville egentligen inte slåss, men befarade att det inte direkt fanns en enkel utväg ur detta, och de hade dödat Ghadam, månvargen hon ämnat att rädda låg också död alldeles invid dem. Det var svårt att koncentrera sig med den tanken i huvudet.
 Arga tårar rann ner för hennes ansikte, en intensiv vilja till att skrika fanns inom henne och hon lät det ta över. Det var ett öronbedövande skri som lämnade henne, förstärkt till en outhärdlig nivå av hennes krafter. En del av lågorna runt dem slogs tillbaka av ljudvågorna.
 Så fort hon tystnat kastade hon sig ilskt framåt igen. Hon fick inte bita tag och hålla fast, men hon var tvungen att attackera, Tankarna malde på så att ho nästan fick huvudvärk när hon försökte minnas alla lektioner de fått. Inte rakt på, det var lätt att förutse och praktiskt taget att ge bort segern.
 Mer smidigt än innan vek hon undan mitt i rörelsen för att ändra riktning på attacken emot den eldiga tikens buk och ljumske.

[Luwas päls blir lagom bränd och hon lär inte ha någon känsel i tungan nå mer. Skållad och rädd lyckas hon komma undan, och attackerar med väldigt höga och skadliga ljud innan hon attackerar fysiskt]

Miss!
Bushi gjorde inget större besvär till attackera tillbaka, hon hade agerat innan hon hade tänkt men såg nu paniken och skräcken i den andra tiken. Hon drog tillbaka elden som omslöt henne men hann inte kyla ner sig helt innan ett öronbedövande ljud ringde igenom hennes öron. Bushi bet ihop och vrålade till av ilska innan hon bemötte vargtikens attack. Att hon inte hade lärt sig från första hugget, var hon är skulle bita så skulle hon plågas mer än Bushi själv. Hon följde den andra med blicken och lät en cirkel av eld omsluta dom, tränga dom tätare emot varandra samtidigt som hon såg tiken göra ett utfall och kände hur den andra högg tag om hennes svans då Bushi hann undvika. Dock inte helt, det knastrade till och en isig ilande känsla spred sig längst hennes ryggrad.
I ren ilska vände hon sig blixtsnabbt om, sänkte sig själv och högg emot den andres strupe, hoppades på att hon skulle träffa och tränga in så mycket hetta i blodet och musklerna som möjligt. Hon ville inte döda henne men hon var het, okontrollerbar och arg. Njöt, brann och älskade det. Hon ville lämna historia och död efter sig.

[Luwa bryter Bushis svans, som blir jätte JÄTTE arg!]

Luwa missade det hon planerat på att bita i, och istället fylldes hennes mun av mestadels päls när hon bet tag om tikens svans. av bara farten så kunde hon känna hur benen i svansen gick av mellan hennes käkar och hur kotor lossades ifrån varandra.
 Förfärat släppte hon taget om svansen, innan hon hann få mer av tikens heta blod i munnen. En mur av eld hade slagit upp runt dem och minskades hastigt emot henne. En smart taktik av den äldre tiken, men inget hon hann fundera över innan denn röde ilsket kastat sig emot henne. Hon snubblade undan, men inte helt. Istället för att sluta sig om hennes hals, så som tiken uppenbarligen planerat, kände hon tänderna sjunka in i musklerna över hennes skuldror. Hon kunde höra hur köttet knastrade och lukten av bränd päls och kött var skarp i hennes nos. Men värst var smärtan.
 Den spred sig ikapp med hettan och hon höll bestämt tillbaka ett tjut. Med ena kraften tog hon bort den främmande tikens förmåga att höra. Det var få som visste exakt hur mycket man förlorade med hörseln, balansen kunde vara en av grejerna. Men vetskapen om ens omgivning var något av de viktigare.
 Luften omkring dem bändes och knastrade högt sekunden innan allt ljud återvände till honan. Efter dövheten skulle det vara som om alla ljud skreks in i hennes öron, och sedan kom en hög explosion av ren energi. Hon hade samlat den energi hon fått ifrån månen och den exploderade i hetta och ljus, med Luwa som mittpunkt.
 Det hade tvingat den äldre ifrån att släppa henne, och hon tog sin chans. Hon vände sig om så snabbt hon bara kunde, och utan att tänka efter för mycket kastade hon sig in i lågorna och ut på andra sidan. Hennes päls var svedd, men hon kollade inte bakåt efter tiken, hon hoppades på att ljuset och ljudet ifrån smällen fungerat som en flashbomb, hon var tvungen att hitta syskonen och ta sig därifrån.

Medans hon stod där med tänderna djupt i tikens skuldra var det som att marken försvann under hennes tassar för ett ögonblick. Alla ljud runt omkring henne försvann och innan hon hann reagera så kom allt tillbaka som en explosion, av både ljus och öronbedövande dån. Bushi släppte greppet och tog några steg tillbaka och tjöt av smärta. Hon var blind, döv och min sagt riktigt förbannad. Hon stegade omkring förvirrat och gnuggade sig om ögonen och öronen, morrade ilsket och försökte finna balansen igen. Dom glödande ögonen såg upp emot himlen men efter några sekunder återkom synen igen, om än suddig och gungig så började hon se igen. Visade sig att hon hade vinglat iväg och stod under ett större träd som stod i lågor, mitt i hela smeten.
Öronen ringde och Bushi började se sig om och försökte uppfatta vad som hände, hur mycket hon klippte till med öronen så fortsatte det bara att ringa. Det tog några sekunder till innan hon kom på vad som hade hänt och hon såg sig om efter den lilla äckliga råttan som hade skrikit som en bitch i hennes öron. Allt hon såg var lågor, död och panik. Istället för att leta rätt på den äckliga snorungen så började hon röra sig emot templet med lätta vingliga steg.