Så såg hon det, en lystrande månvarg genom sotet, uppbackad av en intetsägande brun liten varg. Hon kände igen månvargen i fråga, det var ingen mindre än ärkeprästen själv. Laalis information hade varit felfri. Med ett snett leende kastade hon sig framåt, den fegisen skulle inte komma undan.
Men den bruna tönten såg henne komma och ställde sig emellan henne och hennes offer. Tydliga muskler syntes under hans tjocka fäll och han stod med centrerad tyngdpunkt. Stridstränad.
Bambra hade ingen tid att tveka, utan att hålla tillbaka en sekund tog hon ett stor hopp och glidflög med halvt utfällda vingar rakt in i hanen. Planen var att tackla omkull honom, få honom ur vägen och få fri tillgång till den grå lögnaren.
[Delshay]