"Åh pappa, pappa titta på denna!" Dom magenta färgade pupillerna stirrade intensivt på en blåskimrande ovalsten som satt fäst i en längre läderrem och den långa krulliga stenen gick som en virvelvind.
"Det är en Akvamarin." sa den ljusa mjuka tiken bakom bordet och log mjukt mot Lupin och den större hannen bredvid honom.
"Visst är den fin?!" sa han ivrigt och trampade med dom små baktassarna medans han såg med stora ögon över alla dom vackra stenarna.
"Och den också!"

[Ivo]

"Åh nämen titta!"
Ivo såg imponerat på den skimrande stenen. Det var ett vackert halsband, säkert kostsamt, men Ivo skulle ge sitt ben om det betydde att hans barn fick vara lyckliga.
"Akva-"
Ivo tänkte inte ens försöka uttala det där. "Den där å, ser du Lupin. Den är helt rosa, precis som du!"
Ivo flinade brett mot sin valp. Han var så söt så det värkte i honom. "Vettu, om du är riktigt snäll kanske du får en."
Ivo blinkade med sitt enda öga. "Såklart, får vi ju ta hem ett smycke var till dina syskon. Å så ett till mamma. Vilket tror du hon skulle gilla mest?"

Han såg ivrigt över alla vackra små stenar och smycken som låg framför dom och svansen slog vilt.
- Vettu, om du är riktigt snäll kanske du får en.
Otroligt nog lyckades Lupin vifta ännu mer och snabbare på den lockiga rosa svansen och dom stora små extra tåbeklädda framtassarna trampade ännu mer exalterat.
"Säkert?" Lupin kunde knappt tro sin fars ord och stångade lätt och kärleksfullt emot Ivos ena framben innan han lyckligt böjde ihop sig som en makaron(Lupin Makaron).
- Å så ett till mamma. Vilket tror du hon skulle gilla mest?
Den rosa lilla valpen kom på sig i sitt lyckliga lilla rus mellan faderns ben och såg upp emot honom innan han försiktigt ställde sig på bakbenen och la alla sina små framtassetår på bordet med alla smycken.
"Mamma är ju fin i allt." Hans mamma var det vackraste som existerade på denna jord och hans stora starka pappa var den bästaste av dom alla, sen var alla hans bröder och systrar fina också så klart. Men inte finare än Lupin själv!
"Den var jätte fin!" sa han med en nöjd röst och tittade på en vit liten oval sten som glittrade i regnbågens färger.

Sten:

"Jamen, du se där!" utbrast Ivo när Lupin pekade ut en av stenarna. Den glittrade i regnmågens alla färger, var oerhört vacker. "De blir väl perfekt. Tror du inte dina syskon skulle gilla en sån också?"
Ivo såg ut över bordet. Det fanns så himlans mycket olika stenar. Det var konstigt att tro att det fanns så många - de enda stenar han sett i naturen i sitt liv var ju de gråa vanliga. "Du då, Lupin? Vilken gillar du?"

Dena långa svansen viftade för fullt och han tittade med sina stora ljusa ögon över alla fina små stenar. När fadern frågade ifall syskonen skulle gilla dom så försökte Lupin se sina syskon i dom. Stenen var i så neutral färg så den skulle inte skära sig med deras starka färger. "Jag tror dom skulle se jätte fin ut i en." sa han med en glad stämma och såg upp emot Ivo med huvudet lite på sne. Lupin drömde om att en dag växa upp och bli lika stor och stark som sin far, ingenting kunde stoppa hans fantastiska pappa. Förutom hans mamma kanske, ja Aurora var nog till och med starkare än Ivo.
- Vilken gillar du? 
Alla grejer som låg framför dom var så fina men hans ljusa ögon fastnade på en mörkare sten och dom förstora baktassarna började trampa och han pekade mot den. "Den!" stämman var bestämd och Lupin såg lite bestämt upp mot Ivo. 

Le stone:

Lupin hade bestämt sig för en av stenarna och Ivo nickade. "Ja, den var redigt fin! Den kan du få."
     Han mötte handelsmannens blick och skrattade till. "Fick du me allt de där? Den, och så flera av den, och... å, ja å den till frugan också."
Ivo pekade med två av sina fyra främre framtassar och bytte mot lite stenhantverk han hade med sig, samt en bunt djurhudar han burit med sig på ryggen.
"Då så! Du kan väl bära stenarna, pojken min? Kom, så går vi hem, de väntar på oss."

[Avslutat]