Aliital hade slutat gråta. Hon visste inte om det var på grund av den väldigt snälla varghonan som hjälpt henne eller om det var vinet som hade bedövat hennes känslor tillslut. Hon satt vid baren och hängde med huvudet. Varför hade Chi gått upp för att slåss? Hon suckade tungt och svepte det sista av glaset innan hon med långsamma rörelser börjad gå bort från vinet. Det underbara vinet. Alii tog stöd av en vägg när hon kommit ett par steg bort, allt snurrade och hon mådde fruktansvärt illa? Var det ångesten eller vinet? Hon svalde hårt och slöt ögonen men då snurrade det bara. Vart hade Ez tagit vägen?! Hur kunde han bara lämna henne sådär, säga att han ska komma tillbaka men sen bara inte göra det... Alii var inte arg hon var bara ledsen. Hon behövde verkligen Ez just nu men då fanns han ingenstans. Hon borde gå och leta efter honom! Alii sken upp och gick ifrån väggen, till en början vinglade hon på som tusan innan hon fick styr på stegen. Ögonen var smala för att bättre fokusera på omgivningen, vart var hennes fina bevingade Ez? Hon såg en skymt av en svart vinge men konstaterade att den var inte alls lika fin som Ez vingar. Magen kurrade och Alii insåg att hon måste äta något, ett stånd med lite torkat kött och frukter dök upp så lägligt på hennes högra sida. " Mahgt! " Sluddrade hon till och gick fram för att köpa med sig lite.

Tuggande på ett fruktspett gick hon fram längsmed gågatan. Alii snubblade in i en röd hane och såg med påverkade ögon på honom. " Hörreju!" Hon svalde hårt och fortsatte. " Hvem äruh? "

Någon hade sluddrande vinglat rakt in i Kolzak. Han stod stadigt kvar och mötte hennes blick när hon talade till honom. Det lät obegripligt, men Kolzak förstod att hon hade fått i sig någon skål för mycket. Han log lite besvärat.
"Vid gudarna," andades han ut med ett litet skratt. "Du borde få i dig lite vatten."
Kolzak hade stått i kö för att köpa mat, men han insåg nog att tiken inte tänkte lämna honom ifred i första taget. Med en suck lämnade han kön, besluten att återvända vid ett senare tillfälle.

Alii kisade vindögt mot den röda jätten, han var typ svin stor?! För någon sekund snurrade världen extra hårt och hon fick ställa sig lite bredbent för att inte tippa omkull. Han... skrattade åt henne? Aliis ögon smalnade omöjligt ännu mer mot honom och något som skulle låta som en morrning - hade hon någonsin morrat  - men kom mer som ett gurglande hickande. " Höj... Skraattharu..*hick* åt mäh?" Sluddrande tog hon ett steg fram och stod nu intill honom. " Duh svahra inthe påå mii...n frågah? " Han påstod att hon skulle dricka vatten?! Vem tusan hade tid och ork att få i sig vatten?? Vem var han och komma här och bestämma över henne?

Hon stod mycket bredbent och Kolzak var nästan lite rädd att hon skulle falla omkull. 
"Åh, nej, jag skulle aldrig," log han i ett försök att avvärja hennes anklagelser, men det var underhållande att se henne vingla sådär. "Okej, Kolzak, jag är Kolzak."
Han såg nu allvarligt på henne. "Och vem är ni?"

"Åh, nej, jag skulle aldrig" med ett fånigt leende som spred sig över dom röda läpparna. Alii försökte hålla fokus på honom, eller den av dom som hon trodde var hanen. " Nuh Ljöger duh!!" Hon höjde varnande tassen som for fram och tillbaka i en ostadig rörelse och gjorde så hon vinglade till och nästan föll omkull. Med några osmidiga steg åt sidan spändes plötsligt hela hennes kropp till. Kolzak? Sa han... Kolzak??????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Alii visste inte om hon ville falla ihop och dö av skam eller om hon skulle kräkas. " Hel... Hoppschan... N" Dom tvåfärgade ögonen var nu uppspärrad och hon sökte efter en flyktväg. " Jah.. Ärh inghen! Elleh jah är nåhn... Alltshå.. " Hon insåg att hon bara strulade in sig i ett ännu större hörn av skam. " Aliitahl... " Sa hon sedan och vände sig om och började försöka gå från Kolzak. Hur kunde hon INTE ha tänkt längre än näsan räckte den här gången?!

Kolzak försökte att inte skratta åt nästa anklagelse. Ljuga! Skulle han? Han såg inget själ att ljuga för henne, men det förstås. Hon var inte vid sitt sinnes fulla bruk.
Så ändrades plötsligt hennes minspel och Kolzak blev nu på riktigt orolig att hon skulle trilla omkull.
"Ingen? Nån?"
Till slut fick hon namnet ur sig. Aliitahl. Aliital? "Chto? Vänta, är-"
Kolzak visste att Ezekiel hade nämnt det namnet, men han hade inte fått chansen att träffa henne än. "Vänta, Aliital."
Kolzak gick enkelt ifatt henne och stoppade hennes framfart genom att ställa sig i hennes väg. "Vart ska du gå?"

Disorienterat satte hon ena tassen framför den andra medan hon vinglandes tog sig bort från den röde hanen. Herregud förstå om han skulle prata med Ez om det här? VARFÖR var inte Ez här och kunde presentera Kolzak för henne? Istället skulle hon snubbla in i honom och göra bort sig, nej totalt göra bort sig inför honom första gången dom träffades? Nej... Nej.... Nej... Samtidigt som hennes tankar rumlade omkring i hennes huvud dök Kolzak upp på hennes högra sida och ställde sig i vägen för henne?! Surt såg hon upp på honom med ögonen kisandes. Hon såg hur hans läppar rörde sig, ord flöt ut mellan dom men det tog tid innan hon fick dom att landa i skallen. Vart ska du gå? Ja vart skulle hon, bort från honom såklart?! " J...J...Jag ska... Bort härifråhn! " Sluddrade hon och kände tårarna komma smygande bakom ögonlocken. " Inghen vill vah här med mig ändå... " Snyftade hon och försökte torka bort en tår som rann. " Det kan du fråga Ez ohm... " viskade hon fram bakom stängda läppar.

Bort härifrån!
Kolzak kände sig lite besvärad, men också bekymrad. Det kändes som om han sagt eller gjort något dumt. Ez och Alii gillade ju varandra, så att ställa till det gjorde honom illa till mods. Hon blev tårögd och Kolzak började få panik.
"Neej, gråt inte, " försökte han trösta men det verkade inte fungera. "Gråt inte, snälla du."
Vad menade hon, det kan du fråga Ez om? Kolzak begrep inte mycket.
"Vad menar du med det? Ez är inte här. Snälla Alii, jag förstår inte."

Men var han dum.. gråt inte?! Hur skulle hon inte kunna gråta när en vän just blivit brutalt mördad dessutom den hanen hon trodde skulle vara hennes the one hade bara övergivit henne just som hon behövde honom som mest och nu dök hans bästa kompis och broder upp från tomma intet. Vad hon menade?!  " Hahn ba...ba..barha försvhann!! " Snörvlade hon fram och såg plötsligt upp på Kolzak med ilska i ögonen. " Åch... De ä mitt fehl! " Hennes överläpp darrade och Alii morrade fram orden. " Vehm kan älska nån som mig. " Hon höjde tassen och satte ner den med en smäll och strök bak öronen. Här tänkte hon inte stanna, Kol kunde tala om för Ez precis vilken odugling hon var. Hon skulle aldrig duga åt varken Ez eller Kol. " Farhbäl... " Sluddrade hon fram och vände om för att försvinna vinglandes in i folkmassorna.

Hon snörvlade och grät osammanhängande meningar Kolzak knappt begrep sig på. Kolzak kunde bara se henne störta, vinglandes, in i folkmassorna, och även om han försökte följa efter så hade hon redan försvunnit. Besviket, förvirrat, och något ångesamt sökte han med blicken efter Aliital men kunde inte se henne någonstans. Visste Ezekiel om det här? Han var tvungen att veta.
Tyst fortsatte Kolzak att gå, men med en dålig känsla i maggropen.

[Avslutat!]