En ny strid var på väg att introduceras, och Blair registrerade vagt att han kände en. I vanliga fall hade det gjort honom exalterad, men nu kunde han inte slita blicken. Det hade gått som en elektrisk stöt genom kroppen när han sett dem, men sedan hade han frusit fast. Yrjö hade sitt huvud lutade mot hans nacke, men värmen som dimmvargen erbjöd rann ur Blair likt regnvatten.
     Det var.. dem.
     Hela gruppen var visserligen inte där, men han kände igen dem ändå. Blair var stel i hela kroppen. Han stirrade på dem så länge att ögonkontakten var oundviklig.
     Det krävdes en kraftansträngning för att slappna av. De stirrade på varandra. Sakta, men säkert tog Blair kontroll igen. De skulle inte vinna. Inte den här gången. Han hatade dem för mycket för att låta det hända.
     Ett leende kröp upp på fakargens läppar. Kallt och brutalt. Han höll ögonkontakten i några sekunder, ville vara säker på att de såg honom, innan han släppte den och lutade sig in mot Yrjö.
     "Ser du dem?" mumlade han i dimmvargens öra, och lät Yrjö följa hans blick mot Ljusets Krigare, som stirrade tillbaka. "Jag vill att du memorera varenda ansikte i den gruppen. Varenda. Ett. Okej?" Yrjö nickade, verkade förstå. Publiken skrattade, och Blair stämde in. Varmt, och roat. Men deras blickar brände fortfarande, och även om han hade tagit tillbaka kontrollen slog hjärtat hårt och ärret bultade.
     "Jag ska bara dricka lite vatten", muttrade han och lösgjorde sig från den andra. Utan att titta mot Ljusets Krigare igen smet han ut.

[Och vidare in i det här.]