Blair hade lämnat Yrjö för att gå och dricka lite vatten. Ledigt kryssade han mellan folket, men kunde slappna av när det blev lättare att röra sig. I en källa sänkte han huvudet och drack djupa klunkar. Det var skönt, och hjälpte honom att få klarhet. Folkmassan gjorde lätt att tankarna surrade.
     På vägen tillbaka fick han syn på en silvrig päls som verkade röra sig utåt, mot det hållet han kommit ifrån. Var det... ? Blair snodde tvärt om och skyndade dit.
     "Xihali! Ey, Xihali!" Blair ropade, men försökte ändå att hålla rösten låg. Han slöt snabbt upp avståndet mellan dem och fann att han var genuint glad att se henne. "Det var inte igår! Tröttnade du på Islagunen?" Hon hade verkat rätt.. färdig med huben när de talat, men kanske var det bara deras samtalsämne som fick henne att reagera så. 
     "Kommer du för nästa hemlighet?" Blairs röst hade sjunkit till en hemlighetsfull viskning, men han hade glimten i ögat. "Har du sett innermuren i Civitas? Där har vi en hemlighet."

[Utspelar sig innan Virel-dramat.]

Xihali log bara glatt när Blair kom fram till henne och till och med verkade komma ihåg hennes namn.
"Blair! Jag är så glad att se dig."
När han pratade om Islagunen gick det något smärtsamt genom henne som syntes något i ögonen, men hon fortsatte att le.
"Ja jag har fått komma hem nu till Isil-Anar. Det är väldigt skönt. Jag kommer nog inte ha några planerade resor till Islagunen än på ett bra tag." Hon var lättad. "Ha den enda hemlighet jag har att dela med mig av nu är att torkat mammutkött är högst överskattat. Men säg det inte till de som är här från Nordriket och försöker handla med det" viskade hon skämtsamt. Hon skrattade kort och nästan lite nervöst. "Jag.. Jag ville bara tacka. Jag förstår att det inte verkade så märkvärdigt för dig, men det mötet betydde mycket för mig den dagen."

Isil Anar? Blair skrockade. Det var klart att hon kom från dem. Varenda kotte verkade ju göra det nuförtiden.
     "Din hemlighet är säker med mig", svarade han och blinkade åt henne, men antog ett allvarligare ansiktsuttryck när hon tackade honom. Mötet hade varit underhållande, men det gjorde honom varm att hon också hade uppskattat det.
     "Du är så välkommen så", svarade han mjukt och log mot henne. "Jag skulle göra det igen. Du är fortfarande söt, menar jag." Ännu en blinkning. Något dämpat hördes svartvargen ropa ut ett namn som hade tydlig effekt på Xihali. Blair märkte det och svepte med tassen tillbaka mot läktaren. "Ska vi?" Han ämnade inte att sätta sig med Isil Anar, men han kunde eskortera henne en liten bit i alla fall.

Xihali rodnade något och nickade bara och de båda började vandra bredvid varandra mot sektionen där Xihali och de andra från Isil Anar satt. När de skulle skiljas åt vände sig Xihali mot Blair en sista gång.

"Du borde hälsa på i Yanamore någon gång! Så kan vi gå igenom det senaste skvallret tillsammans.. Och om inte annat så får du ha det bra tills vi möts igen en dag."

Blair log brett och genuint.
     "Det ska jag", lovade han henne. "Jag ska försöka snappa upp några godbitar innan vi ses igen. Ta hand om dig." Xihali log mot honom, och vände sig sedan om för att gå upp mot sin flock. Han skymtade andra, vagt bekanta där, men stannade inte kvar längre. Istället vände han på klacken och återvände till sin plats, men med ett litet leende fortfarande hägrande på läpparna.

[Avslutat <3]