Efter att ha lämnat teatern och striderna så gick den vita tiken sakta mellan baracker och träningsplatser tills hon kom till de olika försäljarna. Sakta gick hon och kollade på deras varor och lyssnade till hur de försökte få henne att handla av dom. varje gång avböjde hon artigt. Tanken var inte att handla men om hon fann något hon ville ha skulle hon inte tveka men ännu hade hon inte funnit något.

De flesta vargar hade sökt sig tillbaka till teatern och hon kunde höra vrålen och jublet från dem. Ännu en strid och ännu fler offer. Hon skakade på huvudet då hon gick. Hon förstod inte varför hon kommit hit. Vad hade hon trott hon skulle uppnå. De violetta ögonen sökte bland de få vargar som ännu gick bland försäljarna.

Nyke rör sig mellan de olika stånden som försäljare har slagit upp och han får flera tillrop när han går förbi. Vissa är till och med så närgångna att de trycker upp föremål i ansiktet på honom. Något besvärad avböjer han artigt och hastar vidare. Han har hittills inte tagit sig närmare arenan. Han föredrar att hålla sig borta och kastar ibland något öga på något blankt föremål som fångar hans uppmärksamhet för en stund. Men inget han hittar är lika fint som det smycke som hänger om hans hals. Den klara stenen skiner i solens sken och dinglar glatt i sin läderrem. Aldrig tidigare har Nyke ägt någonting. Det här smycket är det käraste han har. För det var en gåva så han värderar den högt. Några försäljare har redan intresserad sig för det och försökt erbjuda honom något som byte. De tillfällena har känts extra besvärliga så han tvingats se de besvikna uttrycken i deras ansikten. Nyke skyndar vidare och håller huvudet lågt. Han sicksackar mellan vargar och stånd och allt annat som står i hans väg. Mitt i vimlet råkar han stöta i något. Nyke vänder sig mot främlingen och ursäktar sig och hoppas han inte gjort någon upprörd.

Yuki hade just avböjt ännu en närgången försäljare. Hon hade flera gånger blivit erbjuden att byta bort de silverhalsband hon fått av sin mästare för så många år sedan. En vacker turkos innefattad i silver hängde i kedjan. Hon klev undan från försäljaren då någon stötte i henne och hon vände sig mot den främmande vargen och skulle just säga att det inte var någon fara då hon möttes av ett par violetta ögon. Hon såg sedan på resten av vargen och insåg att denna var en ninja som henne. Hon klippte till med öronen och sade sedan med sin mjuka stämma. "Ingen fara" Hon var chockad. visst hon hade sett en ninja strida men hon inte räknat med att stöta på en. Hon mindes ett tillfälle då hon på avstånd hade betraktat flera ninjor men då hade hon inte klivit fram.

Han hajade till när han möttes av ett par violetta ögon. Nyke blinkar några gånger och hans egna violetta blick granskat främlingen. Vit päls och blå tecken, likt hans egna. Ser han rätt? Tiken är högre än honom själv, men det är de flesta. Hon svarar honom med mjuk stämma. Nyke ler lite snett. Överraskat. Han hade inte förväntat sig att stöta på en annan ninja. En glad överraskning ändå. Svansen börjar vifta glatt bakom honom. ”Goddag”. Hälsar han artigt och sänker huvudet en bit när han uttalar ordet. ”Mitt namn är Nyke, av Oga”. Vanemässigt presenterar han sig.

Yuki log vänligt och även hennes svans började vifta. De stod mitt i gatan så några sura kommentarer fick dom men Yuki brydde sig inte just nu. "Goddag Nyke. Mitt namn är Yuki av Oga" Hon såg på ännu en som stötte till henne och gick muttrande därifrån. Åter vände hon blicken mot Nyke." Säg mig Nyke vill du en promenad med mig. Vi stor nog lite i vägen här" Hon log vänligt ännu en gång och ännu svepte svansen mjukt bakom henne. Hon hade inte haft tillfälle ännu att samtala med en annan ninja.

Tiken presenterar sig som Yuki av Oga. Svansen viftat lite ännu hårdare över att han hade rätt. Det var såklart uppenbart men att få det bekräftat höjde ändå glädjen. Vargar gav dem blickar och vissa knuffades och Nyke ser sig ursäktande omkring. Den violetta blicken fästs på Yuki igen när hon frågar om han vill ta en promenad med henne. Han ler vänligt. ”Det vill jag hjärtans hjärna”. Svarar han. Nyke flyttar sig ur vägen för någon mycket större varg som kommer gående. Den vita lilla hanen ställer sig sedan närmare Yuki, vänd åt samma håll som henne, då se kan börja gå tillsammans. ”Är du här för arena-eventet?” Frågar han nyfiket. Kanske hon själv ska vara med? Eller känner någon som är det?

Hon börjar gå med Nyke vid sin sida. Undviker både större och mindre vargar och kollar inte längre på vad försäljare försöker sälja. Hon ler mot Nyke. Men vid frågan om hon var här för arena-eventet så såg hon framåt. "Jag kom för att se vad allt handlade om men jag antar att detta inte är något för mig. All detta våld för vadå? Ära?" Hon skakade på huvudet men såg sedan på honom. Log lite svagt. "Hur är det med dig själv? Är du här för eventet eller är du här med någon du känner?" Hon gick i lugn takt och men snart började dom komma förbi där det var som mest försäljare och det var inte lika många vargar omkring dom. 

Nyke var den första ninjan hon talat med på flera år och hon hade hållit sig mycket för sig själv sedan hon kom till Numoori. Tränat sina förmågor och försökt hitta sin egen väg.

Han tassar på vid hennes sida. Ena örat hela tiden vinklat åt hennes håll och den violetta blicken sveper runt på vargar de passerar. Han försöker undvika att gå in i någon annan igen. "Jag tog mig hit av samma anledning. För att se vad det handlade om. Inte trodde jag att det skulle visa sig vara så här... brutalt". Han hade inte förväntat sig denna styrkemätning. En sak hade kanske varit om det bara var för skoj skull. Men det verkar vara på blodigt allvar. Han har hört samtal om att vargar blivit dödade på arenan. Nyke ryser av tanken. Nej, det vill han inte se med egna ögon.

Hon blev lite lättad då han sade att han inte heller räknat med att det skulle vara så här brutalt. Hon hade blivit osäker på vad som hänt med ninjorna men samtidigt hade hon förstått att de av kiga släktet var annorlunda mot de av oga.

Hon saktade ner då de kom till ett mer öppet område så hon kunde se på honom bättre. "Jag hoppas jag inte är oförskämd men får jag fråga vilka dina föräldrar är?" Hon anade ett släktskap mellan dom, deras ögon kunde inte vara så lika av en slump. Kanske hade hon funnit det hon sökt efter.

De passerar fler stånd och fler försäljare men det tunnas ut allt mer och trängseln av vargar tunnas ut. Det finns mer utrymme att röra sig på och det blir lite lättare att andas. Nyke har nu märkt att han känner sig osäker i för stora folksamlingar. Det är svårt att hålla reda på alla. Inte för att han tror ont om någon men när man oftast är mycket mindre än någon annan vill man inte råka bli trampad på. När Yuki saktar farten gör Nyke detsamma och han ser på henne. "Min fars namn är Stripe och min mors namn är Ajimi".

Hon såg på den mindre hanen då han talade och huvudet tippades på sned. Ja det var som hon trodde dom var släkt. "Stripe är bror till min mor Wisteria så det gör oss till kusiner" Hon log mot honom. Att finna en släkting mitt bland alla dessa vargar. Hur stor var den chansen. Hon log åter mot Nyke. Trotts den otäcka känsla hon känt av striderna så hade den nu bytts ut mot känslan av att ha funnit något hon letat efter så länge även om hon inte letat så jätte aktivt sedan hon såg dem på håll. Då det alla var samlade så där kände hon sig som en inkräktare men nu var det annorlunda. Nu kände hon en annan typ av gemenskap, inte bara att de båda var av oga blodet.

"Du kanske vet vad som hände. Mor lämnade mig och mina syskon i vården av en god vän för att lära upp oss i Ogas väg och traditioner. Hon lovade att komma tillbaka. En kort tid var Getsu där och tränade oss men även han försvann. Mor sa att hon skulle tillbaka till Herodotus och jag har sökt den flocken men inte funnit något. Jag har även sökt efter min mor eller Getsu men inte hittat minsta spår av dom" Hon hade börjat ana det värsta men kanske kunde Nyke avfärda eller bekräfta hennes farhågor.

Nyke viftar glatt på svansen. En kusin! Var roligt. Det glädjer honom att Oga-släktet finns kvar. Även om det bara blir glesare mellan tillfällena då han möter någon. Det får honom att sakna syskonen väldigt mycket. "Så trevligt!" säger han och menar det verkligen. Han ler glatt för att få påståendet att verka tyngre. När Yuki talar igen så står Nyke tyst och lyssnar uppmärksammat. Öronen klipper till på huvudet och huvudet tippar på sned. När tiken sedan tystnar så rätar sen lilla vita hanen på nacken igen. "Du vet inte om att Herodotus inte har existerat på många många många år?" Nyke gillar inte att vara bringare av dåliga nyheter. Det förvånar honom att Yuki inte vet om vad som har hänt. Vart har hon hållit hus under hela den här tiden. "Herodotus har inte funnits under min livstid. Flocken upplöstes efter ett anfall från en fiendeflock". Nyke kan inte ge mer detaljer än så för han har inga. Han vet bara vad som berättats för honom. Ibland önskar han att flocken kunde åter formas. Men ninjasläktet är för utspritt. Hur många fränder som finns i numoori är inget han har någon information om. Det är en liten risk att flocken skulle kunna få nytt liv. Kanske är det bättre att låta dåtid vara dåtid.