Ett skådespel hade just övergått till en strid. Mercedes, som faktiskt blivit investerad i pjäsen, grep tag i Xihali med ena tassen.
     "Jag hoppas att den lilla ljusa vinner", sa hon utan att slita blicken från blodet som flöt nere på arena. Det fick hennes intresse nästan att brytas - men bara nästan. "För kärlekens skull, menar jag." Det vrålades något förfärligt där nere, och om man var uppmärksam kunde man se Mercedes rycka till mycket mjukt vid varje utfall. Hon hade medvetet satt sig på Xihalis vänstra sida, för att kunna titta på henne utan att bli förhindrad av brist på öga.
     Tenn av Torano vann, och Mercedes jublade tillsammans med publiken.
     "Se där!" log hon mot Xihali. "Kärleken vinner alltid. Eller", hon knuffade retsamt till den ljusa med en tass. "Är du en sån som inte tror på äkta kärlek?"

Xihali hade varit minst lika investerad som Mercedes och hade skrikit högt under striden trots att hon knappt ens säkert visste vem hon hejade på?? Hon skulle nog komma att heja på alla precis hela tiden, det var spännande oavsett! Hon reagerade på att Mercedes plötsligt greppat tag i henne, det var oväntat, men hon ryckte inte ifrån och slappnade istället av. 

Xihali hade dock skrattat lite nervöst vid Mercedes fråga och fick en lättare flashback tillbaka på när hon såg Black mörda Tear. En kärlek hon själv hade varit avundsjuk på som hade slutat i tragedi. Och även om hon nu hade fått mer förklarat för henne vad som egentligen hade hänt Black så hade det påverkat henne djupt. Att tänka på kärlek alls efter det och med allt som hade skett henne hade varit oerhört avlägset och hon hade nog ganska långt kvar innan hon skulle vara helt återställd, om hon ens någonsin skulle bli det. Hon försökte dock le bara och låtsades som att allt var bra då Mercedes antagligen inte alls förväntade sig något djupare traumatiserat svar från henne. Xihali ville ju samtidigt att allt skulle vara som vanligt igen. Hon var trött på den här Xihali hon hade blivit.

"Jag vill alltid tro på kärlek. Men även om den är äkta så är det sällan så enkelt." Sa hon och såg lite klurigt mot Mercedes. "Du låter som att du har erfarenheter, har jag rätt?"

Mercedes reagerade inte den nervösa tonen i Xihalis skratt - och om hon noterade den så var det högst omedvetet - och log istället.
     "Nä, såklart inte! Men jag tänker att om det är äkta så finner kärleken alltid en väg. Aurinko skulle inte låta något så kraftfullt gå till spillo." Hon såg mot vännen, matchande med ett finurligt leende. "Kanske färre erfarenheter än jag hade velat. Men min pappa berättade alltid så fantastiska historier om kärlek som klöv världen och stod emot tidens tryck." Även om Mercedes inte hade sagt det till sin pappa, var det en av anledningarna till att de skiljts åt. Det var svårt att finna kärleken när hon konstant var tillsammans med sin pappa. "Är det verkligen för mycket att hoppas på en egen sådan historia?" Mercedes leende var genuint, brett och aningen drömmande.

Xihali slutade titta på det brutala skådespelet och fastnade istället med blicken på Mercedes och fängslades av hennes ord och längtan. Hon kunde inte låta bli att le brett och drogs med hennes romantiserade bild av kärlek. ”Wow. Jag önskar jag hade fått höra såna sagor.” Men sen funderade hon, och såg ner igen på den blodiga romantiska sagan framför dem. ”Men något som är så starkt att det kan klyva världar, då kanske vi inte heller är starka nog alltid att klara av den kärleken. Kanske den starkaste kärleken också är den farligaste för att den kan slita isär våra själar på insidan. Vem skulle orka hålla tillbaka en så stark känsla som inte ens ett berg skulle orka hålla isär. Kanske skulle den förgöra oss istället. Hon såg på Mercedes igen. ”Eller vad sa din faders sagor? Tror du att du skulle orka hålla i den om den greppade tag i dig.” Xihali nafsade retfullt i Mercedes enda trasiga öra. ”Eller skulle du slitas isär.” Avslutade hon sen i dramatisk gest.

Mercedes log brett. Hon var alldeles för svag för dramatik för att inte ryckas med i Xihalis ord. Allt hade två sidor, och kärleken var inget undantag. Ändå ville hon tro på att kärleken kunde läka det som det slet isär. En själ som slets itu av sin förälskelse läktes när den var i närheten av den som den älskade.
     "Jag tror", svarade hon, och vände sig smått mot vännen i en omedveten reaktion på närkontakten. "att om det verkligen är äkta kärlek, så är det värt det i slutändan. Även om det trasar sönder en." Hon dröjde sig kvar med blicken i det bleka ansiktet. Hennes blick var fläckad av drömmar och längtan, och hon hoppades att det skulle uppfattas som att det var fär drömmen om kärleken.
     Men så lyckades hon slita sig, och såg ner mot skådespelet igen. Även om hon inte tittade på Xihali satt hon fortfarande nära, och gjorde inga försök att avvisa henne, även om hon inte vågade titta för länge igen.
      "Det är ju bara att hoppas på att en får den", sa hon, och försökte låta oberörd. Cool, liksom.

Allt prat om kärlek från Mercedes sida fick Xihali att plötsligt komma till en insikt. Xihali studerade Mercedes och hennes ögon smalnade i ett utforskande leende när Mercedes bröt ögonkontakten.
"Mercedes.. Flirtar du med mig??" 
Hon sökte ögonkontakt igen medan hon log exalterat.

"Mercedes.. Flirtar du med mig?" Mercedes rodnade, och såg upp på vännen igen. Xihalis leende kvävde effektivt osäkerheten som slog henne, och hon flinade tillbaka.
     "Flirtar du tillbaka om jag säger ja?" Mercedes var inte blyg, men hon kunde inte förneka att hela magen fladdrade av nervösa fjärilar. Den här gången bröt hon dock inte ögonkontakt.

Xihalis ögon smalnade igen. "Hmmmmm.. Låt mig fundera." Sa hon lite medvetet tillgjort. Det var något finurligt och lite busigt över henne medan hon retades med Mercedes. Sen ryckte hon på axlarna och himlade lite med ögonen. "Okej då, eftersom att du är så söt." Xihali sken upp i ett nytt leende och boopade sin nos mot Mercedes för att sen lägga huvudet mot hennes axel.

Mercedes lyfte ett ögonbryn åt Xihali, men kunde inte hindra ett leende.
     "Okej då, eftersom du är så söt." Det var så skönt att få bekräftelse på känslor Mercedes i princip hyst ifrån första ögonkastet. Hon fnissade åt Xihalis beröring, och gosade in sitt huvud mot ninjans när hon lutade sig mot hellhoundens axel. Hennes sargade ansiktshalva gjorde för stunden inte ont alls, inte ens ett dovt bultande, och Mercedes problem tynade bort. I stunden var det bara de två och spelet nedanför.

[Avslutat <3]