Det var ett svårt val den unga tiken hade valt att ta. Hon hade slitits mellan två mycket viktiga saker för henne, och båda valen gällde hennes familj. Ett av dem hade varit att stanna kvar hos sin mor och far, hjälpt dem med de nya familjemedlemmarna som hade anlänt för ett tag sedan. Samtidigt kändes hon att hon inte riktigt behövdes där, hennes syster tog ett allt större ansvar när det kom till att hjälpa deras moder.
Enda sedan de båda bröderna försvunnit hade Vasilisa blivit alltmer rastlös. Hon kände inom sig att hon var tvungen att göra något; hon kunde inte göra likt sin far och fokusera på de nya valparna, den nya arvingen. Nej. Det pirrade i benen var dag som gick och hon kunde inte låta bli att känna att det var något som kallade henne, något större.
Därför hade hon gjort det val som innebär att lämna sin far, sin äldre syster, sina småsyskon och framförallt sin mor. Hennes mor som var hennes största förebild hon någonsin haft; den som gjort henne till den stolta tik hon var idag. Katyusha hade fostrat henne till en tapper ung tik som värnade om andra, hade lärt henne att tänka som en alfahona - trots att det egentligen inte var en position som hon någonsin skulle få. Modern hade även förstått dotterns val, och stöttat henne i det.
"Naydi svoikh brat'yev." Hade modern sagt. Hitta dina bröder.
Vasilisa hade hållit sig själv från att gråta, hon visste trots allt inte hur länge hon faktiskt skulle vara borta; eller om hon ens skulle komma tillbaka.
Hennes far hade hon inte vågat möta på grund av rädsla. Inte bara rädslan att han skulle bli arg på henne, utan mer den fruktan att han skulle bli besviken. Trots att Vasilisa aldrig stått sin far så nära som hon stått sin mor, så älskade hon honom på sitt egna, annorlunda sätt. Han var en stark individ som även han hade format henne.
Det hade varit svårt att säga adjö till sin syster också; och Galina hade inte riktigt förstått varför hon ville lämna dem. Vasilisa hade försäkrat henne om att det inte var sista gången de skulle ses, och att hon skulle komma tillbaka med information om deras bröder.
Så det var med ett tungt hjärta som Vasilisa lämnade den säkerhet hon växt upp i, den familj hon älskade så kärt. Men det vad dags att få svar på alla hennes många obesvarade frågor; och framförallt; finna sig själv och den plats hon var menad att ha.