"Varya".
En utsmyckad Nilo hade kommit till Varyas rum på sena kvällen medan stjärnorna lyste utanför. Nilo hade varit iväg under dagen, och på tillbakavägen hade hon funderat en del och bestämt sig för att hon behövde tala med Varya.
"Får jag komma in? Jag vill bara.. prata lite. Två systrar emellan, du vet lite.. tjejsnack." Nilo försökte visa upp sin pepp och charmigt glada sida, men hon var ganska avslagen mot vad hon brukade vara. Nilo orkade inte riktigt hålla charmen igång. Kanske var hennes ögon till och med lite blanka som att hon hade gråtit? Oavsett så var det inget Nilo försökte låtsas om i nuläget. "Men om du är upptagen så kan vi ta det imorgon."
Sa hon lite kort och besvärat. Hon hade ärligt ingen lust att ta detta med Varya imorgon istället. Nilo och Varya hade väl kanske inte kommit jättebra överens tidigare, men Nilo hade inte direkt sett henne som en ovän heller. Varya har mer varit Nilos stabila underhållning under lång tid med allt hon hade hittat på. Men det fanns saker hon behövde få klartext i.


[Privat roll mellan Varya och Nilo]

Varya hade just slängt av sin långa kappa av mörk päls. Under den blottades ett mörkt, blodrött tyg och den svarta korsetten över hennes framkropp. Månens sken genom fönstret kastade bleka, urtvättade färger. Uppe i det höga taket satt de två korparna och betraktade henne i tystnad. Stegen hade ekat i korridoren, men inte varit något hon lagt någon vidare notis vid, för hon hade lärt sig höra skillnad på dem nu, och den som gick med dessa steg var ingen hon vän till henne. Men ändå stannade de utanför henne.
     Nilos röst fick henne att se sig om. Ögonen smalnade lite. Varya hade aldrig gillat Nilo, eller hennes sätt med ord, det fick henne alltid att känna sig förnedrad. Men ändå kunde hon höra att något fattades; en del av dess skärpa kanske.
     “Vi är inte systrar,” klargjorde hon vasst. Med avsmak i blicken såg Varya kort på svartvargen. Fina ord kanske funkade på Aurora men inte på henne.
     “Jag orkar inte med dina skådespelerier.” Rösten var hes och ointresserad. 
     “Vad är det du vill, Nilo?”

Varyas abrupta ton gjorde att Nilo kom av sig lite.
"Eh nåväl. Då ska jag gå rakt på sak." Hon funderade något, valde sina ord väl.
"Jag behöver veta om jag kan lita på dig, Varya. Vart du har din lojalitet. Jag vet ju att du är lojal mot Even-" Hon klev in i boendet och vandrade något längs kanten, betraktade inredningen. "-men hur ser din lojalitet ut mot.. Ja säg Grendel? Aurora?" Hon stannade till och mötta Varyas blick. "Mig? Vad jag menar är, hur lojal är du mot Tenebris, om det, hypotetiskt sätt skulle hända något. Väntar du på första bästa tillfälle att förgöra oss andra och klä dig i våra pälsar, eller har din lojalitet något slags värde." Hon la huvudet åt sidan medan hon såg på Varyas ansikte.

"För du vet att även om vi inte är direkt bästa vänner eller, som du så tydligt och vänligt framförde till mig, inte ser oss som systrar så är vi fortfarande en del av Tenebris både du och jag. Och trots att du tydligt ogillar mig så ser jag vikten av att vi har en bra relation till varandra, och tror vi kan tjäna på att jobba på den." Hon tystnade som att hon väntade på svar. "Men det är klart, det bygger på att den ena inte väntar på första bästa tillfälle att döda den andra, eller vad tycker du?"

Varya satt tyst med ett stramt ansiktsuttryck när Nilo gick an och an. Hon följde henne med en smal blick.
     “Har min frånvaro stört dig?” frågade henne. “För jag ser inte hur mina känslor för dig kommer i vägen för min plikt. Förlåt att jag inte litar på dig, Nilo, men du är som mig, självisk och girig.” Varya satte sig ner. “Vi går inte att lita på,” viskade hon.
     “Jag förstår att något med mig som skaver hos dig, men jag vet inte varför. Varför nu?”

"Hm" Nilo var tyst och funderade. Varya hade ju inte fel i det hon sa. Tvärtom hade hon rätt. Ingen av dem gick att lita på, men Nilo fick en känsla av att Varya inte riktigt greppade vad Nilo försökte få fram. Men också det kunde vara svar nog.

Nilo skakade något på huvudet. "Nej det var inget särskilt. Och du ville inte ha något mer skådespeleri från mig, så det är nog lika bra att jag lämnar dig nu i så fall, jag ska inte ta upp mer av din tid. Jag har fått de svar jag söker. Vi ska fortsätta gå runt och ogilla varandra, så länge båda är överens om det är det ju helt fantastiskt." Sa hon lite sarkastiskt och giftigt och började gå mot utgången, men stannade till innan hon gick ut. Det var mer hon ville ha sagt, men hon visste inte hur hon skulle få fram det. Hon sneglade något mot Varya i ögonvrån. Hon var tyst ganska länge.
"Kom ihåg bara att.." Hon tystnade, suckade och ändrade sig. "Jag hoppas ändå att det kan bli bättre mellan oss. En dag. Även om du har rätt. Du kan inte lita på mig. Men då är det ömsesidigt." Nilo väntade en liten stund till, men Varya var tyst. Nilo gick därifrån utan att säga något mer. Plötsligt kändes det väldigt kyligt ute.


[Avslutat]