Byoomifallet hade alltid varit Lumos absoluta favoritplats på reviret. Inte nog med att det låg nära till hands när han kände sig uttråkad, utan där fanns också en uppsjö av intressant liv att undersöka - eller jaga, för den delen. 
   Lumo och Luwa befann sig vid fallet, eller rättare sagt mitt i det. Fallet låg på flera nivåer dit man kunde klättra om man aktade sig, och bakom flera vattenridåer fanns som små håligheter i berget. Det var mestadels fuktigt och svampigt av blöt mossa, och det var omöjligt att ta sig dit utan att bli tillräckligt blöt för att pälsen skulle locka sig, men här och där fanns torra fläckar att befinna sig på. Syskonen hade letat upp en sådan fläck efter att ha spenderat en löjligt lång stund med att försöka fånga salamandrar, men då de verkade ha varit på sitt mest alerta humör hade de gett upp och hamnat uppe i fallet. 
   Syskonen var mitt uppe i en diskussion om vem av flockens medlemmar som skulle våga hoppa ner i sjön från högst höjd när Lumo plötsligt avbröt sig. Den blå blicken stirrade ut mellan det strilande vattnet och öronen spetsades uppmärksamt. Han kunde inte höra, vattenfallet var bedövande för hans känsliga öron, men den där vargen kände han minsann inte igen.
   Lumo ställde sig upp för att få en bättre vy av vad han såg, men kastade sig snart efter Luwa som plötsligt babblade på igen där hon låg intill brodern.
   "SCHHHH!" väste Lumo, och tryckte ner systern huvud i backen. Stående med framtassarna över hennes hjässa lyssnade han återigen efter främlingen, men kunde inte höra någonting. Han önskade att han kunde ignorera fallets ljud och koncentrera sig på främlingens, men det var omöjligt. "Det är någon vid stranden!"
   Luwa hade tystnad för länge sedan men skakade ändå av sig brodern. Lumo gjorde tecken åt henne att följa efter, och tillsammans tog de sig vidare bakom fallet för att komma ut längst bort. De raska stegen maskerades av vattnets. Det dröjde inte länge innan de kunde hoppa ut på gräset igen. Tillsammans tog de dig ut mellan träden igen, så ljudlöst de bara kunde, och stannade inte förrän de befann sig vid ungefär samma ställe som den främmande kommit ifrån. 
   De gav varandra en blick. De visste att de egentligen borde hämta en vuxen, men de var inga valpar längre. Lumo var säker på att de kunde konfrontera en vilsen främling på egen hand. Med det vaksamma kroppsspråket som vilade över främlingen var hon knappast där för att söka bråk - men varför skulle någon någonsin inkräkta på ett revir utan vidare?
   "Hallå!" Ropade Lumo, och närmade sig främlingen. Kroppsspråket var tydligt avigt. Han delade en kort blick med Luwa. "Det här reviret tillhör oss. Vad gör du här?"

I den unga tikens ögon hade dagen varit fulländad. Salamandrarna var färgglada, och deras lek att leta efterdem och försöka fånga dem påminde henne om när hon var liten och Letade efter musslor med Bellatrix. Dock så låg musslorna alltid stilla, vilket man inte kunde säga om de små amfibieödlorna. De hade alla varit för snabba och hala för syskonen, som nu istället låg och nöjt, men något tävlingslystet, diskuterade vilken ur flocken som var modigast, och vem som skulle våga hoppa högst ifrån klipporna.
 Det blev tyst, några sekunder då
Lumo inte svarade på hennes nyaste förslag så hon skulle just börja bälta ut sin triumf då brodern aggresivt tystade henne genom att trycka henne mot marken.
 Stilla vippade hon på öronen, försökte höra något annat än vattnets dånande. Någon? En ur flocken? Hon hann inte fråga efter att ha skakat av sig brodern då han vinkade iväg henne.
 Nyfiken som hon var följde hon utan att tveka, och kunde då och då skymta den främmande gestalten. Vad gjorde den där? Flockdoften var tydlig i området, nästan helt omöjlig att missa. Sökte dem bråk?
 Brodern klev ut mot främlingen och talade och hon slöt upp kort efter.
"Ja" började hon dumt men försökte låta sträng. "Det här är Qu's revir" hennes panna rynkades lätt och hon bröstade upp sig, försökte se större ut än vad hon var.

Samara var försiktig på tassarna, noga med att inte göra allt för mycket väsen av sig. Att hon var inne på en annan flocks revir var uppenbart, och under sin resa hade hon hela tiden gått omvägar kring andra revir - men färden genom bergpasset
hade gjort henne väldigt törstig och svag. 
     Dragningskraften till vattenfallet var stark, och trots hennes skarpa luktsinne missade hon att doften av främmande varg kom allt närmare. Hennes bruna ögon var som fixerade på vattnet och hon längde mer på stegen.
     "Hallå!"
Hon tvärnitade. Ögonen slets från vattnet, och mötte blicken av en ung varg. Fanfanfanfan! Strax bakom hanen dök ännu en till varg upp. Var dom flera? Hon tog några steg tillbaka och sänkte sitt huvud till marken. 
     "Jag vill bara dricka. Jag har gått långt." 
Hon var fåordig men hon kunde knappt säga något alls, men om hon inte sade rätt sak nu skulle dom kanske skicka fler vargar på henne. Hon visste att hon var ute på halt vatten, hon hade verkligen inget här att göra. Den här gången var det
hon som var inkräktaren.
     Henne blick flackade hela tiden mellan paret framför henne, och vattnet strax bakom dom. Snälla låt mig dricka. Snälla... Hon var arg på sig själv för att hon hade försatt sig själv i den här situationen. Hur kan man vara så dum att man traskar rakt in i ett revir?



[OOC: Jag ber om ursäkt för sent svar, jag har varit bortrest.]

Lumo blinkade. Bara dricka? Det fanns mycket vatten i Byoomi, inte bara runt fallet. Det behövde hon väl inte inkräkta för? Han hade gärna velat säga det rakt ut, men valde att inte göra det. Om än främlingen verkade harmlös så skrämde det honom lite att vara ensam - ja, förutom Luwa, då - med en främmande varg. Det tänkte han däremot inte visa. Den klarblå blicken skärptes en aning när han rätade på sig med hopp om att se lite mer respektingivande ut. Han var från Qu, och han tänkte inte acceptera några främlingar mitt i hemmet!
   "Du borde nog gå." Blicken vilade stadigt på henne, men inte hotfullt. Var hon av den ombytliga sorten som gick till plötslig attack så hade han ingen lust att hamna emellan. Så dum var han inte. "Innan någon annan kommer."

[Tänker sätta detta som avslutat då jag inte sett dig inloggad på ett bra tag, perplexed, men det är bara att svara om du vill fortsätta.]