Aurora älskade att förbättra sig själv på alla sätt och vis. Det var något som hon konstant jobbade med, speciellt i tider när hon kände sig otillfredställd. Allt i från pälsar, smycken eller andra vackra saker - till de mer besvärliga delarna, som att bli en bättre person. Förlåtelse, och allt det där.
     Det var därför Aurora bestämt sig för att ta bocken vid hornen och styra stegen till Nilo. Hon hade hyst ett långvarigt hat för den svarta, ändå sedan svartvargen kallat henne ful som liten, och speciellt hackat på hennes horn. Det gjorde henne fortfarande irriterad, särskilt för att hon inte var säker på att Nilo ändrat åsikt. Hon kunde inte ens säga samma sak sanningsenligt om svartvargen, och det gjorde henne ännu argare. Mycket av hennes ogillande kom från en intensiv önska om att bli omtyckt, men Aurora var inte riktigt beredd att acceptera det än. Vad hon däremot var redo att göra var att försöka tolerera - tycka om kanske var att överdriva - Nilo. Det skulle kännas bra att gå vidare från incidenten och låta svartvargen blekna till en statist istället för förkroppsligandet av Auroras stundvis dåliga självkänsla.
     Hon hade äntligen fått syn på Nilo, sittandes vid en stor fontän, överblickandes torget.
     "Niiilo", hälsade Aurora förtjust och log brett och genuint - hon försökte åtminstone. "Där var du!" Svartvargen såg perfekt ut, ändå ner till de filade klorna. Det var från henne som Aurora lärt sig fila sina egna. "Vad gör du?" Aurora pausade lite, lämnade rum för ett svar, innan hon fortsatte.
     "Jag ska inte störa, men jag såg den här och kunde inte sluta tänka på hur bra den skulle passa dig." Hon placerade ett utsökt benband emellan dem, format som rankor som slingrade sig uppför benet. Det var ett vackert smycke, och skulle säkert varit dyrbart om det inte vore för att Aurora hade stulit det. Försäljaren hade varit för upptagen med andra kunder för att notera. Hon trodde inte ens att han skulle märka att det var borta. Om han gjorde det, så skulle det snart vara Nilos problem, oavsett.
     "Vad tycker du?" Aurora strålade mot henne. "Jag tycker det är sååå synd att vi inte pratar så mycket, tycker inte du?"

Nilos ögon smalnade något när hon hörde Aurora ropa hennes namn. De hade inte direkt haft en nära relation tills varandra, och det hade inte heller varit någon större sorg för Nilo. Hon hade mest funnit den unga honan obstinat och jobbig som tillsammans med Varya hade svansat efter Even i alla möjliga sammanhang. 

Nilo hade inte svarat när Aurora frågat vad hon gjorde utan bara sett på henne med henne  med en blick som sa att hon ”skulle komma till sak”.

Hon tittade sen genuint förvånad på det fina smycket och såg lite misstänksamt på Aurora. Var det.. smicker och kände av? Nilo kunde inte låta bli att le lite retsamt. 
”Det var ett utsökt smycke måste jag säga. Så utsökt att jag nästan undrar om du lagt en förbannelse över det som gör mig sjuk och pälslös om jag skulle bära det.” Hon skämtade men det fanns ändå ett kyligt allvar i skämtet och hon såg menande på Aurora rakt i ögonen. ”Aurora, vännen, kan du inte bara säga vad det här handlar om egentligen. Jag vet att du inte gillar mig, men jag finner dig underhållande och vill gärna vara din.. vän. Men du kan bättre än det här.” Nilo var faktiskt väldigt ärlig nät hon talade med Aurora. Något dom förvånade henne själv, men nu när hon hängt ihop med alla de här vargarna så länge nu så kände hon hur hon helt enkelt hade ledsnat på många av allas fasoner. Det var dags för bättring, och om de inte lärde sig själva fick väl helt enkelt hon va den som kom med goda livsråd som kunde förbättra hennes egna tillvaro lika mycket som deras. Win win. ”Du behöver inte försöka vara något du inte är. Sluta fjäska för andra. Och för Chaibos skull, sluta fjäska för mig. Och för Even. Snälla, min egna stolthet gör ont av att se dig krypa så för honom. Stå på dig istället.” Hennes ton var rak och irriterad. Varya hade nog Nilo lite gett upp för längesen, men kanske fanns det lite hopp för Aurora att bli lite mer vettig och vuxen. Någon man kunde prata med. Annars skulle Aurora fortsätta vara en del av hennes dagliga underhållning tillsammans med Varya, men även underhållning kunde man ledsna på i längden.

Aurora fnös roat. Om hon hade haft krafterna till det så skulle hon säkerligen ha försökt sig på något liknande när hon var yngre, men det var inte därför hon var här idag.
     "Åh Nilo", log hon. "Så... för att vi ska vara vänner så behöver jag börja stå på mig och sluta göra som andra säger? Borde inte det innebära att jag inte alls tar åt mig av det här rådet? Är vi inte tillbaka på ruta ett då?" Aurora fnissade, skakade på huvudet.
     "Jag fjäskar inte för dig, om vi bortser från gåvan, men den kommer från hjärtat. Jag vill bara komma över gamla osämjor, du vet, komma till ro i min omgivning." Hon såg ut över folkmassan. "För valparnas skull, främst, men min egen också." Aurora mindes något, och sken upp.
     "Och jag hörde att du skulle ha hand om Skuggfall! Jag har sååå många idéer om ett skådespel, och jag skulle älska att bolla dem med dig."

Nilo himlade något med ögonen, men lät Aurora tala till punkt. Hon suckade och såg mellan det fina smycket och Aurora, som att hon värderade hur mycket trevlig vänskap smycket egentligen var värt. Hennes ögon fäste sig dock på Aurora när hon började prata om valpar. Menade hon allvar att hon var dräktig? Eller var det något Nilo hade missförstått helt. Eftersom att Aurora inte verkade lägga så stor tyngd vid det så låtsades Nilo som ingenting.. Men en del av henne blev ändå genuint orolig. Visste Grendel? Visste Even? Hon fick kolla upp det senare vad det här kunde innebära. Men att naiva Aurora skulle bli mamma kändes som allt annat än en briljant plan för Tenebris.

Hon såg beklämt på smycket igen. Det var ett väldigt vackert smycke.Och av vad hon kunde se av att betrakta Aurora kunde hon ha nytta av henne så länge hon inte hunnit bli högdräktig och rund till invigningen. Aurora var väldigt söt och hade ett exotiskt utseende som helt klart skulle falla många vargar i smaken.
"Hm. Nåväl. Smycket är vackert. Jag godtar din förfrågan om att ha ett ömsesidigt och jämlikt umgänge tillsammans. Du och jag. Som vänner." Hon försökte le lite vänligt mot Aurora. "Och du får va med och hjälpa mig med invigningen som jag antar att en vän skulle låta en annan vän göra. Jag behöver all hjälp jag kan få." Leendet blev ännu mer ansträngt.

Grejen var väl att Nilo inte alls litade på att Aurora var helt ärlig med allt hon sa, men det gjorde kanske inte så stor skillnad för Nilo det här fallet heller. Det var svårt att läsa av Auroras naiva yttre om det dolde sig faktiska baktankar därunder eller om hon faktiskt bara var så naiv hon kunde ge sken av. Oavsett så kunde hon spela med. Att låtsas vara vän med någon kunde kanske visa sig vara en oväntat trevlig upplevelse. Eller så fick hon åtminstone ut något av det hoppades hon. Hennes ögon smalnade något. Visade det sig att Aurora faktiskt var dräktig var det nog oavsett bättre att vara på god fot med henne. Ha hennes tillit. Saker kunde snabbt bli farliga om de var oförsiktiga, men hon var inte säker på om Aurora helt var införstådd med detta.

"Jag ska bära det här smycket som ett tecken på vår vänskap. Men nu, låt mig höra om de här fantastiska planerna du har att komma med, jag blir så nyfiken." Nilo visste redan att hon inte ville höra dem, men om de nu skulle va vänner behövde hon ju vara lite trevlig tillbaka helt enkelt. Hon visste dessutom redan vilken typ av hjälp hon sökte från Aurora med Skuggfall, men det kunde de ta vid ett senare tillfälle.

Aurora brydde sig inte om att Nilos leende var ansträngt. Hon sken upp när Nilo sa vänner, och nickade ivrigt.
     "Åh, det ska jag! Ivo också. Han är bra med sten, och lyfta grejer. Sånt... grejs." Aurora antog en aningens ointresserad min, men skakade sedan av sig det.
     "Åh, åh, okej!" Hon fick något drömmande i blicken. "Jag vill regissera ett skådespel om olycklig kärlek. Tänk - två omaka älskare från rivaliserande flockar, och i slutet tar de sina liv, hellre än att vara isär." Hon log brett. "Ackompanjerat av masker, för att förmedla känslor till de längre bak i publiken, och musik!" Rösten blev markant ljusare vid det sista ordet när Aurora inte kunde dölja sin entusiasm. "Jag vill få publiken att känna saker, och vad är mer passande för det än musik?" Livet i Civitas hade öppnat Auroras ögon för saker hon inte vetat att hon behövde, men nu älskade ohämmat. Musik var en av de sakerna.
     "Vad tycker du?" Hon hade inte gett Nilo mer än en smakbit, men Aurora var ändå otroligt nöjd. Hon ville bara att svartvargen skulle känna samma känsla. "Jag tänkte kalla den Vior och Oraua, men jag funderar fortfarande över det."

Nilo hade kommit på sig själv med att faktiskt dras med i Auroras förslag. "Det är faktiskt.. ingen dum idé Aurora. Det kan fungera som ett bra intro till den stora finalen. Till när den sista kampen i arenan ska avgöras." Nilo fortsatte fundera i tystnad och sken upp i ett nöjt flin. "Vi kan finna kämpar från två stora flockar.. Som kan få slåss. Det ultimata hade varit att låta dem slåss till döden, men oavsett.. Hur det går i den sista striden kommer avgöra hur det går i för slutet i skådespelet." Hon vände blicken mot Aurora. "Jag tror vi har något stort på gång här." Synd att du klantat dig med att bli dräktig med Ivo tänkte hon tyst för sig själv sen.
"Jag kan ju inte lova något såklart. Det är ju inte säkert att du kommer kunna regissera den om du precis fått småttingar då, menar jag höhö. Du måste ju tänka på deras bästa då, såklart." Hon gav Aurora en mycket förstående blick. "Det kan ju bli så att du får hitta en ersättare, och jag vet ju inte vem såklart vem som skulle vara mest lämpad, men det får du fundera på." Nilo var så väldigt förstående.

Aurora log, och vred huvudet åt sidan i en förtjust gest, nästan förlägen men samtidigt definitivt inte. Nilos beröm betydde något - mest för att det var ärligt. Hon skulle aldrig försöka smickra henne, vilket Aurora faktiskt gillade.
     Hon gillade också förslagen som Nilo kom med. De spädde på dramatiken, och det var något som Aurora uppskattade. Nya tankebanor hade redan börjat spinnas vidare på när svartvargen nämnde valparna. Hon log, matchade Nilos förstående blick, men svepte med tassen i en elegant, nonchalerande gest.
     "Åh, det löser sig. Om inte annat så känner ja att mitt verk vilar tryggt i dina tassar, Nilo kära." Aurora var faktiskt inte så noga med sina valpar. Så länge hon inte var högdräktig och förhindrad att röra sig ordentligt så tänkte hon inte låta dem stoppa henne. Minerva eller Ivo kunde säkert se efter dem ett tag. Hon sa dock inte det högt, ville inte ge Nilo intrycket av att hon var en dålig förälder, utan log istället mot vännen.
     "Stort, onekligen", höll hon med. Pappa skulle bli så imponerad. Förhoppningsvis skulle Varya och Ledstjärnan också bli det. "Låt oss gå någonstans mer ostört och diskutera detaljer, kära vän."

Nilo var mycket nöjd. "Det kommer bli helt perfekt, min vän. Jag ser fram emot att få jobba med dig." Hon gick fram och gav Aurora en kindpuss för att sedan gå vidare med Aurora till en annan plats.

"Låt oss bara gå förbi Juno först så ska jag hämta ett smycke jag bett henne göra åt mig." De båda tikarna försvann tillsammans jämsides runt ett av de många krönen i Civitas.

[Avslutat]