Något osäker men på stadiga steg skred han fram genom stadens gator, och precis lika vilsen som han såg ut att vara kände han sig också. Dagen var vindstilla och solen stod högt på himmelen.
Besöket till måntemplet hade inte gett honom någon relevant utöver rykten om en stad i söder som hastigt blommat ut. Det enda han egentligen hade att gå på var den där den här känslan som han inte riktigt kunde placera. Den som slagit rot och grott i honom och efter att dom separerats i Islagunen hade aktivt dragit honom i den här riktningen. Han hade vandrat och under gårdagskvällen hade han skymtat ljusen från staden i fjärran.
'Civitas' hade dom två vargarna vid porten kallat det när han passerat in genom den.
Plötsligt, när han stannat upp för att ta in sin omgivning, la han blicken som hastigast på en mörk figur bland folkmassan som samlats i en halvcirkel framför en av byggnaderna.
Vingar. Han försökte fokusera blicken. V-visst hade han sett vingar?
Målmedvetet trängde han sig fram genom skaran av vargar, och med hoppet om att få se sin vän återväckt. För var steg han tog växte sig hans leende - men när insikten och besvikelsen slog honom hårt över käften, dog leendet med ens ut. Där stod en bevingad, brun varg men det var inte vännen som hela hans väsen sökte.
Irriterade röster hördes som ett dämpat bakgrundsbrus, knuffar för att få honom att flytta sig och vassa ord. Garn rörde sig ut ur hopen av missnöjda individer och just när han tagit sig bort från gruppen steg en svart varg ut framför honom, som att den försökte hindra hans väg. Garn såg frågande på främlingen samtidigt som han vinklade huvudet på sned. Oförstående.
"Öh, hej?"