Solens låga strålar lös in bland trädens tjocka kronor och kastade ett mjukt varmt sken över i skogen. Natten var några timmar bort och snart skulle allt liv göma sig och vila under dom mörka timmarna. Då kom dom tysta och skrämmande jägarna fram som annars håller sig borta från solens sken.
En ung silvrig varg rörde sig bland träden i jakt på svar och kunskap, det var Ayira en ung liten varginna med ljusa blåa ögon. Sättet hon rörde huvudet och kroppen på visade att dom inte riktigt jobbade tillsammans, det var inte fören man tittade närmare på hennes ögon som man förstod hennes lite underliga rörelser. Hon såg inte vad som var framför henne, skulle man kunna tro men egentligen så såg hon mer än många andra men på ett annat sätt.
Plötsligt stannade hon och granskade området med sina jordkänsliga tassar och suckade tungt.
Det var här för några år sen som det hände, där det mörka skräckinjagande varelsen hade sargat henne för livet. Tagit hennes syn ifrån henne och så mycket mer. Men Ayira var stark, inget Barn av Natten kan stoppa henne. Inte ens med att ta hennes syn ifrån henne.

Försiktigt satte sig den nätta lilla tiken ner och började andas långa djupa andetag innan hon hamnade i en djup meditation trans. Anslöt sitt sinne till alla rötter i hennes närhet i hopp om svar.



[Ensam roll där Ayira försöker hitta svar på vem hon är]