Öppet att joina cirka 2 pers! :)

Den massiva mörka gestalten rörde sig stilla, tass efter tass frammåt med det svarta huvudet sänkt. Han hade skador på kroppen, där pälsen var borta, frysskador. Och hans ansiktsuttryck var bistert och en aning trött och ögonen var röda och tomma, blinda? Hans massiva kropp kunde väcka mångas blickar, men det hade han aldrig bryts sig om, man ska aldrig visa sig större fysiskt en vad man är psykiskt..
Han hade mist mycket, tron på kärleken fanns inte där längre, päls och sår hade gets.. Vad hade han i hela friden gjort för fel?

Far måste värkligen gått till verenda varg i numoori och sagt lite fula ord om honom, tänkte han nästan lite road.
Landskapet här var kanske inte det mest lockande han varit med om.
Vatten som sprutade upp från olika håll. Torkat gult gräs här och var, var skulle han igentligen få tag på nått att dricka?
Allt som han närmade sprutade ju bara upp. Han skakade på huvudet. Nåja snart skulle han väl finnan en plats att stanna upp på.
Såren hade endå börjat göra sig påminda.

[Blev rätt så kort ;P]

(Joinar om det går bra :P <3)

En annan svart hane vandrade på detta stället.
Han var mycket stor, och kroppen var täckt av ärr varav alla hade ett unikt utseende, från olika tider.
Ena örat var avslitet, där fanns bara en trasig stump.
Men det andra var spetsat, friskt och hörde utmärkt.
Den gröna kattblicken var kvick och klok, och stegen lugna med tog honom effektivt framåt.
Han såg sig omkring och lyssnade på naturens ljud.

Han gick och funderade över nästa lektion.
Han hade nämligen en lärling att uppfostra inom eldens kraft.
Skulle han börja med lättare saker?
Först måste han naturligtvis ta reda på var hon kan.
Sedan kunde han ju utgå från det, och stegvis lära henne konsten att hantera elden.
Han nickade för sig själv, det lät bra.

Han avbröts därefter i sina tankegångar av en doft.
Varghane.
Black höjde på huvudet och spanade ut över området för att snart få syn på en mörk främling.
Han stannade till och lät främlingen närma sig.
Svansen svepte och kråmade sig, likt en katts kontrollerade svans, bakom honom.
Örat klippte till när han fuktade den ärrade nosen med tungan.
Främlingen närmade sig, det såg han.
Hade denne upptäckt honom?
Det gjorde ingenting, han stod kvar.

Han fortsatte att färdas fram, försökte hitta vatten fast han inte tänkte på det. Men det var en kall dag, eller skymmning.. Och den första snön kanske skulle falla? Snö... ja det kunde han klara sig utanför i några månader. Ett flin speglade hans läppar och sen så hittade han det han sökte ett vattenställe där man kunde dricka då vattnet inte sprutade upp.
Serpie stog en stund där och granskade vattnet, trodde att det skulle spruta upp när som helst, varmt och ilsket.
Men inget hände och han gick fram och sänkte huvudet och den skära tungan drack ur vattenstället djupa tungar och törsten som skrikigt och rivit i halsen svalkades och han höjde huvudet upp och några vattendroppar rammlade från hans mun och gjorde små ringar i vattnet.
Men Serpie gav det inte ens en tanke och så började han gå viidare.

Men snart kände han den starka doften av varg som kom krypande och han rynkade pannan men struntade i det, fortsatte. Om nån ville honom nått fick de komma.. Men helst inte.
Så blev den starkare, bakifrån och snart hördes tassar och han svängde det svarta huvudet och såg en stor rivig hane med röd pannlugg och man (?) och Serpie vikte öronen varnande bakåt.. inte för nära.
Så svepte han med svansen och vände sig om.