Det hade inte riktigt gått som han hade tänkt sig under den föregående natten. Bytet han jagat hade varit snabbare och smartare än han hade räknat med, men utmaningen som det hade gett honom hade resulterat i att egga på honom då det var en ganska härlig omväxling till de normala, rätt enformiga, jakterna. Den här jakten hade efter ett flertal timmar övergått i någon sorts besatthet, han skulle döda henne, till varje pris. Honan, en skicklig illusionist, hade lyckats undvika honom länge men hade till slut börjat tröttna och göra misstag, Zach börjat genomskåda allt fler av hennes trick och knappat in på henne.
Så hade han äntligen fått smaka på sitt ljuvliga pris, men hade av någon outgrundlig anledning bestämt sig för att inte döda henne först. Kanske var det på grund av att törsten helt tagit över hans vett och fokus till sist, när den blodtörstiga besten inom honom riktigt släppts ut och det enda som de röda ögonen såg var det pulserande blodet inom vargen. Han hade druckit girigt och snabbt, och känt hur hans medvetande allt mer kommit tillbaka i takt med att törsten släcktes. Det var först då det hade slagit honom att det börjat ljusna vid horisonten. Insikten hade fått honom att närmast kasta ifrån sig bytet, halvt levandes, och i ett nu stressat tillstånd börjat söka efter en lämplig plats att tillbringa dagen på under tiden han förbannade sig själv för sitt misstag.
Det enda han hade hittat inom rimlig tid hade varit en gammal övergiven lya som egentligen var alldeles för liten för en varelse av hans storlek, men det behövde fungera, han tänkte inte riskera att brännas. Så istället hade han motvilligt klämt in sig i det lilla skrymslet, med diverse rötter och stenar som stack honom lite varstans över kroppen, och grävt för öppningen.

Det var en något irriterad Zachary som till slut, i skydd av mörkret under nästkommande kväll, grävde sig fram ur det trånga utrymmet. Det skulle kännas som en sådan befrielse att kunna sträcka ut kroppen igen, men dessa tankar avbröts av synen av en ljus bevingad varg som stannade upp precis framför hans skrymsle när jorden framför honom föstes undan.
''Vad stirrar du på?''. Rösten tydligt irriterad när han, med inte så graciösa rörelser, försökte ta sig upp ur hålet.

(Molok)