Blair hade haft ögonen på den ljusa vargen i snart en halvtimme. Den satt vid sidan om muren till Kärnan, och lekte med en sand hög. Han hade passerat lite snabbt förbi förut, och det var tydligt att det här var en medlem av Isil Anar. Det var dock inte därför Blair fäst sig. Nä, det var glasfigurerna vid vargens tassar som verkligen intresserade honom. Sanden bredvid krympte tillsammans med Blairs tålamod, och han bedömde sig ha väntat länge nog.
     Med snabba, kontrollerade rörelser slöt han upp avståndet mellan dem, som varit flera meter. Utan att verka alltför misstänksamt kastade han flera blickar mot den höga muren. Han gillade inte att vara så nära Kärnan, men nu var begäret högre.
     "Hej", sa han lågt och log, men kunde inte hålla blicken borta från glaset vid de sandfärgade tassarna. "Vad vill du ha för ett dussin såna kupoler?"

Sanden rann lätt mellan tårna på honom när han lekte med sanden, högen växte och krympte, och ibland gjorde han glasgrejer med den, i värsta fall kunde han gå ner till stranden igen för att hämta mer.
 Ingen had ännu kommit fram för att köpa något av honom, men Kasai hade fastslagit att det skulle finnas intresse, så här satt han nu, med alls ögon borrandes in i honom och dömandes han små skapelser, eller ja, så kändes det iallafall.
 Det dröjde inte alltför länge förrän någon kom fram dock, en brun hane, han frågade om ett dussin kupoler och Virel viftade glatt på svansen.
 "Åååh, du vill faktiskt ha dem? Jag menar uuh... Vad har du att erbjuda i utbyte?"
 Han försökte dölja hur glad han var pt det faktum att någon intresserade sig i hans varor, men det kunde ses på honom att han var väldigt uppspelt på att få göra en deal.

"Vad har du att erbjuda i utbyte?" Ett litet flin lurade i mungipan, och Blair kunde slappna av något. Visserligen krävde sandvargen något, men han skulle nog inte ha för höga krav.
     "Jag kan se din framtid", sa han lättsamt. "Eller vädret, för den delen. Du kan få välja lite."

Vad nu den andra hade att komma med så hade inte Virel väntat sig det, han viftade lätt på svansen och vred på huvudet.
 "Men jaha, du är en sådan där Orakel-grejsi-mojs" 
 Han nickade litet och såg på den större, bruna vargen med ett lågt hummande.
 "Om du berättar något intressant kan du få dem, men om de inte slår in så känner jag mig lurad!"
 Han knep ihop ögonen lite och försökte se misstänksam ut, men med den viftande svansen och de enorma öronen som stod upp såg han mest lustig ut.
 "Har vi en deal?" frågade han och såg på den andre, det var ett bra byte i Virels ögon, han hade inte jättemycket behov av sakliga förnödenheter som det såg ut just nu, men en blick in i framtiden kunde vara intressant.

Blair svarade inte utan log bara snett.
     "Har vi en deal?"
     "Kan du räcka fram din tass?" frågade han, och sträckte sig efter att placera sin egna på hanens egna. Det var svårt att läsa andras framtid, och det krävde närkontakt. Så fort Blair kände päls under trampdynorna slöt han ögonen och drog i kraften.
     "Du kommer spendera mycket tid med en svart päls och röd man", sa han, något hackigt, allteftersom sinnesintrycken kom mot honom. Blair försökte att inte tänka alltför mycket på att han kände igen vargen i framtiden. "Blod också." Han grimaserade. "Akta... fallande grenar? Något sådant. Om du letar vid stranden-" Blair fick pausa för att koncentrera sig. Ju längre fram i tiden han var, desto snabbare kom dem: en bild, en doft, ett ljud. Allt hörde ihop, men att koppla ihop dem krävde lite fokus. "Leta under fullmånen, så kan du hitta en... skatt? Fina stenar, åtminstone." Det började bli svårt att få ut något mer vettigt, och han drog tillbaka tassen. Som alltid kände han sig något illamående efter att ha använt kraften.
     "Var det till belåtenhet?"

Tassen räckted fram väldigt uppspelt och han väntade på att få sin framtid spådd, när den brune talade så lyssnade han intensivt och lutade sig närmre, försökte skriva ner varenda liten detalj i hans minne, inget fick glömmas, det här var viktiga grejer, liksom.
 När den med röd man nämndes antog han att det var Kasai som menades, vem annars? Resten verkade vara litet av ett virrvarr dock och han vred smått  på huvudet och fortsatte lyssna.
 När det sedan var klart nickade han lätt och puttade några av de önskade varorna närmre.
 "Ta det lugnt med dem, jag gjorde de själv!"
 Sade han med viss stolthet i rösten, glad med det han åstadkommit, och att någon var tillräckligt intresserad för att vilja köpa de.

Blair log snett, och tillsammans lastade de försiktigt ner glaskupolerna i väskan. Han skulle behöva gå tillbaka, för han tvivlade på att de skulle klara flygturen till Arkona. Bambra hade dock pratat om att möta honom halvvägs. Hon hade planer för skålarna, och Blair var inte den att säga nej till sin syster.
     "Tack", sa han när de var färdiga. "Kom ihåg att akta grenar nu." Med ännu ett flin avlägsnade han sig sedan från sandvargen, sökte sig ut från Yanamores kärna.

[Avsluta?]