Xerxes hade vandrat länge när han hade anlänt till skogen full av rosor, giftiga rosor. Med försiktiga steg hade han undvikit rosorna innan han sedan satt sig på en slumpmässig plats, med ett träd bakom sig. De ljusblåa ögonen tittade tomt på de vackra rosorna, rosorna fyllda av gift. Vackra men giftiga, hade han en gång konstaterat som valp när han hade vandrat med sin flock. Ett leende, eller snare ett flin, växte sig större på hans läppar medan blodet började samla sig i hans kinder. Rosorna påminde honom om hans syster, och hur vacker och dödlig hon var, och hur farlig deras romans hade varit. Hans leende försvann, deras romans var irrelevant nu då lungorna i hennes kropp varken rörde sig eller fanns längre. Efter leendet försvunnit försvann tankarna någon annanstans, till andra tider.
Gruppen var stor av raganor, och det var inte hela flocken heller. Gruppen, flocken, hade dödat varenda varg som hade de hade sett ändå fast individen hade varit vänlig eller ond, det spelade ingen roll, så länge inte vargen var en ragana. En vren var okej, men den var tvungen att gå ner på knä och flytta sig också. Raganor var endast tillåtna, den enda rasen som sågs som den ideala.
Framför den lilla gråa vargen gick hans farbror. Xerxes stirrade hela tiden på den långa svansen som vinglade farligt nära marken. Valpen såg en trygghet i rörelsen för den drog till sig hans uppmärksamhet, då slapp han att se hur de andra bröt käken på en annan varg eller bli bestraffad för att ha tagit ögonkontakt med någon. Man kunde inte undvika en bestraffning men man kunde undvika att inte bli mördad, eller i alla fall försöka sitt bästa. Att försöka sitt bästa hade räddat Xerxes hittills. Ibland kunde hanen skymta hur hans mörka pappa, som inte var mer än en främling och en mördare, viskade saker i hans mamma som bara blev mindre och mindre i hennes hållning. Han hatade flinet hans pappa bar när pappan viskade saker till hans mamma. Han hatade att se de gula tänderna som hade slitit ut en annan vargs inälvor. Men sen tittade han åt sidan, för att se sin vackra syster, för att se hennes vackra gula ögon.
Xerxes fortsatte att dagdrömma, omedveten om att han var omedveten om omgivningen.
[ 
tis 05 mar 2024, 12:23 av 
Rubrik: Poison. (Virel) 