Att det hade varit en snöstorm bara föregående dag var inte så uppenbart som det borde ha varit i det karga området. Dagen hade grytt med hårda nordanvindar som pepprat handelsstånden med hagel, men vinden hade mojnat under dagen och kvällen nalkades med en rosa himmel. Vinden som nu blåste över de varma källorna rufsade busigt om i vargarnas pälsar.
Sorlet runt marknadsplatsen hördes ända till den bortersta källan på platån. Under dagen hade den mörka fakargen bytt till sig ett halsband av bärnstenspärlor, eller det var vad vargen som sålde dem hade sagt, Iro hade aldrig sett bärnsten innan så han visste inte. Men de gula pärlorna utgjorde en tjusig kontrast mot hans grå bringa.
Han hade hittat en mellanstor källa med bara ett fåtal vargar i. På avstånd hade han sneglat på andra vargar som gått i och ur källorna för att vara säker på att han gjorde som han skulle. Därför klev han beslutsamt ner i det varma vattnet och kunde inte hejda den nöjda sucken som lämnade honom, han hade inte insett att han var kall fören det varma vattnet slöt sig runt hans kropp. Nöjt satt han och blundade ett tag innan han såg sig om för att se vilka han delade källan med. Mitt emot honom satt två långhåriga vargar, den ena hade massor av ringar i ena örat och var en väldigt tråkig brun medan den andra var spännande röd och hade en gul lugg som hängde över ena ögat. Närmare honom satt en helt svart varg och studerade sina klor. Han sträckte på sig och kastade lite med huvudet innan han fällde in vingarna till sidorna. Nästan omärkligt flyttade han sig närmare den svarta medan de två långhåriga fortsatte prata sinsemellan.
"Någon borde kalla på förstärkning för det borde vara olagligt att vara så snygg som du är." sa Iro med ett tandigt leende mot den svarta, ett ögonbryn höjt och självförtroende i de lila ögonen.

Nilo kunde inte låta bli att rodna något av det spontana smickret som gjorde att hon tittat upp mot den till storleken imponerande vargen som satt bredvid henne. Hon måste haft ett nästan skräckslaget uttryck först när hon insett hur han faktiskt sett ut med horn och vingar- väldigt tydligt ingen renrasig best av något slag - men fortfarande en imponerande sådan. Snart syntes ett mer charmigt leende istället i hennes ansikte. "Jaså det säger du gråblod. Så synd om mig då, vem skulle kunna hjälpa mig tro?" Hon blinkade flörtigt mot honom och makade sig något närmare.

Nilo skulle aldrig i livet frivilligt ha flirtat med något så dylikt, men hon hade en tydlig baktanke nu med hennes handlande. Något hon skulle komma till senare. Hela skälet till varför hon var i islagunen till att börja med verkade kunna få en perfekt utgång nu om allt gick hennes väg. Det är klart dock, att hon skulle ljuga för sig själv om hon inte erkände att det var väldigt roligt att försöka charma till sig minst sagt.. imponerande.. och till viss del väldigt attraktiva.

Hennes nästan äcklade ansiktsuttryck fick honom att svettas, bara på insidan då förstås. Hans flackande blick tydde inte alls på någon form utav oro.
Det var dock uppenbart att hon inte kunde motstå hans charm när leendet spred sig över hennes läppar.
"Smooth." tänkte han och gav sig själv en mental high five för sin fantastiska öppningsreplik.
"Jamen serru du behöver inte oroa dig, för jag är här för att beskydda dig." svarade han med ett snett leende och sänkte huvudet mot henne "Jag finns här för ditt beskydd." det sista tillade han i en teatralisk viskning och blinkade tillbaka mot henne.

Nilo kunde inte låta bli att skratta till av hans ostiga one-liner. Jisses vilken snubbe hon hade stött på. Helt perfekt. Nilo blinkade bort skrattårar ur ögonen samtidigt som hon försökte bibehålla nån slags charm och värdighet. Hon försökte få det att verka som att hon skrattade med honom och inte åt honom. Nilo harklade sig och såg på hanen med ett flörtigt och aningen slugt leende igen. 
”Du vet, jag vet precis rätt plats för dig där du kan visa prov på din styrka och visa upp dina.. muskler..” Hon bet sig lite i läppen medan hennes blick svepte diskret över honom. ”I invigningen av Skuggfall, den största arenan som någon levande i Numoori någonsin har skådat. Endast de skickligaste vargarna i hela Numoori kommer att strida där.” Hon blinkade mot Iro. ”Och jag tror du skulle va perfekt där. Du kan slåss för mig medan jag sitter på läktaren och ropar ut ditt namn..... som är?”

Asså hon var så gott som hans! Hon skrattade alldeles lagom mycket åt hans smidiga lines, uppenbarligen var hon i fritt fall.
När hon dessutom nämnde hans muskler puffade han upp bröstet och spände alla muskler han kände till längs benen och skuldrorna. Garanterat svällde dem imponerade. När hon nämnde invigningen och att det bara skulle vara Numooris bästa kämpar som slogs där höjde han på ögonbrynen och flinade.
"Åh jamen självklart!" det kom en kort paus, för första gången önskade han sig ett mer imponerande namn, ett som skulle passa att ropas ut under en invigning.
"Iro... Den.. öh..... Förfärlige?" han kände redan vid 'den' att han borde hållit truten men då var det för sent, så han försökte istället le vinnande mot henne.
"Får jag veta vem det är jag slåss för då? För jag kommer självklart slåss för dig! Inge snack om saken!"

[Det här är vad iro försöker sig på:

Nilo nickade nöjt och knep lite med läpparna som för att dölja ett skratt.. Hon generades mest av hans muskelspel även om en annan del av henne inte kunde låta bli att vara en smula imponerad samtidigt. Den här snubben är för bra för att vara sann.
"Iro den.. Förfärlige." Upprepade hon i en sensuell viskning. "Det blir.. perfekt." Hon kunde höra namnet skanderas på arenan. Det kommer bli bra underhållning. Oavsett om han vinner eller förlorar så kommer det att bli mäktigt.
"Inget kommer hedra mig mer än att se Iro den förfärlige slåss om min gunst. Och jag kommer att heja på dig ända in i slutet." Hon blinkade frestande igen åt honom, men hade inga större planer på att föra det här umgänget längre än så här idag så hon backade ifrån honom en smula för att visa att butiken minsann var stängd för dagen. "Jag ser fram emot att se dig ute på arenan när det är dags, Iro. Tyvärr, måste jag ge mig av snart. Det är svårt när man är en viktig dam med ansvar du vet. Önskar verkligen jag hade mer tid nu för att ha roligt på."
Nilo försökte se besviken ut medan hon reste sig upp ur vattnet och gjorde sig redo för att gå.

[All the boobs är så fantastiskt distraherande ]

Han kunde inte dölja hur snopen han blev när Nilo drog sig undan och började ursäkta sig. Hon hade ju varit helt frälst av honom! Hon hade ju inte kunnat ta ögonen från hans glänsande muskler!
"Va nämen redan? Vi har ju precis börjat! Eller jag menar... Kvällen är ju ung..." tonen var mer klagande än Iro var medveten om och en av de andra vargarna i vattnet skrattade tyst, även om Iro inte märkte det.
Tankarna rusade när han såg på Nilo medan hon gjorde sig iordning för att lämna honom där. Munnen rörde sig som om han skulle säga nått när hon log ner mot honom med ett sockersött leende.
"Amen, då ses vi på invigningen då... snygging." ropade han halvkvävt efter henne, hans style var totalsabbad för dagen så han såg bara surt ner på vattnet en stund innan han gick därifrån.

[Ska vi avsluta där tycker du?]

"Åh ja det gör vi! Det ser jag fram emot." Ropade hon tillbaka lite halvhjärtat men entusiastiskt samtidigt som hon traskade iväg med ett leende på läpparna.

[Avslutat]