Pågående Event
Senaste ämnen
» Hoppsan [Nuksimvalpar]
Idag på 20:24 av Umbriel

» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 17 användare online :: 1 registrerad, 0 dolda och 16 gäster.

Ymir


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
För ditt eget bästa [p] Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
För ditt eget bästa [p] Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 För ditt eget bästa [p]

Gå ner 
2 posters
FörfattareMeddelande
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: För ditt eget bästa [p]    sön 13 jan 2019, 12:56

Den mörka skepnaden tassade nästan ljudlöst fram bland dom döda träden, i huvudet snurrade tankarna som Figaro lämnat honom med på Azhekaslätten. Hans plan att vandra norrut hade tagit en ofrivillig vändning när han stött på problem vid gränsen till Ken-yak, en stark doft an ruttet hade fått Caedes att snabbt vända från sin stig och styra stegen mot Numoori slätten, vägen till Nordan fick helt enkelt gå via en liten omväg. Nu hade han vandrat i Döda skogen i ett dygn och den här delen av landet gjorde verkligen skäl för sitt namn. De gröna ögonen svepte fram mellan träden och försökte se mellan dimman men det var förgäves. Han spetsade öronen och försökte använda sin kraft för att höra bättre men det var nästan öronbedövande tyst. Cae stängde av kraften igen och fortsatte trava när han ruskade på huvudet. 
Plötsligt kastade han sig runt och tumlade runt i luften, en gren hade knäckts en bit in i skogen. Morrningen kom från botten av hans mage och han blottade dom vita tänderna, käften slog igen varnande och skräcken i bakhuvudet över tanken på zombies fick det att gå kalla kårar längsmed hans ryggrad. Han hukade sig lite och gick fram två bestämda steg, klorna rispade i marken när tassarna kramade sig krampaktigt fast i marken. Öronen var spetsade framåt för att försöka lista ut vem eller vad det var som hade knäckt grenen. 
-" Vem där. " Fräste han fram så saliven sprutade ur munnen på honom, utåt sett var det ren ilska som lyste om hela hans kroppsspråk men inom sig var han så rädd att han inte visste vart han skulle ta vägen. Tänk om det var en zombie som förföljt hans doft? Läpparna sjönk ner men den bittra uppsynen dansade kvar över hela hans kroppsspråk, han hade inte tid eller lust att bekanta sig med någon. Humöret var redan på botten av avgrunden och han ville inte göra sig besväret att försöka upprätthålla fasaden med någon idag.

[Larzarus]
Larzarus
Larzarus 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    sön 13 jan 2019, 16:38

Det var lätt att förstå varifrån skogen fått sitt namn — trädstammarna var mörka och raka, som svarta pålar i dimman, och det var väldigt tyst. Han tyckte inte riktigt om tystnaden, det kändes onaturligt på något sätt. Skogar var menade att låta. De var fyllda av liv, och det var självklart att allt det livet skulle göra sig hört. Men just den här skogen verkade knappt innehålla något liv alls, och det var så tyst att han kunde höra sina egna steg, ja, till och med sina egna hjärtslag. För stunden vandrade han ensam, men Noelle var i närheten — han skulle aldrig kunna tänka sig att överge henne. Hon var nära, bara inte direkt närvarande, eftersom de hade bestämt sig för att se om de kunde hitta något att äta. Han jagade på egen hand precis som hon, för det lät så mycket att jaga två stycken på samma ställe, men än så länge hade han inte sett röken av någon levande varelse och det oroade honom. Han mindes fortfarande mötet med zombierna och hur den söta lukten av ruttet kött hade stuckit i nosen. Larzarus skakade på huvudet för att få bort tanken ur huvudet och fortsatte sedan. 
    Plötsligt råkade han sätta tassen på en gren, och ljudet när den bröts var öronbedövande i tystnaden. Inte långt senare uppfattade han en dov morrning och en röst som fräste. En ilning av rädsla löpte genom kroppen; trubbel var det sista han var ute efter.
    Vem där? 
    “Jag”, svarade Larzarus osäkert. Han kunde nästan höra Noelles retsamma röst inom sig. Bra där, Lasse, ett mycket givande svar. Han fortsatte framåt litegrann för att kunna se ägaren av rösten, och plötsligt fann han sig stående framför denne, en mörk varg med ärr på kroppen och lysande gröna ögon. Larzarus stannade på behörigt avstånd — vargen såg knappast ut att vara vänligt inställd. 
     “Ursäkta”, sa han, “det var inte meningen att störa.” Inom sig önskade han att Noelle var här; han hade känt sig oändligt mycket tryggare med henne vid sin sida.
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    sön 13 jan 2019, 20:48

Ögonen sökte vaksamt runt efter minsta tecken på rörelse, det vänstra ögat kisade något för att få bättre skärpa. Den suddiga bilden som låg över hans hornhinna gjorde det nästan omöjligt att se i den täta dimman. Han spände ögonen ännu mer när han tyckte sig skymta en rörelse strax till höger om honom själv. Dock hade han fel vart han sett rörelsen för i vänstra ögonvrån såg han plötsligt en rörelse och hörde i samma sekund en osäker röst som svarade Jag... Caedes visste inte om han skulle rusa fram och suga tag i den främmande vargens strupe eller om han skulle lägga sig ner och as garva, i vilket fall kom han av sig i sin ilska när det inte verkade vara en zombie som kom för att äta upp honom. Han höjde sakta sin kropp igen från den något hukade och hotfulla ställningen. Ögonen slappnade av något och han skulle just säga något när vargen talade igen. 
Han rynkade något på näsan när dom sista orden lagt sig. Ursäkta... Det var inte meningen att störa. Orden ekade genom hans huvud och han ticsade till med den ärrade skallen. Caedes kände hur det började krypa i kroppen på honom och den dova morrningen kunde han inte längre hålla tillbaka.
-" Varför smyger du då omkring i dessa skogar?" strupen vibrerade i takt med orden som morrades fram. Öronen ströks bakåt och han tog ett hotfullt steg framåt, han ville inte alls bli överraskad på det här sättet och vargen hade säkert förföljt honom en längre tid. Vad ville han? Varför var han ute efter Cae? Var han en fiende till Figaro och hans framtids vision? Cae måste lägga vargen på minnet och framförallt hans namn.
-" Vad heter du? " Fräste han till och spände musklerna i tassarna för att stålsätta sig om vargen skulle göra ett försök att flyga på honom.
Larzarus
Larzarus 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    mån 14 jan 2019, 18:44

Han ångrade sig djupt när han kände av den andres sinnesstämning; den var allt annat än trevlig. Varför hade han gått den ilskna rösten till mötes? Det var jättedumt. Han hade ju bara varit ute efter något att fylla magen med! Kunde han ens påstå att han inte var ute efter problem? I och för sig hade han inte aktivt sökt efter någon att irritera, utan bara råkat klampa rakt in i trubbel. Det verkade vara lite av hans talang — att osökt hamna i trubbel, alltså. Först de odöda på Stormstäppen och nu den här retliga främlingen. Larzarus vinklade öronen bakåt när den svarte morrade åt honom. 
    “Tja, för stunden var jag på jakt efter något att äta”, förklarade han. “Jag vandrar med min vän, vi är bara på genomresa.” Han blev lite förvånad över hur stadig rösten var, säkrare nu än när han först blivit tilltalad, av någon konstig anledning. Han lät i varje fall mycket lugnare än han kände sig. Upptäckten fick honom att känna sig lite bättre och han vinklade framåt öronen igen, bara för att höra främlingen fräsa åt honom igen. 
    “Mitt namn är Larzarus.” Hjärtat slog hårt i bröstet på honom, men han tänkte hålla sitt minspel i schack och inte låta främlingen veta vad han kände. Det skulle bara spela honom i händerna, misstänkte han. Nej, det var bättre att möta främlingens oprovocerade ilska med lugn. Lugn kom man långt med här i livet. Larzarus lade an ett neutralt ansiktsuttryck — även om hans kroppsspråk knappast var inbjudande var han inte aggressiv heller. 
    “Vad heter du själv?” frågade han dovt, och de gula ögonen höll sig stadigt fast vid främlingen. Inte en chans att han tänkte släppa den här hanen ur sikte.
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    ons 16 jan 2019, 16:39

Caedes gröna ögon försökte borra sig igenom den andres skallben, försöka ta sig in och se hans tankar. Självklart var det omöjligt men han hade upptäckt sin hörsel av en ren slump så varför skulle han inte helt plötsligt ha tankekraft? Kontentan av det hela var bara ett rent stirrande in i den okändes pannben och Cae måste ha sett minst sagt dum ut nästintill galen ut där han stint stirrade in som om han försökte döda med blicken. Den stumma blicken släppte av att vargen pratade och svarade på hans första fråga, att han och hans vän var på jakt efter något att äta. Kanske var det han som stod på deras matlista? Cae övervägde för blotta sekunden att kasta sig mot honom men hindrade sig och tog ett hastigt kliv framåt, nästan som att han stoppade sig själv precis i början av språnget. 
-" Här finns inget att äta. " Morrade han fram och slickade öronen bakåt, svansen stod i en vid båge över honom och raggen darrade över ryggraden. 
Namnet som vargen uttalade bildade avsmak i hans mun, varför var det så sjukt konstiga namn på varenda jävel han träffade på? Kunde ingen döpa sina ungar till något normalt? Cae la namnet på minnet och tog ytterligare ett steg fram mot honom, ignorerande av motfrågan svarade han bittert:
- " Om du nu vandrar med någon, vart är då din så kallade vän? " Orörligt stirrade han in i Larzarus ögon, ticsade till med sitt huvud ofrivilligt och lika snabbt som huvudet rört sig med en snabb vridning till höger fastande blicken i motpartens ögon.  Larzarus var garanterat ute efter honom, ljuga ihop om någon så kallad 'vän' som var i närheten för att sätta Cae ur balans och försöka fly från stället. Det lockbetet tog han inte, han skulle aldrig vända ryggen till den här vargen. Det skulle vara förenat med det sista han gjorde. Hatet och raseriet bubblade inom honom, väntade bara på att något skulle utlösa explosionen.
Larzarus
Larzarus 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    sön 20 jan 2019, 11:55

Han tyckte inte om främlingens stirrande — det var obehagligt. Tillsammans med det faktum att främlingen vägrade berätta vad han hette; Larzarus hade föredragit att ha ett namn på honom. Ynglingen rynkade pannan men sa ingenting. Han hade en känsla av att vad han än sa skulle det inte falla väl ut hos främlingen. Han kunde inte riktigt förstå vargens ilska; den var oprovocerad, irrationell. Han hade inte gjort främlingen någonting, så varför var han så defensiv? Larzarus ignorerade vargens kommentar om mat och lyssnade istället på frågan om hans vän. Den mörka vargen knixade till med huvudet, en blixtsnabb rörelse. Det var uppenbart att någonting inte stod rätt till med denna individ. 
    “Min så kallade vän är också ute och jagar, tro det eller ej”, svarade han och använde hanens ordval. “Det är omöjligt att jaga två på samma ställe, man skrämmer bort bytet. Även om jag inte fattar varför det angår dig.”
    Larzarus gula blick var fäst vid vargen, följde noggrant varje rörelse. Även om han inte begrep orsaken till den andres ilska förstod han så mycket att han höll denne under uppsikt. Han var inte dålig på att försvara sig och han hade sina krafter till hjälp, fastän han vanligtvis inte brukade använda dem. Omärkligt spände han tassarna, grävde ner klorna i marken. Beredd. 
    “Varför all denna ilska?” frågade Larzarus, bestämt men inte otrevligt. “Du kan väl tala om det, åtminstone.” Det vore just snyggt, om han skulle bli attackerad och behöva hoppas på att Noelle skulle rädda honom. Lasse som inte ens kan fixa lite mat utan att hamna i trubbel. Hon skulle aldrig låta honom glömma det.
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    sön 20 jan 2019, 19:18

Djupt inom sig kokade rädslan jämsides med ilskan, tanken om att Larzarus hade någon i närheten som eventuellt låg och lurade i bakhåll. Han ticsade med huvudet igen och kände hur musklerna skälvde till när han trodde sig höra något. Örat kastades åt sidan och försökte desperat söka efter det ljud han trodde sig hört -men han möttes bara av tystnad fram till att Larzarus svarade på hans ord. Det var omöjligt att jaga två på samma ställe? Det var snarare en styrka att vara två om dom nu skulle möta något otrevligt i skogen, en zombie eller något ännu värre... Cae vågade knappt tänka tanken över vad som skulle lura i denna del av världen, han ticsade med huvudet igen och frustade irriterat över den okända vargens kommentar. Han ville inte ens svara på den dumma frågan, det angick Cae eftersom det var han som Larzarus uppenbarligen smugit efter - även om vargen vägrade erkänna att han var ute efter Caedes skinn. Åter igen skälvde ilskan till inom honom och han gläfste argt när Larzarus öppnade sin dumma käft igen. 
- " Det ska jag tala om för dig.. " Fräste han förbannat och kröp ihop i samma stund som den sista stavelsen lämnat hans svalg. Musklerna spändes och tandraden blottades, den saknade huggtanden  gjorde sig till känna när läpparna dragits undan. Ett snabbt steg framåt innan han tryckte ifrån med bakbenen och kastade sin svarta kropp med full kraft mot Larzarus bringa. Käften gläfste och ilskan sipprade ut i ett ursinnigt vrål. Cae öppnade käften och högg mot Larzarus päls, mest för att skrämma och varna än att slita kroppen i stycken.
Larzarus
Larzarus 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    tis 22 jan 2019, 18:20

Han såg tecknen redan innan det hände; såg det svarta huvudet som knixade till, såg tassarna med utfällda klor och tänderna som blottades när hanen öppnade käften. Ett rovdjur i attackläge. Frustrationen och förvirringen över den andres meningslösa ilska tunnade ut hans eget humör och Larzarus kände hur han själv bitvis tappade kontrollen över sitt minspel. Han visste vad som hände när han blev rasande, det hade hänt förut och även om han inte tyckte om det kunde det ligga honom till fördel i den här situationen. Tack vare att han lagt märke till den svarta vargens kroppsspråk var han mer eller mindre beredd när denne exploderade i rörelse och han hann kasta sig åt sidan och undvek på så sätt att bli biten, även om han precis kunde känna främlingens tänder nafsa i hans päls. 
    “Jag vill inte bråka”, sa han medan ögonen vaksamt borrade sig in i den andres ögon. “Jag är inte ute efter dig, eller någon annan.” Huvudet var sänkt, men trots att han inte hade några onda avsikter vägrade han visa sig underlägsen, och raggen på ryggen började resa sig varnande. Hjärtat slog hårt i bröstkorgen och han kände sig lite lätt andfådd när musklerna började fyllas med adrenalin, beredd på det värsta. Han tvivlade på att det skulle hjälpa att säga att han inte var ute efter att skada någon, det verkade som om något hade slagit slint i huvudet på den andre. 
    Han var tvungen att hålla sig i rörelse, för att försvåra en eventuell kommande attack, och gick därför i en cirkel runt främlingen så att han alltid kunde ha ansiktet vänt mot den svarta. Larzarus började fundera kring sina möjligheter i utfallet — det bästa vore att fly. Men han var inte säker på om vargen skulle följa efter honom, och han ville inte råka leda honom till Noelle av misstag. Den svarte var äldre än han, trodde han åtminstone, men Larzarus var smidigt byggd, yngre och snabbare. Dessutom hade han sina krafter till hjälp. Han var inte chanslös.
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    ons 23 jan 2019, 17:09

Caedes hade missbedömt Larzarus smidighet och han hade varit lite för avslöjande i sina avsikter när den andre smidigt och enkelt smet förbi hans anfall utan att ens blinka. Med en hård duns landade Cae på marken, tumlade runt och gläfste irriterat när han kom upp på benen igen. Orden om att han inte var ute efter honom eller någon annan fick ett kallt skratt att välla ur Caes käkar.
-" Det är precis vad dom vill att man ska säga, erkänn... Du har förföljt mig ända sen jag sprang från zombies i Ken-Yak! " Orden han fräste ut fick saliven och spruta. Han morrade argt igen och fäste dom gröna ögonen i hans.
-" Om jag någonsin ser dig förfölja mig igen lovar jag att det är det sista du kommer att se! " Halvt skrek han fram, han var innerst inne livrädd för att den här vargen skulle fortsätta förfölja honom och överraska Cae i sömnen. Hans kropp skälvde till och han tog ett hastigt steg framåt.
-" Om du ser mitt ansikte igen Larzarus, så spring... Spring så fort dina ben bär dig, annars kommer jag... Caedes slita dom av din kropp. " Han tog ett hotfullt språng framåt och högg i luften.
-" Försvinn, långt härifrån!!!!" Morrade han fram mellan sammanbitna tänder.
Larzarus
Larzarus 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    fre 25 jan 2019, 16:52

Främlingen tycktes inte beredd på att han hoppade ur vägen och föll till marken, men var strax uppe på benen igen, och skrattade åt honom. Larzarus bet ihop käkarna och lyssnade på fortsättningen, som förvirrade honom något oerhört. Förföljt honom? Zombies? Ken-Yak? 
    “Jag har inte … Jag har aldrig ens varit i Ken-Yak!” utbrast han defensivt. Han kanske inte var ute efter bråk, men han vägrade ta skit. Dessutom verkade det mer och mer som ett missförstånd, att främlingen trodde att han förföljt honom fast Larzarus varit i färd med att jaga. 
    Missförstånd eller inte, det här kanske inte var den optimala tidpunkten att reda ut det. Främlingen tog ett språng framåt, mot honom. Om du ser mitt ansikte igen, Larzarus, så spring … Spring så fort dina ben bär dig, annars kommer jag, Caedes, att slita dem av din kropp. Nog lät det inte alltför trevligt, och Larzarus var inte särskilt sugen på att stanna och se efter exakt hur mycket av det där främlingen menade. Men han var inte heller särskilt angelägen om att fly med svansen mellan benen — någon form av värdighet hade han väl. Så han gav Caedes en lång blick ur de gula ögonen. “Visst”, muttrade han fram. “Som du vill.”
    Sedan vände han sig om och började gå därifrån, inte överdrivet långsamt men heller inte överdrivet snabbt. Det var rollen han ville spela — varken bytet eller jägaren. Eller kanske båda två. 

[Lasse blir lite less på Caedes xD Vill du avsluta eller lägga till något får du gärna göra det! :’D]
Caedes
Caedes 
 

Spelas av : LiljaTheAlmighty


InläggRubrik: Sv: För ditt eget bästa [p]    sön 27 jan 2019, 17:02

Caedes stod stilla med blottande tänder mot Larzarus, hanens hud vibrerade av ilska och vemod. Orden som den andre uttalade fick honom att gläfs irriterat så saliven sprutade.
-" Lögnare..." Mumlade han irriterat när den andre försökt förklara att han aldrig varit i Ken-Yak. Precis dom orden som man skulle uttala om han faktiskt förföljt Cae hela vägen hit. Han ticsade till med huvudet och skulle precis ta ett steg fram för att mota bort honom när Larzarus instämde på Caes tidigare hotelse, det vore förbannat idiotiskt av honom om han inte gjorde det.
-" Bra...." Morrade han fram och såg vargen vandra bort, när han försvunnit ur Caedes synfällt vände den svarta vargen på sig och fortsatte mot det håll han varit på väg. Så långt bort från Larzarus som möjligt.

[AVSLUTAT]
 
För ditt eget bästa [p]
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Liknande ämnen
» Min bästa fiende [Blair]
» Min bästa kompis [Garn]
» Det näst bästa [Varya]
» De bästa svaren kommer inifrån
» Den bästa versionen av dig själv [Tistel]
Hoppa till annat forum: