Caedes flåsade tungt, han sprang så fort benen bar honom och hans tunga hängde långt utanför munnen. Hjärtat rusade i hans kropp och skräcken brann i hans ögon. Han måste bort, han måste långt bort och det NU. Tassarna såg knappt ut att nudda marken när hans kropp sträckte ut, svansen stod som en fana efter honom och öronen låg platt längsmed huvudet. Doften av ruttet stank fortfarande i näsan på honom och han behövde ta sig så fort som möjligt ifrån den här platsen. Hur hade han kunnat vara så urbota dum att han inte tänkt sig för när han börjat vandra ifrån Azhekaslätten och haft tankar på att bara vandra norrut? Andhämtningen var tung och det kändes som om han hade ett rivjärn i halsen som sakta började få strupen att blöda, den bekanta smaken av järn i munnen fick honom plötsligt att börja hosta och med det tvingades att sakta ner och tillslut stanna. Han tittade sig runt och såg två stora klippor sträcka sig mot skyn. Snabbt höjdes och sänktes hans bröstkorg i takt med dom snabba och tunga andetagen. Han fortsatte banna sig själv för den idiot han hade varit som återigen nästan riskerade sitt liv genom att planlöst och utan vidare eftertanke vandrat.

Doften av vatten fick strupen om möjligt att bli ännu torrare, tungan slickade ihärdigt runt munnen och ögonen sökte desperat efter den magiska drycken som skulle hjälpa honom ta sig vidare från den här platsen. Han behövde komma till sitt mål, men aldrig att det skulle gå genom Ken-yak. Snabbt började han trava mot doften där vattnet kom ifrån och ju närmare klipporna han kom desto mer kände han den söta doften av körsbär. Han rynkade på nosen av tanken på att det mycket väl kunde finnas risk för andra vargar i närheten av vattnet, men han behövde vätskan för att kunna fortsätta sin färd mot Eldskogen. 

Han sänkte det stora huvudet mot vattnet vid klippornas fota och lät tungan sjunka ner i den klara vätskan, en bitter eftersmak av vattnet fick honom att börja spotta ut det lilla vatten han hade fått in i munnen och en ljudlig suck lämnade honom. Huvudet höjdes och han såg sig om, här kunde han inte stanna han måste fortsätta.