Den svarta medelstora månvargen gick med stora steg över bergskedjan, hennes svarta lugg hänger ner över hennes guldbruna ögon och under hennes ögon löpte måntatueringar. Hon hade kommit till den här platsen efter att ha vandrat från stäppen. Hon ler lite för sig själv och tittar upp på solen som hade börjat gå ner på himlen nu vilket fick himlen att lysa eldrött.

Den svarta tiken sveper lite med svansen och slickar sig om nosen med sin skära tunga, och såg några bergsgetter då och då där hon gick fram över bergskedjan, men just nu ville hon inte jaga,  hon ville hitta något skydd för att vila och inför natten. Hon stannar upp och höjer huvudet och vädrar i luften  jo hon kunde känna dofter av vargar i närheten, antagligen en flock som hade ett revir här? Men hon kände lukten av andra djur också som levde här på bergskedjan.

Hon klipper smått med öronen och vänder sig om för att gå vidare, Det var bäst att gå vidare för han ville inte starta något bråk med en hel flock här, det är bara dumdristigt.

Hon skulle just gå vidare när hennes nos uppfattar en doft av en främling i närheten. Hon stryker öronen smått bakåt och ser sig omkring efter doftens ägare. Skulle hon säga något eller vänta tills främlingen avslöjade sig själv? Hon beslutar för att säga något först. - Kom fram främling, säger hon med en mild röst.

Öronen rycker det smått i och hon ryckte till när hon hörde någon bakom sig morrande väste ett jag har varit här hela tiden. Hon vänder sig snabbt om och står öga mot öga med en lika nattsvart varg som hon själv, med gröna ögon och hon lade märke till han ärr över ena ögat och på hans kropp. Hade han fått dem i strid eller utav en jaktbyte? hon tänkte inte fråga heller för det angick inte henne såvida han inte pratade om det själv.

Hon såg på han stolta hållning och drog lite på munnen, hon måste medge att han var duktig, hon hade känt av en vargs doft men hon hade inte hört honom komma upp bakom henne. - du måste vara väldig skicklig att smyga eftersom jag inte en hörde dig?
Hon hade en blandning mellan ett retsamt och vänligt leende. hon sveper lite lätt med svansen och hennes guldbruna ögon möter hans gröna. - Mitt namn är Deianeira, Eira kort och gott. - och ditt namn är? frågar hon sedan med en vänlig röst. Hon var nyfiken på honom men frågade inte mer utan tog det varsamt fram, ville inte verka påflugen eller något sådant.

Hon rynkade lite på pannan och kände sig lite illa till mods när hans blick vandrade över hennes kropp. Hon blev genast lite mer på sin vakt och hon möter hans gröna blick igen. Hon sätter sig på marken och hörde honom mumla något till svar men hon lade inte det på minnet.

Han gav hennes sitt namn och hon smakade lite på det med tungan, Caedes, det var ovanligt som hennes eget, men hon skulle lägga hans namn i minnet. - Caedes sa hon för sig själv, hon mötte hans blick och log ett leende mot honom - Det är ovanligt namn  men jag gillar det, det klingar starkt. Hon hade en ärlig glimt i sina guldbruna ögon, och hon tyckte att det klingade starkt på ett sätt hon inte kunde förklarade.

Men hon var ändå på sin vakt, hon är alltid det men nya okända vargar, men hon är ändå respektfull mot dem och hon är alltid ärlig med vad hon tycker och tänker också. Hon blir lite handfallen när helt plötsligt log ett charmigt leende och hans röst hade blivit lika charmande också. "okej det var en helt total omvändning" tänkte hon för sig själv tyst. Hon kunde kosta på att ge honom ett charmig leende tillbaka - åhh jag är på vandring runt i Numoori, jag har inget speciellt mål just nu. Hon fick en fundersam glimt i sina ögon - Någon gång hittar det man söker efter. Mumlar hon lite för sig själv. Hon tittar på honom igen - och var för dig hit Caedes frågar hon vänligt med en charmig leende.

Dem gröna ögonen försökte uppfatta minsta lilla hår som rörde sig i hennes ansikte, allt för att försöka läsa av hur hon reagerade på hans närmande och kommentarer. Skulle hon bli arg och försvara sig, uppskatta den charmerande hanen som stod framför henne eller kanske hon rent av skulle bli förfärad över hans handlingar som lett dom hit? Han själv skulle inte ha uppskattat att någon eller något förföljt honom på det här sättet, men samtidigt hade han inte för avsikt att göra något mot henne. Inte än.
 
Hon hade verkat uppskatta hans namn, hon sa att det var ovanligt men klingade starkt. Han kunde inte förhindra tankarna och frågan om hon skulle fortsätta kalla hans namn klingande starkt om hon visste betydelsen av namnet han själv gett sig.
-" Tack... antar jag?" Han log lite roat mot henne och beslutade sig för att också fälla ner rumpan och sätta sig för att inte inge en mer hotfull ankomst än han redan gjort. Huvudet vilade svagt på sned och den svarta svansen svepte han om sig. Öronen var fortsatt spetsade mot henne när hon svarade på hans fråga om vad hon gjorde här. Hon var alltså på vandring, så oerhört korkat. Varför gå utan mål eller driv? Att vandra i dagar och hoppas på att en dag inse att det var det här man varit ute efter? Cae ville ruska på huvudet och hånskratta åt hennes urbota dumma kommentar, men istället dansade det charmerande leendet kvar på läpparna och han nickade sakta.
-" Fascinerande. Har du vandrat länge utan vidare mål? Du gör mig nyfiken på din vandring. Vad har du funnit hittills? Nya vänner, kontakter eller rentav fiender? " Orden ramlade ur hans mun och tonen var fortsatt charmerande, men dom sista stavelserna gav han lite mer tryck på för att få det att verkligen låta som att han var intresserad. Han förstod att frågan om vad som förde honom hit var självklart skulle ställas, därför hade han redan tänkt ut ett svar och svarade relativt fort på den.
-" Jag söker information om flockarna i närliggande området, jag vill lära mig om dom och kanske finna en plats i någon av dom. " Leendet dansade kvar på hans läppar och han funderade på vad hennes mål i livet var, det var trots allt något man kunde dra nytta att veta i framtiden.

Hon log mot honom, visst blev hon en aning smickrad över hans charm och närmade men hennes hjärta klappade för någon annan, men det hade hon inte nämnt för någon, det behöll hon helst för sig själv.

Hennes gyllenbruna blick ser en aning road ut när en massa frågor strömmar ur hans mun. - Jag har tillhört några flockar tidigare men efter den sista jag var med i splittrades så ville jag vandra runt i Numoori. Hon klipper med öronen igen och ler ett litet snett hemlighetsfull leende, nästan lite retsamt - Vem vet? säger hon roat. Men sedan blir hon allvarlig igen - Jag har funnit några nya områden som inte fanns här tidigare. Jag har mött många vargar under min vandring, både onda, goda och neutrala och många som har olika krafter.
Hennes blick mörknar en aning - fiender... jo det har jag väl också eller fiende är väl det mer skall man säga.

Hon hörde hans mål med livet och hon nickade med huvudet. - och har du funnit information om flockarna du söker efter?
Hon hade ett hum vilka flockar som höll till här, men inte kunde så jätte mycket om dem, det hon visste var typ det basics om dem. Hon kände inte honom så pass bra så hon kunde placera honom i ett fack än. Hon mumlar en aning - jag vill finna någonstans att slå mig till ro så småningom.

Caedes lyssnade uppmärksammat på vad hon hade att säga, han var trots allt ute efter information så när hon nämnde en flock som splittrats blev han genast nyfiken.  
-" Jaha, vad var det för flock? Jag har nyligen vandrat in i Numoori så jag är inte så bekant med alla revir som finns och som funnits. Dessutom så om du kanske vet något om dom här flockarna så kanske jag lättare hittar någon att uppsöka och fråga om flocken." Han slickade sig om munnen och smakade lite på den saliv som började vattnas i hans mun som alltid när han blev exalterad.
-" vad är det för områden som ligger närmast här och finns det några flockar som lever där idag? " Tonen var exalterad och Cae fick ta ett andetag extra för att inte börja vifta hysteriskt med sin svans, äntligen hade han funnit någon som skulle kunna ge svar på lite frågor. Han skulle inte komma tomhänt till Figaro när dom väl möttes igen! Längre hann han inte tänka innan Eira talade om en fiende, vem?
-" En fiende säger du? Vill du upplysa mig om vem denne är så jag själv kan undvika en konfrontation? " Han log snett och försökte se ärlig ut i sin undran, även om det kanske var mer tänkt - så slipper jag riskera mitt liv.

Eiras ord om att finna någonstans att slå sig till ro fick honom att nicka instämmande.
-" Är det med en flock eller en partner? " Frågan ställdes ärligt även om den lätt kunde tolkas som en inbjudan för honom, Cae hade aldrig hittat kärleken och trodde sig inte vara den som skulle finna den heller. Så för honom fanns det ingen baktanke med den frågan mer än att få ett kläm om vem hon var och hur hennes vision om framtiden såg ut.