Hon studerar hanen. Undrar för en kort stund vad som är hans problem.
"Varför är du med i den här flocken? Du verkar inte vara nöjd med det. Att säga att du gått med för att en vän är medlem låter inte som hela sanningen". Säger hon. Violet är inte dum. Hon vet att många gör helt tvärt emot vad som egentligen var tänkt. Att man inte kan lita på vad som kan hända för att alla kan förvåna. Livets nycker kanske det kallas. Det händer sådant man inte var med på. Violet vet att det inte alltid är som det ser ut.

Han såg på henne och svepte till med svansen. "Varför kan du itne bara acceptera att jag gick med för en vän skull?" Han fann denna tike ytterst irriterande, hade det itne varit för mörkret inom honom så hade han kanske funnit henne mer tilldragande men mörkret och energin fick honom att inse att det inte avr något äkta emd det. "Jag gick edm för Mitris skull... Så enkelt är det..."

Öronen rycker svagt till och spetsas framåt igen. Hon ser smått uttråkat på hanen. Sedan reser hon sig upp och sveper lugnt med svansen. Detta är dock ett litet mysterium som Violet gärna gräver lite djupare i. Men diskret. Kanske kan hon få mer information om hon stöter på denne Mitri.
Hon visar inget av sina tankar utåt. Hon bara ser uttråkat på hanen.
"Visst. Säger du det så". Svarar hon honom bara förstrött. Hon ruskar lätt på huvudet. Sedan kastar hon en lätt blick på hanen innan hon hoppar upp mot stammen i ett träd och klättrar upp på den lägsta grenen och sätter sig där. Nu får hon en bättre överblick över hanen. Och slipper titta upp på honom. Det kan vara rätt påfrestande för nacken ibland.
"Denne Mitri måste betyda mycket för dig om hon följer henne i en flock". Säger hon lite lätt. Med en annan ton än förut. Nu försöker hon inte alls gå hanen på nerverna. Även om det inte var menat från början heller.

Rai betraktade tiken då hon fortsatte tjata om de här med att han gick dem i flocken. "Jag gick med i flcoken för Mitri är en vän och ville det.. Varken mer eller mindre.." Han svepte till med svansen och kände irritationen växa.

(kort men kommer inte på nått mer)

Hon höjer på ena ögonbrynet och studerar hanen.
"Visst visst. Ska du vara på det humöret". Säger hon och suckar lätt och ser sig omkring från grenen hon sitter på. Hon känner att det här mötet var väldigt tråkigt. Det ger ingenting. Och den här hanen verkar vara anti det mesta. Ingen glad snubbe precis. Här har hon ingen lust att uppehålla sig längre. Hon kastar sig från grenen hon suttit på och får grepp om en annan gren i ett annat träd. Hon ser sedan ner på hanen.
"Du får väl fortsätta med vad du än höll på med. Själv har jag annat att göra". Säger hon och sveper till med svansen.

Han nickade kort åt henne då hon sade åt honom att han fick fortsätta med vad han nu höll på med så han vände om för att lämna platsen utan att säga ett ord till åt den mörka tiken.

(Avslutat?)

[AVSLUTAT]