Den svartgråa tiken ligger under några träd i en dunge i skogen. Hon klipper lite med öronen och lyssnar på skogens ljud. Hon ler lite trött för sig själv. Där hon ligger under träden, kunde hon se fåglar och smådjur springa fram och tillbaka. Men hon var inte hungrig just nu, det hade varit väldigt varmt och det kändes väldigt skönt att ligga i den svala skuggan. Hon sveper lite med svansen och lägger huvudet mellan frambenen.

Hon hade vandrat iväg för att hitta svar på frågor, men hon hade inte hittat de svar hon sökte efter. Hon suckar lite för sig själv och klipper lite med öronen. Hon fuktar nosen med sin skära tunga och känner hur törsten börjar ge sig till känna. Hon reser sig upp och går fram till en liten bäck som finns i närheten av dungen. Men hon är fortfarande på sin vakt. Man visste inte ju inte vilka som kunde smyga sig på en.

Men hon hade inte hittat svaren på frågorna inte ännu, men hon skulle finna dem någon gång. Hon suckar igen och ser sig omkring i den välbekanta skogen som är och förblir hennes hem. Hon hoppades att Kai och Lihai skulle komma tillbaka från sin vandring.

Hon känner en sval vind riva tag i trädens löv och hon suckar nöjt. Men vinden bar även spår av varg i luften, troligen någon som är i närheten.

[PAXAT till Tocho]

Den stora svrata hanen med de isande blå ögonen betraktar stilla skogen då han går fram mellan träden på den gamla viltstigen. Han svepte mjukt emd den långa svansne och de ryckte i hans toffsprydda öron. Han ahde vinden i ryggen så han kunde inte känna dofterna framför sig så bra men han hade ändå känt doften av avrg tidigare och nu följde han den doften. Han kände igen doften och efter ett tag kunde han ana den geåsvarta vargen med den långa eldsfärgade luggen. Han rörde sig snabbt nämare. "God dag Wind" Sade han emd den kyliga stämman. Det fanns dock inget hotfullt i hans stämma. "Hur är det med dig?

hon höjer på huvudet när hon hörde prassel omkring sig i buskarna. Hon klipper lite med öronen och ruskar lite på huvudet så luggen dasnar och avslöjar det andra ögat. " troligtvis bara några harar inne bland buskarna" tänker hon smått för sig själv.
Men lukten av varg blir allt starkare och hon sveper med svansen, doften är välbekant för henne och hon slickar sig om nosen med sin skäöra tunga.
Hon ser sig omkring i den stora grönskade dungen hon ligger i och ler lite för sig själv. Sedan får hon snart syn på en gestalt i ögonvrån. en stor svart gestalt med tofsprydda öron.
Hon ler vänligt och böjer en aning på huvudet i en respketfull gest. - Hej Tocho. Hon betraktar ledarens isande blå ögon och hon kunde se kylan i dem, men hans röst var däremot inte hotfull. - det är är bra med mig, hur är det själv?
hon sveper med svansen igen mjukt och graciöst.

Tocho betraktar gläntan hon ligger i och han lägger sig själv snart ner i skuggan av ett stort träd en bit ifrån Wind. Lyssnar till hennes fråga och nickar då hon säger att det avr bra med henne. "Tk det är väl bra med mig med."

De isande ögonen betraktade tiken. Än en gång granskade han ärren hon abr och de halva örat och sedan mötte han de udda ögonen. Hon hade en mycket specillt utseende och trotts ärren var hon en söt tik men detta avr inget Tocho brydde sig om. Även om hon första gången de möttes hade verkat skrämd och skör så hade hon ändå visat att hon bar på en inre styrka som bara behövdes lockas fram. Han såg tyst på henne en stund innan han lungt talade till henne. "Har du funnit din bror ännu?"

hon följer honom med blicken och ler varmt emot honom. hon klipper lite med öronen och betraktar honom där hon ligger.
Han var stilig med den svarta pälsen och de isnade blå ögonen var ju helt oemottståndliga trots att det var kyla i dem. och de tofsprydda öronen var ju så charmiga.
Hon ruskade på huvudet och blir förvånat på sig själv över vilka tankar som flöder igenom hennes huvud. Hon ruskar lite på huvudet i ett försök att bli av med dem nu.
han är hennes ledare, och hon kunde ju inte gå och bli förälskad i sin eldare eller? hon suckar lite och klipper med öronen åt sin egna förvirring.
" Men han har säkert redan en partner så" tänker hon och ler snett.

När han frågar henne om hon har funnit sin bror så skakar hon på huvudet så luggen dansar mjukt över hennes nosrygg. - Tyvärr inte Tocho, jag har letat, men jag tror att han och Lihai och dragit ut på vandring igne, men om jag känner dem rätt så borde de vara tillbaka när som helst. Hon möter hans blick. - har du träffat fler sist vi sågs? Hennes ögon hade samma milda värm,e i sig men det var något annat i dem, något inom henne hade vaknat och nu börajde sakta med säkert att visa sig.

Han känner hennes blickar och lägger huvudet på sned. Hon verkade nästan betrakta honom på samma sätt som han betraktade henn. Öronen klippte till lite och han log lite snett mot henne. Dock fanns kylan i hans ögon hela tiden. "Jag hoppas att du finner honom snart" Han sade detta och menade det. Att söka efter ett försvunnet syskon och inte veta vad som hänt var svårt att hantera. Ännu letade han smått efter sin syster men han ahde börjat ge upp. "Så hur trivs du emd en ny ledare i flcoken?"

Hon möter hans blick med sin. Hennes ögon är mycket mer avslappande och hon visar inga tendeser på rädsla eller sorg. Hon sveper med svansen igen och reser sig upp och sträcker på sig både frambenen och bakbenen.
sedan sätter hon sig ner på marken och sveper svansen runt frambtassarna. hon ler emot honom och blåser undan luggen igen. - Jag har börjat vänja mig att ha en ny ledare, och det känns faktiskt bra. Hon ser på honom helt ärlig i sin blick. - Och du då? hur trivs du med att vara ledare för flocken?
Visserligen var flocken liten men hon trodde att med tiden skulle den bli större.

Tocho ser på henne och nickar då hon svarade. På sätt och vis hade han trott att hon skulle ta de här emd ny flockledare mycket hårdare än hon visade. "det låter bra det" Svarade han på det hon sade om ny flockledare sedan då hon frågade hur det kändes att vara ledre log han snett men kyligt. "Jag ahr aldrig varit den typen som tar order av andra. Det är mycket därför som jag trivs bra som ledare." Han betraktade henne hela tiden, lade märke till minsta lilla rörelse och nyanser i hennes röst och ansiktsutryck. Han ville ändå att hon skulle trivas i flocken.

hon sitter lugnt kvar och ler emot honom. - Du kommer bli en väldigt bra ledare Tocho. Hennes röst är helt ärlig och likadant är hennes ögon. Hon såg ingen anledning att ljuga för sin ledare, det skulle bara skapa osämja och hon tyckte inte om konflikter men gällde det att försvara flocken och dess heder m.fl så ställde hon upp till 100 procent. - Så vad har du för planer angående flocken? Hon fortsätter att betrakta honom, följde varje rörelse han gjorde.

Tocho såg på tiken och då hon talade nickade han och log vagt men vänligt. "Man tackar" Sedan då hon frågade om han planer för flocken svepte han med svasnen och lade huvudet lite på sned. "För de första måste flocken bli större. Vi måste få in fler medlemar och öka vårat rykte. Sedan är de väl de vanliga. Kämpa för sin rätt, utöka revirets gränser och sånt" Han såg på henne med isande blå ögon. "VAd ahr du för planer med ditt liv Wind. Komemr du alltid vara emd i denna flocken? Kämpar du för att komma upp i rang?" Han såg på henne med de intensiva ögonen.

Hon betraktade honom med sina milda blick, svepte lite lätt med den tjocka svansen. Hon klippte lite med öronen och lyssnade på det han säger. - Jo du har rätt att flocken måste bli större och att vi skall kämpa osv. Hon höll med honom om det, flocken hade alltid varit liten, så hon kände själv att det var dags att göra en förändring, en bra förändring hoppades hon. Hon ser på honom igen när han börjar prata igen, den här gången ställer han frågor. Hon funderar en aning och ler milt emot honom. - Livet är full av överraskningar, jag tar det som det kommer, men jag hoppas att jag finner en partner i framtiden som älskar mig och accepterar mig som jag är. Det sista menade hon om sitt utseende, men det kunde kanske lätt misstolkas. - Men jag kommer att stanna i Cierzo, jag är trogen den flocken. Hon ler stort emot honom. - Jag kommer att kämpa för att komma högre i rang Tocho, om det så krävs. Hon klipper lite med öronen. - Och du då? vad har du för planer med ditt liv?

Tocho lyssnade på tiken och nickade då hon talade om att finna någon som accepterade henne för den hon var och han undrade smått vad de avr hon menade i grunden då hon sade det men han nickade bara stilla. Då hon sedan sade att hon skulle stanna i flocken oavsett avd så kunde han inte låta bli att le vagt. "Det är bra Wind. Vi behöver fler som dig i flocken." Han såg sig omkring innan honfrgade vad han hade för planer med livet. Han vände de isande blå ögonen mot henne och lade huvudet lite på sned. "Mina planer?" Han vände blicken upp mot himlen och funderade på hur han skulle svara på den fråga. "Jag har inte planerat så mycket för mig själv... Sedan jag tg över flocken har jag bara planerat för flocken och dess framtid..." Han såg åter på Wind och klippte med de tofsprydda öronen. "Jag antar att jag vill finna någon att dela livet med. Kanske få valpar någon gång i framtiden... " Han hade planer att nån gång föra sina gener vidare men ännu var han ung så de skulle bli då de blev.

Hon reser sig upp och tar några steg närmare honom och slickar sig om nosen. Hon var vad man skulle säga besudlad, men hon hade kämpat in i det sista. Hon hade accepterat att det var inte hennes fel eller hennes valpar. Hon suckade lite och möter Tochos blick igen. - Jag tror att många i flocken är lojala, Det behövs ifall vi skulle få fiender i framtiden. Hon sveper lite emd svansen och ler vänligt mot honom. Hon lyssnade på det han sa angående hans planer, hans framtid. Hon ser in bland träden och drömmer sig bort, " att finna någon att dela livet med och få valpar var väll de flesta önskade" tänkte hon smått för sig själv.

Han ser på henne då hon reser sig upp och kommer lite närmare. Han svepte mjukt med svansen och lade huvudet lite på sned. "Det verkar som om de finns en del lojala i flocken vilket är bra men vi måste bli större och starkare... Mer sammansvetsade" Han klippte med öronen då hon vände bort blicken och verkade försvinna in i någon typ av dagdröm.

Hon ser på honom och nickar. - ja det måste vi, det kommer ju nya vargar hela tiden till Numoori, vi får försöka få med några av dem till Cierzo? hon klipper lite med öronen, kanske ett dumt förslag, det är ju Tocho som bestämmer men förslag skulle väll itne skada?. Hon sveper lite med svansen igen. Hon ler mot honom och ser på alla träden runt omkring dem, hon började bli hungrig nu och tanken på mat fick det att vattnas i hennes mun. - har du lust att jaga lite?

Tocho betraktade tiken och nickade då hon talade om att kanske skulle flera söka sig till flcoken. Han nickade. "Ja förhoppningsvis komemr de nya vargar till flcoken... Men de återstår att se" Han svepte till med svansen och betraktade henne då hon frågade om jakt. Han hade en hel del att göra innan kvällen var här. "Jag måste nog avböja till en jakt för de finns en hel del att göra innan kvällen... Plikter som en alfa har" Han klippte till med öronen och såg sig omkring.

Hon skrattade till vänligt och nickar. - Okej, jag förstår, det är mycket som en alfa skall göra. hon sveper med svansen och ebtraktar honom med sin milda blick. - Kanske någon annan gång?

(Avsluta?)