De giftigt gröna ögonen såg på hanen, en stirrande blick då hon funderade över orden han just hade sagt åt henne. Och sedan, utan att känna att hon behövde säga något, nickade hon svagt samtidigt som ett litet flin spred sig över hennes läppar.
Hon hade sökt länge nu, och plötsligt presenterade sig en möjlighet som denna. Hon tänkte inte missa den.
Ovan dem gnistrade fortfarande de tusentals stjärnorna, även om mörkret vid horisonten sakta hade börjat skingras då solen var på väg att återigen överta himlavalvet och driva bort den älskade natten. Det kändes som om tiden var knapp, även om tid var allt hon hade.
Hon reste sig, blinkade en gång.
"På återseende, Gråtass." 
Och med de orden försvann hon genom mörkret. Han hade gett henne en uppgift, och även om Locura var sin egna mästare var hon inte den som tackade nej till det som denne hane kunde erbjuda. Om inte detta var makt, så visste hon inte vad som var det. Det vore helt klart en ära att vandra i hans tassavtryck.
Hon skulle göra sitt bästa för att lyckas med det.

[Avslutat då.]