[Jag struntar i logiken i hur långt hon har sprungit. Jag vill att en gejser ska skrämma henne. XD]

Hon finner sig på språng igen. På flykt. Men den här gången från ett monster vars anlete hon fortfarande kan se framför sig. Hans blodröda blick hemsöker henne när hon sluter ögonen. Hon springer tills kroppens protester har domnat bort. Tills mjölksyra är allt hon känner i benen. Landskapet förändras och blir öppnare. Med glesare växtlighet. Den glödande skogen lämnar hon bakom sig. Har inte vågat stanna utifall han fortfarande följer i hennes spår. Men efter att ha sprungit i vad som känns som en evighet med knappt någon vila så saktar tiken farten. Benen staplar fram några fler steg innan hon faller till marken och sveper in i medvetslösheten.

Hur länge hon sover är svårt att avgöra. Kan vara flera dygn eller bara 5 minuter. Hon väcks av ett rumlande ljus som får marken att vibrera. En bit bort skjuter plötsligt en enorm pelare av vatten rakt upp i skyn. Den gråbruna vargen är snabbt uppe på fötter trots kroppens protester. Hon manar på igen och börjar springa. Den här gången med ett mål i sikte. Bergen. Det är inte samma berg som hon kommit ifrån. Det är hon kanske säker på. För hon har kommit ut ur Ötamon på andra sidan. Den här platsen är ny för henne. Aldrig tidigare i sitt liv har hon sett marken spotta ut vatten rakt upp i luften. Vargen känner inte för att stanna och undersöka det. Hon vill hitta en plats där hon kan få vila. Och finna mat så hon kan dämpa magens skrik.

Det känns som att bergen närmar sig långsamt men hon kan känna deras dömande skuggor över sig. Att hon självmant springer tillbaka till bergen. Men det är inte samma berg.

På vägen finner hon ett gammalt kadaver. Inte för gammalt ändå. Hon väljer att äta lite trots stanken. Känns ändå inte lila hemskt som stanken av HANS andedräkt. Vad det är för djur hon kalasar på vett hon inte. Det är något stort och ludet som hon aldrig sett tidigare. Kanske har det självdött eller så har någon fällt det men inte orkat äta allt. Någon här varit här tidigare i alla fall för hon kan inte avgöra vad som är bak eller fram på vad för varelse det än varit.

Hon vågade inte stanna vid kadavret och vila utifall någon annan kommer dit för att få sig något i magen. Eller är det bara hon som är så patetisk att hon äter redan fällda byten som legat öppet vet inte hur länge?
Senare blir vargen skrämd av gigantiska ludna varelser som ser ut att ha svansen i ansiktet och enorma horn som växer ur munnen på dem. De ger ifrån sig ett väldigt underligt ljud och går med varnande steg åt hennes håll. Tiken bestämmer sig snabbt för att inte stanna och undersöka vad det är för djur och vad de kan göra. Hon vill inte veta. Hon försätter sin march mot bergen.

[Ensamroll med Pandora så svara inte tack. :)]