[Pax till Kilah ^^]

Vingarna slog kraftigt mot hennes kropp då hon flög uppe vid himlen. Detta stenområde visste hon inte riktigt om hon ville stanna någon längre tid på, det verkade inte som om det fanns så mycket djurliv här. Och det var nu hon sökte främlingar. Intressanta individer.
Det var en aning molning dag, och vinden blåste en aning kallare än dagen innan. Allt kändes väldigt grått, himlen och stenarna som fanns nedanför henne. Hon själv var väl något där mitt emellan, svart och vit. Hon lät vingen fånga upp henne och seglade fram med de magnefika vingarna utbredda åt sidorna från hennes kropp. Huvudet var en aning sänkt då hon sökte information från marken nedanför. Kanske något att äta? Men nej, hon fann inget märkvärdigt. Men kanske skulle hon låta sig ta mark ändå? Bara för att få känna marken under tassarna och sträcka på benen ett tag? Att vandra kunde vara skönt, hon behövde både få flyga och gå i en viss mängd.

Hon började segla ner i cirklar, långsamt som en örn som lurpassar på sitt byte. Vinden fångar hennes pannlugg och rufsar om den en aning. Hon fnyser och söker efter en bra plats att landa på. Hon ser en större och plattare sten och låter sina tassar landa med ett mjuk duns på stenen. Hon fäller in vingarna och nosen rycker till då den fångar upp dofter runtom kring sig. Öronen pendlar lätt, uttråkat på hennes hjässa och hon ruskar lite på sig innan hon stannar upp och tittar sig omkring för att bestämma åt vilken riktning hon skulle börja gå.

Kilah teleporterade sig fram över det steniga landskapet, hon hade tråkigt och saknade ännu en gång sin underbara familj. Då och då såg hon sig omkring med dom bruna ögonen som glittrade i den starka solen, Kilah vädrade då och då.

Efter en stund då hon teleporterat sig upp på en sten så kunde hon se en liten rått-brun hare, den stod under en stor sten och såg sig ivrigt omkring i den vida världen, antagligen var det en unge. Kilah log och ställde sig i attackposition samtidigt som hon gjorde sig själv till titan, med ett litet ryck var hon efter haren, eller ja inte efter, utan hon teleporterade sig dit där den sprang och högg tag om dess kropp och tryckte till hårt. Nu låg den mellan hennes käkar och nöjt trippade Kilah framåt emot en matplats, men då stannade hon upp och kände en stickande doft i hennes nos. En annan varg och en hona, hon blev lite glad över sällskap så hon teleporterade sig så snabbt hon kunde emot den andra vargen. Kilah hade fortfarade haren i munnen och satte sig ner framför den andra honan, Kilah log stort och såg emot honan med sina bruna ögon.

[Hur långt kan Kilah teleportera sig? :)]

Hon tänkte precis börja röra på fötterna då en främmande vargs stickande doft mötte hennes nos och hon stannade upp i ett steg. Och vände på huvudet mot doftens håll. Hon såg ingen på en kort stund innan en varginna dök upp ur tomma intet en bit därifrån, hon hann bara skymta henne innan hon försvan igen och dök upp nära Tikaani, endast cirka 2-3 meter ifrån. (?) Tikaanis ögon var en aning uppspärrade. Hon hade aldrig sett en varg göra såhär förut. Och det förvånade henne. Tikaani backade ett vaksamt steg bort. Hon visste ännu inte om den främmande tiken ville henne ont eller bara var där för sällskapets skull. De bärnstensfärgade ögonen var smala då de tittade på honan och öronen rörde sig osäkert på huvudet. Men hennes ställning var fortfarande stolt då hon titttade på den yngre tiken. Hon hade fångat en hare, hon själv var inte hungrig så det var inget som hon brydde sig så mycket om.
"Vem är du?"

[ Kilah kan teleportera sig dit där hon känner någons doft, men bara individer, inte typ dofter ifrån växter, utan endast till individer. (: ]

Kilah behöll sitt titan på ett tag till ifall att honan skulle attackera, honan talade. "Vem jag är? Kilah. Och du?" Sa hon trevligt och log, kanske denna främling var trevlig trots allt, även om honan såg stolt ut så kanske det inte var något farligt med henne. Kilah tog bort titanen, detta verkade bara vara en vanlig och trevlig hona som inte ville göra något ont, eller var det så att honan kunde attackera blixtsnabbt till den plats Kilah sitter på några meter bort? Det visste hon ingenting om, så hon var på sin vakt och la sedan ner haren framför henne själv, men då kom hon på något, så hon tog snabbt upp haren igen och teleporterade sig dit där honan stod, där la hon haren och teleporterade sig åter till den platsen hon först satt på. Kilah log brett och trevligt emot honan och la sig sedan ner. "Vad gör du i detta steniga landskap? Du ser inte ut att höra hemma här, precis som jag. Själv kommer jag ifrån Savannen, det är mitt hem. Och just nu utforskar jag lite." Sa Kilah och log stelt upp emot honan, hennes bruna ögon såg på honans bärnstensgula.

Jag AVSLUTAR härmed detta roll pga inaktivitet!

AVSLUTAT!