Den senaste tiden hade varit omtumlande. Ny flock. Zombiekrig. Flykt. Att försöka lära sig alla namn, alla regler, flockens seder och bruk. Det hade inte varit lätt. Framförallt inte med tanke på kaoset på stäppen. Det hade varit en skräckblandad och blodig upplevelse. Men det var egentligen inte det som var Theias stora bekymmer.

Sedan hon kommit till flocken hade ett stort frågetecken gnagt inom henne. Hon hade funderat så länge. Försökt förstå. Förvirringen var fortfarande total. Men för var dag blev hon mer och mer säker på sin sak. 

Talathia hade sällan pratat om Theias far - och när hon hade frågat hade modern viftat bort det. Sagt att han bara var en tillfällig följeslagare. En flyktig romans. Men Theia hade tillslut fått ett namn: Teck. 

Teck. 

Inledningsvis hade Theia funderat mycket över sin far. Men med tiden hade Teck blivit ett spöke. Ett sedan länge glömt minne. Theia hade tappat talförmågan då hanen presenterade sig för första gången. Chocken hade knappt hunnit lägga sig innan de blev attackerade av zombiehorden. 

Hon hade haft så många tillfällen att fråga, men hon hade inte kunnat förmå sig att göra det. Hon visste inte hur. Hur många Teck kunde det finnas i landet? Nu stod hon där, utan att egentligen ha varit medveten om vart hennes tassar hade fört henne. Den mörka hanen stod en bit bort. Det började skymma så hon såg bara konturerna av den stora flockbrodern. 

"Teck?" Hasplade hon ur sig då hon försiktigt närmade sig den andre. Hon stannade till och vred på sig, besvärad över sin egen osäkerhet. Vad gjorde hon ens här? "Fin kväll." Fortsatte hon tillslut. Hon tog ett försiktigt steg närmare. Försökte låta avslappnad. Det var ingen fin kväll. Det var kvavt och molnigt. Och Theia avled långsamt inombords. Cademion hjälp mig. 


[Teck teck teck teck]

Teck sneglade oförstående på den vita honan och försökte låtsas som att han inte var besvärad av samtalet. Han hade såklart ingen koll på vad hon hette, han hade inte haft någon anledning till det ännu även om Teck hade försökt träna på att komma ihåg namn och liknande på andra, speciellt om de var i samma flock som honom. Men denna tiken, varför skulle hon bry sig om att ha ett samtal med honom till att börja med. 

Han nickade för att visa att han höll med. "Eeh.. ja den är fin." Han tystnade och han blev plågsamt påmind om hans inkompetens till att föra samtal med vargar han inte kände. Han hade försökt träna på det också, men det gick ju oftast inte så bra när han väl provade. "Ehh.. Kan jag.. hjälpa dig med något?" Det kändes rätt uppenbart kände han att hon inte skulle gå till honom för att enbart prata väder. Han var väl medveten om att han inte var tillräckligt intressant för att trigga igång en sån känsla hos andra.

Okej, Teck verkade inte vara den mest pratsamma av vargar. Theia skrattade osäkert och drog sedan ett djupt andetag. Försökte samla sina tankar och försökte, nästan panikartat, hitta ett sätt att berätta det hon funderade över. Stämningen blev inte bättre. 

"Ja, jag kom inte hit för att prata om vädret, som du.. kanske förstår." Hon rynkade menande pannan och såg på den större hanen. Det var lika bra att släppa bomben, vara rakt på sak. Den ljusa honan rätade på sig. "Jag tror vi har en gemensam vän. Utanför flocken menar jag. Som du kände, en gång i tiden." Skulle han ens minnas henne? "Talathia?" Theia såg frågande på hanen, väntade spänt på en reaktion.

Talathia. Teck rynkade på pannan och det blev ganska tydligt att han inte direkt kopplade vem det var hon talade om. Teck som var så dålig på att komma ihåg namn. Teck hade inte direkt många vänner att komma ihåg till att börja med. Var det kanske någon som hade varit med i The Dark Nation när han var där? Nä.. Han borde ju tyckt att namnet var bekant åtminstone. Teck hade nog inte ens varit i närheten av att kunna låtsas se ut som att han visste vem hon talade om, så han försökte inte ens.

"Tyvärr, så är det inte ett namn jag lagt på minnet.." Då han tyckte att hon såg så hoppfull ut så skyndande han sig med att säga: "men jag är fruktansvärt dålig på att minnas andra.. rent generellt, speciellt deras namn om jag inte vandrat med dem en längre tid. Man möter så många när man vandrar som man aldrig möter igen." 

Han ville som försäkra henne om att han inte kom ihåg andra för att vara oförskämd, det bara var så mer.
"Du.. Du kanske kan beskriva henne istället?"

Theia suckade högt då hon förstod att Teck faktiskt inte hade en aning om vem Theia syftade på. "Du minns inte ens hennes namn!" Besvikelsen i hennes röst gick inte att undvika. Hon sänkte blicken, förvirrad över sina egna känslor. Hon visste inte ens varför hon brydde sig.

"Vit till pälsen. Högre än mig men lägre än dig. Hon var snäll och god. Hon ville allas bästa och var en skicklig helare. Hon.." En tår föll nedför hennes kind. Det gjorde fortfarande ont att prata om modern. Theia tog en minut för att samla sig och såg sedan på Teck med en lugn blick. "Hon mindes ditt namn iallafall, även om hon sällan talade om dig."

Teck bara stirrade förvånat på den lilla tiken och önskade att han förstod vem hon pratade om, för han fick nästan en panikartad känsla av att inte riktigt veta hur han skulle lösa en sån här station. Han sneglade runt sig och sökte diskret efter Thrar, men hon var inte i närheten. Hon var ju bättre på.. sånt här. Än honom.

"Aye aye, jag hör dig. Jag vill inte att du ska va ledsen, och förlåt om jag gjort något fel.. men du måste hjälpa mig här. Du talar i gåtor för mig, och jag.. är inte så smart." Han ryckte lite menande på axlarna. "Förklara enkelt, så att till och med jag förstår." Han kände lite att han ville trösta henne, men han vågade inte. "Varför skulle jag komma ihåg henne?"

Theia sjönk ihop och tittade hopplöst på hanen framför henne. Hon hade varit naiv som trott att han faktiskt skulle minnas Thia. Den ljusa honan räknade sakta ner från tio för att försöka hålla sig lugn. Hon ville inte låta känslorna ta över igen. 

"Talathia är min mor." Sa hon tillslut och rynkade pannan. "Jag växte upp med henne och min tidigare flock, Pravada Vox. Hon talade sällan om min far, men hon nämnde hans namn och att han tillhörde en speciell klan av cestrovargar - Torano." Theia lade huvudet på sned och såg spänt på den äldre hanen. Hon anade att det skulle komma som en chock för honom. "Du är min far, Teck."

Tecks ansikte uttryckte sällan väldigt sällan några starka känslor alls, men nu var det som att han tappade ansiktet och inte hade någon känsla, och alla känslor på samma gång. Han såg på henne och insåg att.. Ja såklart att det hade varit möjligt för honom att ha avkommor någonstans, men han hade aldrig reflekterat över möjligheten att det faktiskt skulle finnas någon och verkligen inte att det var någon han skulle råka träffa på. Även om det nu kändes mindre som en slump. Hade hon letat upp honom, medvetet?

Han betraktade henne en stund, och man kunde se hur hans ögon blev glansiga. Han vände bort blicken.
"Förlåt.. jag.. Trodde bara inte att jag skulle kunna få en dotter som är så.. vacker." Mumlade han fram till slut.

Hon betraktade spänt sin far. Hans ihopbitna, allvarliga ansikte. Han såg nästan plågad ut och Theia ångrade för en sekund att hon ens tagit upp ämnet.

"Förlåt.. jag.. Trodde bara inte att jag skulle kunna få en dotter som är så.. vacker."

Det tog en stund för Theia att hämta sig, hon andades ut och ett brett leende sprack upp i hennes ansikte. "Jag brås väl mest på min mor." Svarade hon med ett retfullt flin, men hon blev snabbt allvarlig igen. "Nu vet du iallafall, men du behöver inte känna att jag är ditt ansvar.  Att du har någon slags skyldighet att ta hand om mig bara för att vi är av samma blod. Jag är gammal nog att ta hand om mig själv." Hon såg på honom med en bestämd men nyfiken blick. Studerade hans anletsdrag då hon talade, försökte hitta likheter dem emellan. De var få. De var egentligen främlingar för varandra. Men Theia kände en trygghet när hon mötte Tecks blick. "Men en sak ska du veta, jag är glad att jag träffat dig."