När Dimitrij först sagt till honom att dem skulle träna hade han flackat med blicken och undrat varför hon ville träna just honom. Nervositeten hade gjort så att han gjort några grova misstag i början vilket hade resulterat i att Dimitrij fått in flera duktiga träffar på honom, det bultade fortfarande i skuldran. Han var inte säker på hur han skulle bete sig, hur hårt han skulle bita eller knuffa. Men han var större än henne så han hade tyngden på sin sida, även om han var långt ifrån lika smidig som hon var.
Käftarna var särade när han backade några steg för att kunna avgöra situationen. Blicken gled snabbt över området innan han satte fart mot Dimitrijs vänstra sida. Med två språng kvar kastade han sig åt höger - ett klumpigt försök att finta - och försökte ta resterande biten i ett ända språng med käftarna på vid gavel.

Att Valkyrian var ny och otränad märktes. Han fumlade och tvekade ofta, och när han försökte göra utfall var det med en osäker rättframhet som tycktes ge honom tunnelseende, om inte nödvändigt fysiskt så mentalt. Han hade inte varit medlem i flocken särskilt länge, och även om han hade börjat komma in i deras strikta rutiner så låg han långt efter resten av noviserna. Det var inte mer än förståeligt. Att han hade vilja gick dock inte att missa. Det gick att komma långt bara på det.
     Dimitrij hade fått in många träffar på unghanen. Många hårda smällar och varnande bett, men främst undvek hon bara de utfall han gjorde. Hon dansade på lätta tassar undan och knyckte snabbt med huvudet för att lätt snärta till Valkyrian med hornen eller vifta till honom med svansen. Visa att han missat och hade lämnat en öppning. Hon hade gjort liknande övningar med alla i flocken, testade regelbundet dem både enskilt och i grupp för att utvärdera hur träningen gått. Ibland var det även ett sätt att ta ner de lite för högt strävande på jorden igen.
     Dimitrij sköt ifrån och mötte Valkyrians anfall. Hon vred in hornen under hans öppna gap och slog hårt emot hans bringa, pressade in hans egna framben under honom och sände honom tumlande av sitt eget momentum och sin egen vikt. Utåt förblev hennes anlete lugnt när hon vände för att hålla blicken på novisen. För sig själv spelade en road ton i hennes inre. Ett minne av en annan luns som fallit för samma trick.
 
[Hepp! Slå mig på fingrarna om något känns lustigt så ändrar jag ;)]

Ett förvånat, och väldigt ynkligt, pip lämnade honom när Dimitrij fick in hornen under hans haka. Hade han missat att täcka den delen? Så klantigt.
Käkarna smällde ihop när frambenen inte längre hade kontakt med marken. Hornen träffade hårt i bröstkorgen och det kändes som att han flög en stund innan han landade på marken med en tung duns. Han tumlade runt ett varv innan han lyckades få stopp på sig själv. Snabbt reste han sig upp och vände om mot Dimitrij.
Det var skrämmande att sparras mot någon som var så mycket skickligare, och ändå var hon inte alls lika skicklig som de det var meningen att de skulle utrota. Bröstkorgen värkte av stöten och han haltade lätt på vänster fram efter landningen. Beslutsamt tog han fart mot den hornkrönta, igen. Ännu en gång försökte han sig på en fint, siktade mot höger flank men attackerade mot vänster. Han försökte komma ihåg allt han skulle täcka och gjorde sitt bästa för att inte lämna några öppningar i sitt försvar, även om han var medveten om att de var många och antagligen tydligare än han ville önska.

Hennes blick följde utan uppehåll Valkyrian när han gjorde ett nytt försök. Dimitrij dansade som tidigare undan. Hon ryckte unghanen i svansen på väg förbi, inte hårt men väldigt tydligt, och vände på nytt för att stå emot honom.
     ”Slappna av, Valkyrian.” Orden var rappa, hennes röst stadig. Det var tydligt en kommentar hon ofta använt, inte enbart till Valkyrian. ”Stanna, ta ett djupt andetag och börja om.” Hon tog sig bort och ställde sig vid hans sida. Den ena vingarmen tryckte honom lätt i sidan, knackade honom över skuldrorna och nacken. ”Här, känn här. Du spänner dig och övertänker. Andas.”

Ännu ett ynkligt pip lämnade honom när Dimitrij ryckte honom i svansen. Han vände sig om och  såg olyckligt på den hornkrönta som försökte lära honom att slåss. Hennes ord förvirrade honom en aning, slappna av? Hur skulle man göra det om man skulle slåss? Då skulle man väll vara på helspänn och beredd? Trots att orden förvirrade honom lydde han och stannade för att dra ett andetag. Genast kände han alla muskler som var spända nästan till bristningsgränsen. Med andetaget verkade musklerna slappna av en aning. Han ryckte till när Dimitrij knackade honom över skuldrorna och i nacken. Ett lite skamset ansiktsuttryck gled över hans ansikte när han sneglade upp på henne.
"Jag förstår inte hur jag ska kunna slappna av samtidigt som jag slåss..." sa han samtidigt som han försökte slappna av i musklerna.

Dimitrij ställde sig mitt emot Valkyrian och mötte hans blick. Han var inte olik de andra noviserna från när de hade börjat. Det var ett väldigt vanligt tankesätt, sätt att agera. Det räckte ofta i strid med rå styrka, att forcera en motståndares försvar med hårda anfall. Men när du visste att du aldrig skulle kunna bryta din motståndare med rå styrka enbart så krävdes det något mer. Eller mindre.
     ”Det är därför vi tränar. Du kan inte kunna något som du aldrig har lärt dig.” Det ryckte lätt i Dimitrijs mungipor, ett så hastigt och litet leende att det lika gärna aldrig kunde ha funnits där. Den sedvanligt tankfulla rynkan djupnade något i hennes panna när Dimitrij vände blicken åt sidan, ut över området i jakt efter något. Det fanns en bäck i närheten, nedanför en liten backe.
     ”Just nu är du som en sten, Valkyrian”, började Dimitrij, och vände tillbaks blicken till novisen. Hon nickade i riktning mot bäcken, ett litet och smalt vattenflöde som ringlade mellan tuvor och sten. Hon rörde sig mot den när hon var säker på att Valkyrian följde med. ”En sten är hård och stark; om du släppte den ut för en kulle skulle den rulla snabbt utför, med potential för att göra mycket skada.” Hon såg i sidled på novisen medan hon gick ner för backen. ”En sten kan vara väldigt farlig. Den kan vara stor och tung, och slå hårt. Men en sten är aldrig mer än en sten. Är du med?”
     Dimitrij lät orden sjunka in innan hon fortsatte. ”Du vet aldrig vad som finns längre ner i backen. Om din sten träffar ett hinder så kommer den flyga ur kurs, eller stanna helt. Det är inte svårt att stoppa en sten om du vet hur. En strid är aldrig planerad. Du kan aldrig veta vad som kommer, och måste kunna anpassa dig därefter.”
     De hade nått fram till bäcken. Om den ens var stor nog att kalla bäck. Ett tunt flöde av vatten. Dimitrij steg över det till dess motsatta sida och vände sig om. Hon sökte kort med blicken över marken innan hon började knuffa ner småstenar och grus i vattnet med ena tassen. ”Om rå styrka är som en sten, så behöver du vara som vatten. Om du gräver en grop, så fyller vattnet gropen. Om du sätter stenar i vägen”, Dimitrij kastade en blick på Valkyrian innan hon såg ner på bäcken igen, ”så rinner vattnet runt dem. Vatten kan vara en lugn bäck, eller en strömmande flod. Det kan vara stilla regn eller ett vattenfall. Ett hinder kan stoppa en sten eller sätta den ur kurs, men du kan inte stoppa vatten.” Det lilla vattenflödet rann ohindrat förbi stenarna som Dimitrij lagt i vägen, och fortsatte som om där aldrig funnits ett hinder i första taget. Hon såg upp på Valkyrian igen.
     ”Rå styrka kan bara ta dig en bit på vägen. Du vet aldrig hur en strid kommer att se ut, och det är viktigt att kunna anpassa sig. Det du behöver lära dig är när du ska slå hårt, och när du behöver flöda och vara flexibel. För dig börjar det med att inte spänna dig så hårt. När du spänner dig för hårt blir du en sten; då hinner du inte vika runt hindret innan det har skjutit dig ur kurs och kastat dig på rygg.”

Han var inte säker på om leendet faktiskt hade varit där eller om det bara var någonting som hans hjärna hittade på för att han skulle känna sig lite mindre dum. Men hennes ord hade inte varit anklagande, hon hade inte förväntat sig att han skulle kunna det som hon ville lära honom. Som svar mumlade han någonting ohörbart och studerade marken mellan dem tills Dimitrij tog till orda igen.
En sten.
Hon jämförde honom men en sten! Han hade inte tid att se förtretad ut eftersom han var fullt upptagen av att försöka följa förvåningen i hans ansikte. Det var inte så att han någonsin trott att han skulle bli jämförd med en sten. 
Inte allt för sent följde han efter Dimitrij och slöt upp vid hennes sida medan dem gick mot vattnet. Valkyrian nickade långsamt som att han förstod vad hon menade, fast han absolut inte var säker på att han gjorde det. En sten var alltid en sten på samma sätt som ett träd alltid var ett träd... förutom när det dog och trillade omkull... varför blev det en stock då? Varför inte tidigare?.... Med ett litet kast av huvudet släppte han sina ivägströvande tankar och sneglade på Dimitrij. Han förstod inte varför dem pratade om stenar, men han försökte verkligen få grepp om hur han liknade en sten. Stor och tung var han ja, men inte speciellt rullbar.
Han stannade kvar på den sidan dem kommit från och såg på henne när hon började putta ner stenar i vattnet som rann mellan dem. En djup rynka gjorde skuggor i hans panna när han trodde sig börja förstå varför dem pratade om stenar.
Han vek generat undan med blicken när hon hintade om hans tidigare misslyckande. Efter att ha varit tyst och funderat i några sekunder såg han tillbaka upp på henne.
"Vad kan jag göra för att sluta vara en sten då?" frågade han med ett snett leende "Mer än att slappna av."

Dimitrij mötte Valkyrians blick när han såg på henne.
     ”Du övar”, svarade hon. ”Du lär dig av dina misstag, och tar hjälp av dina flocksyskon. Det kommer ta tid, men nu-”, Dimitrij knuffade Valkyrian lätt i bröstet med ena framtassen, ”-tänker du på det. Och det är en bra start.”
     Dimitrij klev över bäcken igen och travade på lätta steg förbi Valkyrian, tillbaks upp för backen. På ängen ovanför vände hon om på nytt och såg tillbaks efter novisen. Hon nickade uppmanande åt honom.
     ”Igen!” kallade hon, som många gånger innan. Eggade honom att anfalla på nytt. Försöka igen.
 
[Vad sägs om att runda av? c:]

Valkyrian följde Dimitrijs tass när hon puttade till honom i brösten och såg sedan upp på henne med ett snett leende.
"Jag antar att det är en början." sa han och följde efter när hon travade förbi honom.
När hon kallade nickade han och drog ett djupt andetag innan han tog några snabba steg åt sidan för att sedan ge sig in i sparringen igen.

[AVSLUTAT]