Xejja hade letat sig till sydöstra Kaiwood, ungefärligt däromkring. Hon hade inte varit där förut och hon förundrades av stämningen i skogen. Luften var sval även nu på dagen och Xejja vandrade i skugga. Synfältet var lite begränsat efter hennes val av huvudbonad men konstigt nog fann hon det inte särskilt störande. Hon hade börjat vänja sig och trivas till och med. Xejja tyckte inte om att hon inte riktigt fick tillgång till solen och hon hoppades att skogen och lövverket skulle lätta och låta henne absorbera dagsljuset. Som det var nu var det inte mycket solljus att tala om som nådde henne. Därför trivdes hon inte lika bra i skogen som i hjälmen. Xejja lekte lite med ljudvågor för tillfället; hon lät fågelkvitter studsa tillbaka och sedan skapade hon en stereoeffekt i ren tristess. Hon var relativt lättroad och hade faktiskt rätt så kul på sin färd trots tabben hon gjort i att ens entra Kaiwood. Xejja var dock tvungen att medge att skogen var vacker och själfull. Så katastrof var det väl inte. Hon hoppades på att se något annat, dock. Snart. Senare. Hon längde stegen. Vad fanns egentligen bortom Kaiwood? Hennes nyfikenhet var oändlig och hennes äventyrslusta likaså.

Paxat till Milzik