För alla som såg världen på ett normalt sätt var dagen undeerbart vacker. Solen sken och skogens grönska fick verkligen den lövbeklädda skogen att se livfull ut och i träden sjöng fåglarna för fullt och i skogen sprang harar omkring och ekorrarna lekte i träden. Himlen var så klart blå och molnfri att man inte kunde tro att en storm rasade i denna sog för bara två dagar sedan. Endast de nyligen knäckta träden och de få träd som träffats av blixten vittnade om den otäcka stormen.

På en viltstig rörde sig en svartgråbrun ung tik fram. Den ovnaligt långa mjuka svansne svepte bakom henne, ringlade sig nästan som en orm. Öronen klippte på hennes huvud och hon gick med lätta steg. Hennes ögon var täckt av en mjölkaktig hinna och talade om för världen att denna tik inte såg. Dock påverkade detta inte henne så som de kunde påverka en som blivit blind. Hon hade aldrig sett och det var något hon itne saknade. Dessutom kunde hon se på ett annat sätt. Dofter, ljud, smaker och framför allt jordens vibbrationer talade om för henne vad som fanns runt henne och gav henne en överblick av omgivningen men itne så som andra såg den. Hon kunde känna marken under tassarna och dofterna så starkt att hon inte behövde sina ögon för att *se*.

Tiken stannade upp. Hon hade en djup sorg inom sig men hon tänkte inte låta sin mors minne fläckas ned av sorg. Hon älskade sin mor och skulle heda hennes minne med alla de lyckliga stunderna de haft tillsammans. Hon hade stannat upp för en doft hade fångat hennes uppmärksamhet och hon kunde känna i marken att någon var på väg. Det var nästan som om jorden viskade till henne om allt son hände runt henne.

(Till Rain)

Den unga tiken vandrar omkring i skogen. Lövskogen. En vacker och livfull skog. Solen skiner glatt in mellan lövverkets grönska. Det är en vacker dag. Tiken andas djupt in och andas sedan lugnt ut. Hon vandrar framåt men närmast fjäderlätta steg. Hennes rörelser är eleganta och hon tycks ha full kontroll över sin kropp. Vet exakt hur hon ska placera tassarna för bästa balans och jämvikt. Öronen vippar fram och tillbaka på huvudet och försöker fånga upp alla ljud som finns runt omkring. Den långa yviga svansen guppar mjukt med i hennes rörelser.

Snart stannar hon upp. En doft har fångat hennes intresse. Den klarblå blicken söker in bland träden. Men främlingen är ännu för långt bort. Tiken sluter ögonen för en stund. När hon öppnar dem igen sätter hon fast i elegant trav i riktning åt det håll främlingens doft kommer ifrån. Lika fjäderlätt som alltid är hennes steg. Nyfikenheten får hennes blick att glimma mjukt. Fåglar kvittrar glatt. Snart får hon syn på en mörk yngre tik. Steget saktas in och snart står hon stilla. Studerar främlingen. Sen tar hon några nätta steg närmare.
"Goddag främling". Hälsar hon glatt och sänker huvudet lätt. Inte nog djupt för en bugning men det vilar ändå artighet i rörelsen.

Kyee hade satt sig ned då hon kände vibbrationerna i marken från den främmande vargen som var på väg mot henne. Hon lade huuvudet lite på sned då hon drog in doften av tik. Antagligen en ung tik. Vibbrationerna talade om för henne om en varg som rörde sig med lätta vägvinnande steg.

Snart var vargen så nära att hon måste fått syn på Kyee. Hon hörde den ljusa rösten. Ännu ung men mer mogen än hennes egen eller Sombras. "God dag främling" Svarade hon med en vänlig röst. Öronen riktades åt hennes håll. Lyssnade, vädrade, kände på marken och då och då slckade hon sig om den svarta nosen. Hon nickade vänligt som hälsning. "Mitt namn är Kyeema, jag är dotter till Tocho som leder flocken Cierzo." Hon klippte lite med öronen men riktade dom sedan frmaåt igen.

Hon sätter sig lugnt ner med en smidig rörelse och sveper den långa yviga svansen om tassarna. Hon studerar främlingen. Försöker fånga blicken men inser att främlingen inte verkar se något. Ögonen ser inte ut som de borde. Hon tippar huvudet lätt på sne.

Främlingen presenterar sig som Kyeema. Öronen klipper till på den rödbruna tikens huvud och hon rätar på nacken. Hon ler lätt.
"Väl mött, Kyeema. Mitt namn är Rain. Dotter till Pilgrim av Kiga". Svarar hon och fuktar lätt nosen med tungan. Det var dock ett bra tag sedan hon mötte sin far. Och det var länge sedan hon lämnade sin mor och brodern.
"Är det Cierzo som har revir i denna skogen?" Frågar hon. Nog har hon lagt märke till revirmarkeringarna men hoppas att det inte är ett allt för grovt brott att träda över gränserna. Och så är hon nyfiken.

Hon kunde känna i marken hur tiken satte sig enr och hon kunde höra det också. Genom att koppla ihop jordens vibbrationer och ljudet förstod hon att tiken satte sig ner och var troligtvis vänligt inställd mot henne också. Det hördes på rösten för även om man försökte spela lugn fanns där ändå en antydan om man inte var det eller inte var vänligt inställd. Något hon hörde så väl på sin brors röst.

"Ni ahr väldigt fint namn Rain" Kyeema log vänligt. "Ja det är Cierzo som har sitt revir i denna skog... Oj... Jag kanske borde ha börjat med att säga att ni befinner i vårt revir..." Hon klippte lite med öronen och log lite skamset. Sedan spetsade hon öronen igen mot tiken och log ännu bredare. "Men jag tror inte att ni vill flocken något illa så det gör nog inget" Hon lade huvudet lite på sned och de blinda ögonen var riktad mot tiken men inte direkt fukuserad. "Så du är en ninja... Va spännande" Nu kunde man höra nyfikenheten i hennes röst.

Hon ler lätt. Även om Kyeema inte kan se det så hoppas Rain på att om hon ler så kan det höras i rösten. För man låter alltid lite gladare och vänligare om man ler när man talar.
"Tack. Ni var ett väldigt vackert namn ni med". Svarar hon och nickar lätt. Mest för sig själv då Kyeema inte kan se det.
"Jag försäkrar er om att jag inte vill något ont. Vare sig er eller er flock". Säger hon och låter så ärlig hon bara kan. För Rain vill inget ont.
"Jag är en ensam vandrare som förhoppningsvis kan finna en flock att gå med i någon gång". Hon ler igen.
"Skulle ni vilja berätta mer om Cierzo. Eller är det hemlig information endast för de invigda?" Hon tippar huvudet på sne och ler lika snett. Ibland är det så att information om flockar inte är något som utomstående bör veta. Fel information i fel händer kan leda till svårigheter. Men Rain hoppas att hon inte har låtit det minsta som att hon har negativa intentioner. För hon är bara nyfiken.
Sen nickar hon glatt.
"Ja, min far är fullblod. Jag är blandras. Är ni familjär med ninjasläktet, Kyeema?" Frågar hon och är väldigt nyfiken.

Hon tippade huvudet och log då tiken sade att hennes namn ara vacker. Hon verkade snäll denna tik. Sedan då hon frågade om flocken klippte hon med öronen. "Nej varför skulle det vara hemligt? Vår flock är som en enda stor familj. Även om alla i flcoken har sin plats och uppgift förösker vi hålla ihop och än så länge har vad jag vet alla som velat bli en del av vår familj fått bli det.."

Hon avr stolt över sin flock och det hördes. Hon ahde levt hela sitt liv i denna flock och även om hon under senare tid fått uppleva sorgen så hade hon ändå sina syskon, sin far och resten av flcoken att glädjas åt. Hon lade huvudet lite på sned. "Vilken typ av flock söker ni?" Hon svepte lite med svansne så den lades tillrätta runt tassarna.

"Nej jag är tyvärr inte bekant med Ninjor... Eller jag tror att min farster var någon typ av ninjafigur men jag vet inte.. Jag förstod inte riktigt fars tankar om henne då han tänkte på henne. Något om att han var glad över att hon fått bli ren... Som om hon varit smutsig och tagit ett bad." Den mörka valpen fnissade lite. hon förstod inget om detta med reningsriten för ninjorna..

Svanstippen vippar till och hon lyssnar intresserad på det Kyeema berättar. Hon tycker det låter som en bra flock.
"Det låter som en bra flock ni har här". Hon ler lätt. Sedan funderar hon en stund. Vad för flock söker hon? Det är en bra fråga.
"Tja, jag söker väl en flock som kan bli som en familj. Men även där man som medlem utmanas och kan växa". Hon försöker komma på bra ord att förklara med.

Svansen lämnar sin plats vid hennes tassar och sveper till bakom henne. Glatt. Innan den lägger sig kring hennes tassar igen. Fast åt andra hållet. Hon lyssnar nyfiket och intresserad på det Kyeema berättar. Att hon har en faster som blivit renad. Det måste betyda att Kyeema med har ninjablod i sig. Men bara ca 25 % om även hennes far är blandras. Eller kanske är hennes far renad med? Och föddes Kyeema efter det borde hon vara 50% ninja.
"Blev hon renad?". Frågar hon glatt.
"Vad roligt. Jag hoppas med på att en dag kunna bli renad". Säger hon glatt. Dock förstår inte Rain riktigt varför Kyeema inte vet något direkt om ninjor om hon har en faster som är renad. Det borde ju betyda att hennes far är av ninjablod med. Det förbryllar henne att en ninja inte bejakar sitt blod och berättar för sin avkomma.

Hon nickade. "Ja flocken är bra!" Hon log stolt. "Far är ledare.. Mor var hans ledartik... Men..." den mörka valpen blev tyst och vred bort huvudet lite. "Hon blev dödad... Av en från en elak flock... Detta har gjort far och bror väldigt ledsna..." Hon suckade lite. Sedan skakde hon på sig. "Men flocken är ändå bra. Vi har varandra!"

Sedan då tiken talade om renad lade hon huvudet lite på sned. "Jag vet inte vad det betyder... Men något sådant förstod jag..." Hon vred på huvude åt andra hållet. "Om du vill bli det kan du säkert bli det" Sade Kuee och log stort. "Faster klarade det... "

Hon klippte med öronen och vred på huvudet. Reste sig upp. Både ljuden och vibbrationerna i marken talade om att en hare var nära och hennes ännu unga hjärna tappade för några ögonblick fokusen på tiken men hon skakade på huvudet och vände tillbaka uppmärksamheten till den andre.

"Jag beklagar". Säger hon och öronen vrids ut åt sidorna. Så ung och har förlorat sin mor. Det kan inte vara lätt. Men Kyeema verkar inte vara en dyster valp. Rain hade båda sina föräldrar till hon själv bestämde sig för att vandra sin egen väg. Eller ja, far vandrade iväg när han hade lärt valparna tillräckligt. Rain vet inte var han är nu. Mor lärde valparna mycket hon med. Rain är glad över båda sina föräldrar.

"Jag hoppas på det". Säger hon sedan gladare. En blandras-ninjas dröm är väl ändå att bli renad och få sälla sig till fullbloden. Det är i alla fall Rain's dröm. Hennes bror talade om det han med. Men Rain var alltid mer energisk och ivrig över det. Rain reser sig upp när Kyeema gör det. Som en reflex. Öronen vippar fram och tillbaka och den klarblå blicken söker över området. Sedan vänder hon uppmärksamheten mot Kyeema igen.

Hon klippte lite med öronen då tiken beklagad ehennes sorg och hon nickade lite. "Tack... Jag förösker vara stark för far.. Han ahr förlorat sin livspartner." Hon suckade kort till men åter ruskade hon på sig. Som om hon var tvungen att ruska av sig sorgen.

Hon log mot den andre. "Ja jag tror du kan bli renad. Inte för att jag vet vad det är men jag tror ändå du kan klara det." Hon föröskte vara possitiv. "Så vad är detta med att bli renad?"

Hon nickar lätt.
"Det är svårt att vara stark för andra. Men svårare är att visa sig svag för sig själv". Hon ser på Kyeema. Hon ler lite snett. Hon vet inte riktigt själv varför hon säger så. Orden bara ville ut helt enkelt. Hon försökte väl komma på något att säga och sa det första som dök upp. Det är nog inget som ligger bakom hennes ord.

"Är man blandras och har en förälder som är fullblods ninja så kan man genomgå en reningsrit som renar blodet och gör en till en fullblods ninja". Det är väl det enklaste sättet att förklara det på.
"Far har berättat om reningsriten". Far berättade allt han visste.