Allting var fuktigt, mark, träd, buskar, luften och dem själva. Fukten var så påtaglig i luften att det kändes som om han tagit ett bad och sedan aldrig riktigt torkat, förutom fukten var det också olidligt varmt, han kände sig ångbakad.
 Nog för att det var bättre såhär på morgonen än mitt på dagen. Han hoppades bara att de snart skulle vara ute ur den här skogen, han hade svårt och sova om nätterna när det var så blött överallt! 
Han och Ökker hade vandrat länge nu, genom många olika landskap,en sandöken, en dödskog - något dem båda inte direkt gillat, en svart öken, och nu många monotona dagar i denna skog av regn. Det hade gått lång tid, så Sirocco letade mest efter dem genom hörsägen, gick bara efter den riktning han hört dem skymtats sist, de hade varit stilla ett längre tag nu, om man litade på ryktena, och han hoppades att de inte skulle röra sig längre bort.
Den turkosa blicken sökte efter den ljusa som kommit att bli hans vän, det var han som gjort att det blivit kul att vandra igen, med frågor om landet och flocklivet. Frågor om växter och djur. Sirocco hade inte kunnat svara på specifika frågor om växtligheten här, det var hans första gång i skogen med, så istället hade de lärt sig tillsammans.
 Han skymtade vännens fäll under ett buskage och han log. 
"Jag tyckte mig höra vatten litet längre bort, vi kan dricka och vila idag och fortsätta imorgon" det var formulerat som ett förslag men var uttalat som en fråga. Oftast höll Ökker med om det mesta som Rocco föreslog, men han fortsattemed frågandet, ovillig att anta något.

[Paxat för Ökker <3]

Det var så annorlunda här. Fukten fick pälsen att aldrig riktigt kännas torkad. Ökker hade petat in sig under ett buskage med baken lite utanför och svansen svängades. Han beundrade en vacker fjäril med stora röda vingar och en färglad kropp. Den var stor, en av de största han hittills hade sett, och det såg nästan ut som om ett par ögon stirrade tillbaka på honom.
Hans öron vinklades bakåt när han hörde en röst som han direkt kunde komma fram till tillhörde Sirocco, den varg som fick ut honom ur lyan och som just nu visade honom världen. Vissa dagar ångrade han sig och ville in get hellre än att återvända till tryggheten i lyan men känslan försvann snabbt när han upptäckte något nytt och vackert han aldrig skulle sett annars.
Ökker backade snabbt tills han kunde vanda sig och ställa sig helt upp för att svara den andre med ett brett leende:
"Det låter bra." Han lät Sirocco leda mest på grund utav att Sirocco kunde så mycket mer än honom själv, Även om deras kunskap i just detta område var på samma nivå så fanns det så mycket mer som Sirocco hade uplevt. "Hörde du något nytt?" En del av honom var faktiskt väldigt glad över att få träffa den andres flock.

Ökker backade ut ur buskaget med en lätt vajande svans, för att sedan vända sig mot honom.
Ökker hade blivit bättre på att svara på tal och prata med honom sedan de träffades, han var inte lika osäker. Då Ökker ställde en fråga så log han, det handlade om Qu, hans flock och familj. Han hade varit ifrån dem länge nu, deras doft var borta ur hans päls, och det hade den varit redan innan han vandrade ifrån sin gamla födelseplats. Egentligen, om han funderade på det, så hade de nog mer gemensamt än vid första anblicken.
 Sirocco ville gärna tro att han mest väntade på Ninäd, som lovat att han skulle komma, men han var nog tvungen att erkänna att det även varit en stor del att han inte ville lämna hemmet, små utflyckter hade han gjort sedan han var liten, men han hade alltid kommit tillbaka. Han hade stannat, och sedan hoppats att iallafla, någon, en enda, skulle ha kommit tillbaka efter honom, tyckt att de inte kunde lämna. Men han hade hoppats förgäves, precis som Ökker.
"Inget nytt, så jag antar att de fortfarande är åt det hållet vi är påväg" han log mot honom, fortfarande tacksam över hans sällskap. 
"kom, vattnet är hitåt" han slände med huvudet för att med nosen visa åt vilket håll han menade, innan han snabbt såg tillbaka till Ökker, och började sedan gå mot bäcken, lyssnade efter vännens steg bakom honom.

Ökker nickade endast som svar när Sirocco berättade att han inte hört något speciellt och därav antog att familjen skulle vara på det stället de senast hört om. Ökker tittade mot det håll som den andre visade honom och när den andre började gå så gick även Ökker efter honom.
Han spetsade ögonen och tittade förbi den andre innan han sprang ikapp honom och sedan förbi honom fram till en växt som han tidigare inte hade sett. Den var starkt rött med svart i mitten och lite orange liknande kanter på bladen. Ökker stack ner huvudet tills han endast var en liten bit ifrån blomman med nosen. Tillräckligt för att inte ta skada av den om den skulle vara giftig. Hans svans var lyft och slog lätt från ena sidan till andra.
"Kolla! Kolla på denna!" Sade han och tittade på Sirocco med en lite frågande blick som om han frågade om Sirocco visste vad det var för något.

Han visste att vännen följde honom, kunde höra hans steg där de träffade marken bakom honom. Detvar ett ljud han blivit bekant med under den tid de vandrat, och han var nästan säker på att han skulle kunna urskilja vännens steg ifrån andras. Det dämpade ljudet inföll allt snabbare och han vinklade bak ett öra och blickade mot vännen, som nu sprang ikapp, och om honom för att hinna före till något han skymtat.
Det lockade fram ett leende hos honom, och ibland önskade han att han kunde äga samma sorglösa humör, samma saliga ovetskap om alla hemskheter livet kunde slänga på en.
 Då Ökker ropade ut att han skulle kolla på något längde han på stegen och travade ikapp denne, nyfiken på vad det var han nu hittat. Det var många grejer som Ökker blev intresserad av, och många grejer han ville att Sirocco skulle förklara, men mången gånger så var det en växt eller ett djur som inte heller Rocco sett förut, precis som med blomman som mötte hans blick när han kommit fram. Blomman var för honom okänd, men färgerna skulle kunna hinta på att den var gifting, men av egen erfarenhet visste han att vissa av naturens växter och djur bara lurades.
"Den kan vara giftig" han kunde visserligen testa faktumet, men även om han hade högre resistens mot gift var han inte villig och pröva nu, han kunde fortfarande bli sjuk eller skadad och han hade ett mål han behövde ta sig till.
"Men den är vacker" han log mot Ökker, för tillfället hade han glömt planen att dricka vid bäcken.

Den kan vara giftig. Men den är vacker.
Hans blick flyttades till den andra och för ett litet moment så fick han en viss känsla i kroppen han inte kunde beskriva. Han log. Han var glad att han hade en sådan vän som Sirocco som kunde så mycket. Han sänkte ovetandes tempraturen runt kroppen lite, något han fått för sig när han kände sig glad.
Han vinklade öronen en bit och vände snabbt på huvudet innan han sprang mot nästa intressanta sak han såg. Hans svans svajade från sida till sida medan han följde något med blicken innan det flaxade upp i luften. Denna värld var fantastisk ändå. Han försökte att undvika hur feg han var som stannade kvar i lyan när hans föräldrar vandrade iväg. Han borde ha följt med. Men då hade han inte träffat Sirocco - vilket han var glad över. Kanske hade det varit meningen hela tiden.
Han slog frammåt med ena tassen mot en fjäril som lämnat sin tidigare trygga plats och försökt fly från den läskiga besten som attackerade. Vinden fick fjärilen att volta till och Ökker passade på att fånga den genom att slå ner den med den andra tassen.
"Kolla Sirocco! Kolla på färgerna!" Han log stolt, helt glömt av deras plan att dricka vatten. "Det är så vackert!"

Ökker verkade nöja sig med hans svar och skuttade snabbt vidare till nästa grej som fångat han intresse, och ännu en gång önskade han att han kunde äga samma entusiam till livet, till de små sakerna. Han log igen, en så enkel sak att göra i Ökkers sällskap, det var längesen han haft en sådan vän, flyktiga tankar for till Cerridwen, någon han också trott att han haft något djupare med, så som med Ninäd. Kanske var det bara han som missförstod saker? Han som var dömd till att leva ensam? Leva med att falla för personer som inte skulle känna likadant. Han suckade lätt, men log igen då Ökker ropade på honom, ja han var glad att kunde ha en sådan vän.
 Han längde på stegen och travade åter igen för att komma ikapp honom där han stirrade på en fjäril han fångat, eller iallafall slagit ner till marken. Sirocco mindes hur han när han varit yngre varit rädd att såra andra sorters djurs känslor. Rädd för att bytes djurens familj skulle sakna den döde. En släng av samma känsla slog honom nu.
"Den är vackrare om den får flyga fritt" Hans röst var mjuk, som om han var en moder som lugnt försökte förklara något för sin valp, utan att såra denne. Den turkosa blicken lades på Ökker som för en snabb sekund mötte hans blick. Ett leende spred sig på hans läppar.

Han studerade fjärilen på marken tills Sirocco kom över till honom och han blickade upp mot den andre. Han sänkte öronen lite när den andre talade.
Den är vackrare om den får flyga fritt


Ökker tittade lite skyldigt ner i marken när den andre talat färdigt och han släppte försiktigt på tassen. Han blickade osäkert på Sirocco när den inte flög iväg direkt men när han såg i ögonvrån att något flaxade vingligt iväg så log han igen.
"Du har rätt!" Sade han glatt medan han tittade efter den blåa fjärilen som flög iväg. Han var nog lite valpig forfarande. Allt nytt fick hans intresse att hoppa i taket. Till och med att se något för andra eller tredje gången var roligt för honom. Han sneglade över till Sirocco igen och log slugt innan han lekfullt hoppade upp mot Sirocco och lade ena tassen över hans rygg. "Du är också vacker!" Han tittade på den andra. "Jag gillar denna färgen!" Han petade på det rosa innan han släppte ner sig själv på marken med svansen svajande och ett lekfullt uttryck i ansiktet.

Den torkosa blicken fann fjärlingen igen då vännens tassar lämnade den, först låg den kvar, men började snart något osäkert fladdra upp i luften. Rocco log glatt emot den, det fascinerade honom hur de kunde flyga med vingarna, och samtidigt styra vart de skulle, han förstod itne hur det hela funkade. Ökker utbrast att han hade rätt och åter vändes blicken mot vännen, hann inte tyda uppsåtet i blicken innan han hade Ökker över ryggen. Sirocco tappade balansen, men lyckades hålla sig på tassarna, enbart för att Ökker delvist höll upp honom.
Vacker? Sirocco kunde itne minnas att någon kallat honom det förut och han skrockade lätt, i brist på ett bättre sätt att reagera på hela situationen med. Vacker? Han visste att man kudne kalla tikar vackra, men det var inte ett ord man vanligtvis använde om hanar, men varför inte? undrade han lätt, varför skulle hanar promt vara stiliga, snygga? Varför kunde de inte bara vara vackra om de ville.
 Han kände något vid sin pälstuffs längs med skuldran och hörde Ökkers ord, han gillade den färgen.
Sirocco var själv stolt över tuffsen, ett arv av modern, även om den gick i en ljusare mer rosa ton.
Han skulle just till att svara då Ökker släppte taget om honom och han föll till marken. Ett förvånat läte unslapp honom och han såg först storögdt på ökker innan han började skratta roat. Han borde ha förberett sig.
 När han väl fått kontroll över skrattet log han bara dumt där han låg.

Han tittade lite förvånat på det andra som fall till marken när han släppte taget om honom men skrattade till lite lekfullt innan han attackerade den andra på ett lekfullt sätt genom att lägga sig över den med bröstkorgen och frambenen. Han tog inte i för mycket då han inte ville skada Sirocco. Han nafsade lite lätt mot Siroccos öra innan han satte ner nosen i Siroccos päls och blängde lite på honom med ett leende.
"Jag är så glad att just du hittade mig." Sade han och log bredare. "Du är så rolig och du kan så mycket!" Han sträckte lite på sig medan han fortfarande låg på Sirocco. "Världen är så stor och läskig. Men så vacker." Han sänkte ytterligare sin kroppsvärme en liten bit medan han tittade upp i trädkronorna och log. Hans tankar undvek smidigt att hamna på familjen och vad de nu kanske höll på med.

Han hann inte ens försöka göra en ansats till att resa sig innan Ökker lekfullt hoppad på honom och låg över hasn bröstkorg. Sirocco log mot honom och nafsade lätt, och lekfullt, efter hans öron, precis som Ökker själv gjorde, medan han slog tassarna om honom och höll fast honom i något som liknade en kram.
 Han hade inte lekt så här med någon sen han var valp, och knappt ens då. Han hade varit väldigt misstänksam mot de flesta som ung, han hade till och med bitit en främling med sitt gift i sin rädsla, något han ångrat länge när han blev äldre.
 Han kände sig varm inombord av glädje då vännen sa att han var glad att det var Rocco som hittat honom. Han var också glad att han hittat Ökker, vännen skänkte honom mycket glädje under vandringen som förut tett sig ganska monoton. Han hade gett itllbaka mycket av det han förlorat i sorgen av att bli lämnad så.
"Jag är också glad över det" svarade han, ville att Ökker skulle veta att han förde glädje med sig in i Roccos liv.
"Världen kan vara mycket vacker ja" Han såg mot Ökker, funderade på om det var nödvändigt att fortsäatta meningen med det tilltänkta - men den kan vara farlig. Han bestämde sig att lämna den delen utanför. Ökker var nog rädd för det nya som det var, hur mycket det än fascinerade honom.

Han skrattade till lite när den andra tog tag om honom likt en kram och Ökker svarade genom att lite osmidigt sätta ena tassen på Siroccos ansikte innan den gled ner till marken bredvid honom istället. Ökker försökte lite att rätta till sin position genom att räta upp sig mot Sirocco och lekfullt nafsande han mot Siroccos hals innan han mötte den turkosa blicken med sin egna gula. Hans svans svajade fortfarande från sida till sida.
När den andra sade att han också var glad att träffa Ökker så log han brett och sänkte tempraturen ytterligare runt sig själv. Han var väldigt glad över att höra det och svansen slog lite extra fort.
"Är din familj lika smarta som dig?" Frågade han och tittade nyfiket på den andre. "Om de är lika snälla som dig så tycker jag att det skall bli roligt att träffa dem." Fortsatte han innan han kom på att deras mål hade varit att gå och dricka där Sirocco hade funnit vatten och han frågade: "Förresten, skulle vi inte gå och dricka?" Han fnissade lite lätt. Det var trots allt han som hade dragit Sirocco på sidospår.

En tass hamnade i hans ansikte och han vred litet på sig i ett försök att få bort den medan han skrattade lågt. Ökker nafsade honom på halsen, och han själv försökte få tag på vännens hals, något som var lättare sagt än gjort då den andre hade mer spelrum med huvudet. Han fick mest bara tag om päls som han sen behövde, väldigt osmidigt, försöka spotta ut. Ändock skrattade han. Han hade till en början inte märkt att det varma försvann, men nu var det mer påtagligta att temperaturen försvunnit, eller ja, sänkts. Han fann det dock bara behagligt, även om det tedde sig underligt eftersom skogen var i sig varm. Kanske var det något Ökker gjorde, men isåfall var det omdevetet, då den andre itne uppvisade något som sade att han ens märkte det.
 Åter hördes vännens stämma och han log åt frågan, lika smarta som han. Han visste itne om han såg sig själv som speciellt smart, eller världsvan för den delen.
"Min far har lärt mig det mesta, och han är en mycket god man" Han log mot Ökker, Sirocco var stolt över att kunna kallas sin faderns son.
 Vännen påminde honom om dagens plan med ett lätt fniss och Rocco kände kinderna hetta lätt. Han hade ett perfekt minne, och det gjorde honom generad att han så lätt kunnat glömma vad målet med dagen var.
"Just ja" han skrattade lätt, nervöst och försökte rulla runt för att resa sig, trots vännens tyngd över bröstkorgen. 
"Kom då så går vi dit, det är vackert där" Han trodde att Ökker skulle gilla platsen, och tillsammans började då åter vandra genom djungelns täta undervegetation.

[Avslutat <3]