Pågående Event
Senaste ämnen
» Frustration
Mitt frusna hjärta [p] EmptyIdag på 08:39 av Kian

» [VE20] Böljande ljus [P]
Mitt frusna hjärta [p] EmptyIgår på 21:48 av Matvei

» Im just curious [P]
Mitt frusna hjärta [p] EmptyIgår på 21:09 av Lamia

» Ett täcke av månljus [Matvei]
Mitt frusna hjärta [p] EmptyIgår på 17:28 av Matvei

» Dolda Ting [p]
Mitt frusna hjärta [p] EmptyIgår på 16:47 av Laali

» Mellan natt och dag [Rök]
Mitt frusna hjärta [p] EmptyIgår på 14:54 av Rök

» [VE20] Där ljuset förde oss samman [P]
Mitt frusna hjärta [p] EmptyIgår på 13:51 av Vasilisa

» Färger i en vind [Dimitrij]
Mitt frusna hjärta [p] EmptyIgår på 13:27 av Dimitrij

» [VE20]Vad finns bortom stjärnorna[Vassya]
Mitt frusna hjärta [p] EmptyIgår på 12:56 av Vasilisa

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 1 registrerad, 0 dolda och 4 gäster. :: 1 Bot

Kian

Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Heads up! Uppdatering av karaktärslistor och titlar
Mitt frusna hjärta [p] Emptytor 10 dec 2020, 15:57 av Yargol

Hej allesammans!

Nu när Numoori äntligen tycks vakna upp lite igen efter årets långa dvala så passar vi i Crew på att se över medlemslistan och alla karaktärer och konton vi har på sidan. Vi har med detta upptäckt att där är väldigt många karaktärer och konton som i dagsläget saknar rätt titel eller någon form av notis om vad som hänt dem, och det gör därför just nu att det ser ut som att flera spelare …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Vinterevent 2020
Mitt frusna hjärta [p] Emptytis 01 dec 2020, 00:29 av Admin

.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.

Mörker och stjärnklar natt bryts snart av ljus
Och plötsligt nu som förr
Med färger från en dröm
Så ser vi himlen åter dansa


.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.






Välkommen till vårt officiella vinterevent 2020 som är en direkt callback till norrskenseventet 2014.

Det vi fick bevittna då …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




 

 Mitt frusna hjärta [p]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptysön 15 jan 2017, 16:39

[Okej om det utspelar sig på senhösten/tidig vinter?] 

Nordanskogen verkade sömnig idag. Fåglarna sjöng inte, träden susade inte, inga smådjur var ute och prasslade i buskar. Det var bara hon, en grå skugga som långsamt rörde sig över det tunna snötäcket som fallit. Bara hon och snön, allt annat sov. De små öronen klippte när tiken försökte urskilja livstecken från sin omgivning, ständigt påmind om avsaknaden av synen. De vita ögonen var stelt fixerade vid någonting längre fram, en punkt i fjärran som hon inte kunde se. Hon gick sakta, inte bara för att undvika att snubbla på någon rot som låg gömd under snön, utan också för att hon inte hade bråttom. Nordan precis som Blindir väntade alltid på henne, oavsett hur långsam hon var, och fast hon njöt av att vara tillsammans med honom tyckte hon också om att ha det alldeles tyst och lugnt omkring sig. 
   Hon var så lycklig som hade hittat Blindir. Unnown tänkte ofta på det, vilken tur hon hade haft när hon i princip bara korsade hans väg, men hon var så urbota dålig på att berätta det för honom. Hon var dålig på känslor och sådant överlag, och hennes tillbakadragna personlighet gjorde det knappast lättare. Hon fick helt enkelt hoppas att han på något vis förstod det ändå, även om hon inte sa det rakt ut. 
  Den lilla kroppen huttrade till. Hon var inte säker på att de skulle klara av vintern i Nordan. De var grottvargar, byggda för ett liv under jord, och kylan tärde på dem båda. Hon mindes ännu kommentarerna om att hon såg sjuk ut, om än de varit välvilliga, så hade de lämnat sina spår hos den unga honan. Hon kunde i alla fall omöjligt vara en vacker syn, och om hon såg ens hälften så eländig ut som hon kände sig, vore det nästan extremt.
   Under tystnad vandrade grottvargen fram över snön. Då och då höjde hon ansiktet mot vintersolen, och lät den värma hennes spända drag. Hon tänkte snart vända, hon ville inte gå för långt ifrån Blindir, rädd för att tappa bort honom. Hon var också lite skakad efter händelsen med den märkliga varelsen nyligen. Men ett litet stycke till gjorde väl ingen skada.


[Cry]
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptysön 15 jan 2017, 17:47

[Sure!]

Cry satt ned under ett stort barrträd som gav honom skydd från både vind och snö. Det var knappast som om han behövde det. Kalla temperaturer och snö var en av de få saker han faktiskt klarade av. Han log bittert för sig själv när tanken.
  Cry vecklade ut ena vingen och började göra sin dagliga inspektion. Efter att han blivit biten av zombien hade han tittat på sin vinge och försökt sköta om den varje dag, men trots det verkade det som såret bara förvärrades. Men vad visste han, hans syn var knappast den bästa. Trots det var han nästan säker på att såret börjat få en grönaktig färg och luktade konstig. Större verkade det också bli, men han hade svårt att avgöra för konturerna var suddiga.
  Han drog vingen närmare honom, närmare hans ansikte.  
  Känselspröten sträckte sig försiktigt efter såret. Cry ryggade tillbaka en aning när de kom i kontakt med den infekterade huden men fortsatte därefter att känna på köttet. Nog var det lite svullet. Han suckade innan han började tvätta såret.
  Cry var mitt upp i att slicka rent såret när han såg den gråa honan. I hans blick var hon blott en grå, suddig prick i snön med lukten bekräftade att det var en varg.
 Han tittade på henne under tystnad en stund innan han sänkte vingen och tilltalade henne.
  "Var hälsad, främling." Sa han högt, för att hon skulle höra honom från hans plats under trädet. Det var svårt att uppskatta avståndet men det var i alla fall ett par meter mellan de båda.
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptysön 15 jan 2017, 20:15

Det ryckte i tikens nos när lukten av varg kom seglande genom den vinterkalla luften. Hon tvekade ett ögonblick - minnena av den namnlösa, skrämmande varelsen dröjde sig ännu kvar, men den hade luktat både varg och död varg, den här luktade friskt. Fast inte helt friskt. Det fanns spår, om än mycket subtila sådana, av den där äckliga, sjuka stanken som varit så överväldigande hos monstret. Unnown stod stilla, osäker på om hon borde vända och fly eller fortsätta. Det var inte förrän vargen talade som hon bestämde sig, och valet föll på det sistnämnda. 
   "Hej", sa hon försiktigt. Monstret hade inte talat. Det hade försökt, men misslyckats. Det här var riktiga, talade ord. Personen hon hade att göra med var inte som monstret, men hon kunde inte riktigt släppa tanken på den där lukten. 
   "Mitt namn är Unnown. Vem är ni?" Tonen var reserverat forskande och rösten mjuk och melodisk, om än låg. Hon tog ett steg framåt, osäker på var främlingen befann sig, samtidigt som resten av hennes sinnen var på helspänn och jobbade stenhårt för att kompensera blindheten.
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptymån 16 jan 2017, 14:52

Cry kollade på honan, utan att faktiskt se hennes ansiktsdrag, när hon pratade. Trots hans dåliga syn kunde han se att hon inte var vänd mot honom, utan tittade rakt fram så att han själv tittade på hennes profil. Det fick honom att få ett fundersamt uttryck och rynkad panna.
   "Mitt namn är Cry, åh-eh..." Började han tveksamt när han såg hur honan tog ett osäkert steg framåt. 
  "Ska du lämna redan-" Det var då han förstod. Unnown var blind, kanske inte helt olikt Cry själv ändå fast han knappast skulle kunna klassas som helt blind. 
  "Här borta, på din vänstra sida." Lyckades han få fram, men lät en aning stressad.
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptymån 16 jan 2017, 18:48

Det hettade lite i kinderna när främlingen, som presenterat sig som Cry, avbröt sig för att ange sin position för henne. Han måste förstå att hon var blind. Unnown visste inte riktigt varför, kanske hade det att göra med hennes redan tillbakadragna person, men hon fann det alltid lite genant när blindheten var så påfallande. Hon lyckades dock mumla fram ett lågt, mjukt "tack" och vände sig i den riktning som hans röst kom ifrån. De vita ögonen lade sig till ro på den punkt där hon trodde att hans ansikte ungefär borde vara, men utan att se honom.
   "Jag ber om ursäkt, jag ... ser inte riktigt." Det vore väl mer sanningsenligt att säga att hon inte såg alls, men tiken hade redan gått vidare i tankarna. Det låg något mjukt över hennes ansikte, något vänligt men blygt. "Vad har du för ärende i Nordan?" frågade hon, och rösten färgades av en illa dold nyfikenhet, fängslad bakom ett svårgenomträngligt galler av osäkerhet.
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptyons 18 jan 2017, 10:18

Hanen skrattade lågt. Åh, vad han kunde relatera, det gjorde nästan ont.
  "Du behöver inte be om ursäkt. Jag är likadan..." Sa han vänligt. "Mer eller mindre." La han till. Han var trots allt inte helt blind, han hade i alla fall något att utgå ifrån när han tittade sig omkring, som färger. Dessutom hade han känselspröten som nyfiket, instinktivt, rörde sig i luften framför och runt honom, hjälpte honom att se och kompenserade något för den syn han saknade.

"Vad har du för ärende i Nordan?" Hanen slickade sig om läpparna och rynkade pannan, fick ett fokuserat uttryck.
  "Nordan? Är det så platsen heter?" Frågade Cry. 
  "Jag har aldrig varit här förut..." Började han, men tystnade snabbt. "Tror jag i alla fall. Jag kommer inte ihåg att jag varit här, men jag kommer inte ens ihåg min barndom så det säger inte någonting om jag varit här eller inte." Förklarade han innan han besvarade Unnowns fråga.
  "Tja, jag var på en vandring genom Numoori i hopp om att det skulle väcka mina minnen till liv igen. Jag har fått tillbaka några av mina minnen, men inte så många jag hoppats på..." Cry svalde men log mjukt mot honan för att kunna maskera den sorgsenhet som helt plötsligt drogs över honom som ett täckte, glömde bort att hon var blind. Hur maskerade man ledsamhet för en blind? Cry undrade. 
  "Jag hade förmodligen hamnat här förr eller senare i alla fall i min vandring, men det är inte varför jag är här. Jag letar efter någon som kan hjälpa mig med en..." Ännu en gång tystnade hanen, blev distraherad av sina egna tankar och kollade på såret på sin vinge som var blott en rödgrön fläck i hans klarblåa ögon.  "... skada." Avslutade han lågt, lät något disträ innan han vände blicken mot den gråa gestalten framför honom.
  "Och du, Unnown? Varför befinner du dig här?"
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptyons 18 jan 2017, 17:17

Unnown lyssnade på Cry utan att avbryta, men noterade den sorgsna tonen i rösten, hur den färgades mörk. Hon frågade inte varför hans minnen hade försvunnit, medveten om att ifall han inte mindes sin barndom, så mindes han nog inte vad som triggat igång minnesförlusten. Istället stod hon bara tyst och lyssnade. Hon undrade lite hur det kändes att inte minnas, att inte komma ihåg. Själv hade hon i och för sig inte särskilt mycket att komma med, ett liv i mörka grottor med en familj för upptagen med att gräva gångar för att hinna umgås med varandra, men det var ändå minnen. Hon kom ihåg sin fars röst, sin mor, flocken. Hon mindes allt det där, och även om det inte var mycket, så var det ändå något. Det var det enda som förankrade henne vid föräldrarna, som inte längre var i livet.
   När Cry nämnde en skada, lyfte hon en aning på huvudet och återkom till verkligheten igen. Vad var det för skada? Kunde det vara därifrån den märkliga lukten kom? Var det ett sådant där monster som gett honom det? Tankarna bubblade inom henne, men orden som kom över hennes läppar var mjuka och lugna. 
   "Skada? Ursäkta att jag frågar, men var det möjligtvis en sådan där otäck varelse som skadade dig? En sådan som luktar konstigt och... " Hon avbröt sig, osäkert. "Jag har också mött en sådan." 
   Vid frågan på vad hon gjorde här, tycktes den lilla honan lysa upp lite. Givetvis var det tanken på Blindir, färdkamraten, som var orsaken. Hennes uppsyn mjuknade avsevärt och rösten blev varm, som alltid när hon talade om honom. "Jag kommer från grottorna, men jag lämnade dem och hade turen att få träffa en annan som jag. Nu vandrar jag med honom genom landet."
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptytor 19 jan 2017, 20:06

Cry lyssnade under total tystnad på Unnown, utan att lägga till något tills honan själv tystnade. Även då satt han tyst en stund, funderade på det hanen hört henne säga.
  "Zombies." Började Cry lågt. "De kallas för zombies. Det var i alla fall det min mamma kallade dem." 
  Cry suckade lågt, innan han stängde ögonen och fick ett uttryck som bara kunde beskrivas som frustrerat. Hanen blev svårtolkad, med hans tystnad och uttryck som inte hade någon förklaring, något som han själv var omedveten om. Han hade en tendens att bli det, svårtolkad, när han blev disträ och hans tankar vandrade iväg; hans medvetande långt bort. 
  Snart återfick han dock sitt mjuka uttryck och kollade på Unnown ännu en gång när honan pratade om en främling som uppenbarligen låg henne nära hjärtat. 
  "Säg mig, Unnown, hur pass nära är ni varandra?" Frågade han, ändå fast han, av honans uttryck att döma, redan visste.
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptyons 25 jan 2017, 19:04

Cry kallade dem för zombies. Honan tyckte att det låg något skrämmande över bara namnet, något tungt och mörkt. Hon mindes ännu den gnistrande kalla vinterdagen då hon strosat iväg från Blindir ett tag, förväntat sig möta stillhet men istället mött ett monster. Även om hon inte hade några synintryck att gå på, så antog hon att varelserna inte såg särskilt friska ut. Själv hade hon undkommit med bara små skråmor, men det verkade som om Cry inte haft samma tur. 
   Det blev tyst ett tag, så tyst att hon nästan började undra om han på något sätt vandrat iväg utan att hon hörde det, och hon nu stod helt ensam och glodde som ett annat fån, men sedan tog Cry till orda igen och bekräftade sin närvaro. Frågan hon fick var ställd med mjuk röst och vänlig ton, men den gjorde henne ändå generad på något vänster, även om hon och Blindir absolut inte hade något att dölja. De var ju bara vänner. 
   Hon tvekade lite innan hon svarade, bestämde sig för att vara helt ärlig. "Jag älskar honom av hela mitt hjärta. En bättre kamrat kan jag inte önska mig. Varför undrar du?" Hon hoppades att 'kamrat' signalerade just kamratskap, även om det kändes lite konstigt i bröstet när hon sa det. Kanske ville hon något mer än vänner? Hon älskade Blindir, den saken var klar, men på vilket sätt? 
   Tiken suckade omärkligt åt sina egna funderingar. I vilket fall som helst så var hon lycklig som fick ha honom vid sin sida.
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptyfre 27 jan 2017, 15:19

Cry log ännu en gång när han tog till ord igen, för att besvara Unnowns fråga.
  "Hm... Inget särskilt." Sa han, något skälmskt. "Jag trodde nämligen att du var kär." La han till lågt, nästan tillräckligt lågt för att man skulle kunnat missta det med att han pratade med sig själv, med en något road ton.

Hanen suckade nöjt och lät sig själv förbli tyst en stund för att titta upp på himlen, lika vit som snön. 
  En gång i tiden hade han tittat upp på samma himmel, men med en helt annat identitet och kanske även på en helt annan plats. Men det var fortfarande samma himmel, och han delade den med många andra. Däribland hans familj, kanske. Kanske tittade hans familj upp på den vita himlen och undrade ifall han tänkte på dem.    
  Det kändes något lugnande, att tänkte så för att det påminde honom om att någonstans, hur långt det än var, fanns en plats för honom. Inte bara det; Cry kände igen kärlek, han visste hur kärlek såg ut. Med andra ord, Cry måste ha känt kärlek någon gång i livet och det fanns en plats där han kunde få den kärlek han förlorat med sina minnen.

"Hur känns det att vara kär?" Frågade Cry henne, även om hon sagt att hanen hon talade om bara var en kamrat.
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptylör 28 jan 2017, 11:14

Kär
   Ordet framkallade en reaktion i grottvargens kropp som manifesterade sig som häftig rodnad på hennes kinder. Åtminstone kändes det så, och den generade känslan var så stark att hon var säker på att den syntes utanpå. Hon slöt de vita ögonen, vilket var helt onödigt eftersom hon inte såg något i vilket fall, men hon behövde samla sig. Hanens konstaterande hade bringat henne ur fattningen, och hennes redan blyga personlighet var inte så bra på att hantera sådana här känslomässiga attacker eller följa med i vändningarna. Det gjorde att hon blev inte bara generad utan också väldigt förvånad. 
   Syntes det så tydligt? Var det så tydligt? Inte ens för henne var det så tydligt att man kunde säga att hon var kär, inte så definitivt i alla fall. Men samtidigt borde hon inte reagera så starkt om det inte var sant. Eller var reaktionen bara en produkt av osäkerhet? Hon visste inte. Hon visste ingenting om någonting. 
   "Jag ... jag vet inte", stammade hon fram när hon fick kontroll över rösten igen. Det var sant. Hon hade ingen aning om hur hon skulle definiera sin relation med Blindir annat än att hon älskade honom och hoppades att han visste det. Hon var mer medveten om sin sårbarhet än vanligt just nu, både för att hon ställts mot väggen i en situation där hon var central, vilket hon inte trivdes i, och för att hon inte kunde se om Cry drev med henne. Han sa ingenting, och det var omöjligt att tolka hans tystnad. 
   Han frågade om hur det kändes att vara kär. Hon visste inte, hon var ju inte kär. Men hon trodde att kärlek, i alla dess former, gick ut på att älska någon annan mer än sig själv, så mycket att man var beredd att göra vad som helst för den personen. Det behövde inte nödvändigtvis röra sig om kärlek mellan partners, det kunde lika gärna handla om kärlek mellan nära vänner - och det hade hon ju erfarenhet av. 
   "Jag tror ... Man älskar någon högre än sitt eget liv. Plötsligt blir den personen allt som är viktigt och ..." Hon avbröt sig och log blygt, men under blygheten skymtade något nästan retsamt. "Men jag är ju inte kär, så vad vet jag?"
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptylör 28 jan 2017, 13:12

[Vill bara inledda med att säg out of character att det endast är Crys tolkning av saker, alltså han kan vara helt ute och cyklar som helst liksom. c; Bara så du inte känner att jag PP:ar ;u;]

Cry lyssnade på honans ord, intresserad för att sedan bli besviken av honans sista ord. Hon visste inte var kärlek var, hon sa att hon inte var kär alltså skulle han inte få mer information än så. Inte bara det, kanske han hade missuppfattat allting? Han kanske inte visste vad kärlek var? Ändå så ville han påstå med säkerhet att han visste vad känslan innebar. 
  Cry suckade. "Jag förstår." Inledde han med. "Förlåt jag-" Cry tvekade och tystnade en stund. 
  "Mina minnen är som sagt borta så jag kanske har glömt bort vad kärlek betyder. Jag missuppfattade kanske dig bara, ditt uttryck. Jag menade inte att tränga mig på jag ville bara... se ifall jag faktiskt höll på att komma ihåg ett litet fragment av mitt tidigare liv. Ibland dyker nämligen fragment upp, lite då och då och oftast väldigt korta... jag vet inte... ditt uttryck väckte något inom mig bara, påminde mig om hem. Vad nu det är..." Sa han lågt, något sorgset kanske även fast hans naturliga mjuka stämma var kvar.
  "Vad är hem för dig, Unnown?" 
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptylör 28 jan 2017, 17:37

Det var svårt att tolka folks intentioner när man inte kunde se dem. Saker som minspel, hållning, uttryck — allt sådant gick henne obemärkt förbi. Det var särskilt knepigt om man, som Unnown, var lite osäker redan. Då fick allting en baksida, ett alternativ, allt blev en möjlig feltolkning. 
   Vad hade hon trott att han menade egentligen? Inte ens det var hon säker på. Men hon var tillräckligt duktig på att tolka röster för att höra det sorgsna som färgade hans röst nu, och det fick henne att ångra sig lite, få dåligt samvete. Han hade inga tvivelaktiga avsikter. Han ville bara minnas. Det minsta hon kunde göra var väl att försöka vara så lite i vägen som möjligt, om hon inte kunde hjälpa? 
   "Jag är ledsen", sa hon lågt. Huvudet med de vita ögonen och de grå små öronen hölls lågt, så att man kunnat tro att hon tittade i marken, om hon hade kunnat se den. Vid frågan om hem lyfte hon huvudet och riktade den oseende blicken mot den punkt där hon trodde att Cry's ögon borde vara. 
   Hem, ja. Vad var det? Hon hade lämnat sitt, för att det var så begränsande. Hon drevs av en slags nyfikenhet, tillbakahållen av en väldig försiktighet, och hennes hem hade varit alltför fyrkantigt och enformigt för att erbjuda hennes nyfikenhet något att vara nyfiken på. Det hade aldrig riktigt känts som ett hem. Det var naturligtvis det enda hem Unn kände till, men alla var så upptagna med att gräva tunnlar att ingen någonsin spenderade tillräckligt mycket tid med någon annan för att ge den rätta familjekänslan. Hem och familj hörde ihop, trodde hon. 
   Hon insåg att Cry antagligen väntade på svar, och fumlade efter orden. "Jag är nog inte rätt person att fråga, mitt eget hem har jag lämnat och det var aldrig ett hem för mig. Vi jobbade hela tiden på våra underjordiska tunnlar, så ingen hade tid med någon annan. Det kändes mer som en arbetsplats än ett hem." Hon tystnade och bet sig lätt i läppen medan hon tänkte. "Hem för mig är ett ställe där man kan koppla av bland vargar man är tillräckligt bekväm i sällskap med för att kunna vara sig själv. Hem är en trygghet, en plats man känner att man skulle kunna leva livet ut på. Hem är där man har dem man älskar." Måhända var förklaringen bristfällig, men det var vad hem betydde för någon som bara hört andras definitioner och aldrig kunnat bilda sig en egen. Det var en förklaring från någon som aldrig haft ett hem att tala om.
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptylör 28 jan 2017, 18:46

"Va inte det." Sa han mjukt, men det lät nästan som en viskning. Han tittade på Unnown och gav henne instinktivt ett litet tröstande leende, ändå fast hon inte kunde se. 
  "Det är inte ditt fel." För det var det inte, det var verkligen inte det. Allt, allt, var hans del, tyvärr, och han önskade att han hade haft någon annan att skylla på för att då hade det gjort mindre ont. Men istället fick han känna smärtan varje dag, och det var väll egentligen inte mer än rätt. 

Han lyssnade noga till honans ord men han kunde inte hjälpa att bittert tänka på missförståndet som uppstått, liksom sorgen som gjorde sig påmind. 
  Han ogillade inte Unnown. Hon verkade vara en vänlig själ, liksom Cry själv. Men Cry ogillade konversationen, och var den hamnat. Den hade sprungit iväg och Cry hade inte hunnit stoppa den innan den hamnat ute på tunn is. Den hade snuddat vid ett ämne som verkade vara känsligt för båda och nu hade det blivit svårt att få tillbaka den på trygg mark. 
  Inget av det var så klart Unnowns fel. Allt var hans. För det var sån han var; klumpig och dum.

Cry suckade och lät tystnaden omringa de båda, tittade upp mot skyn ovan dem.
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptysön 29 jan 2017, 10:17

Unnown stod tyst, registrerade Cry's ord men svarade inte. Hittade ingenting som lät bra nog att säga. Hon var inte begåvad med orden, hade aldrig varit. Det mesta som kom ur hennes mun var medelmåttigt, om ens det. Det blev bara konstigt och förvirrat när hon försökte sig på att vara filosofisk, så hon försökte inte. Hon tyckte bättre om faktum som ingen kunde ifrågasätta. Nu var hon ju blind, så hon hade rent naturligt färre faktum att konstatera, men eftersom hon inte var något vidare bra på att vara filosofisk var det i princip det enda hon hade. Men till slut, när många sekunder gått sedan det sista ordet lämnat Cry's mun och han antagligen gett upp hoppet om att få ett svar, då gav hon ett ändå. 
   "Det är inte ditt fel heller." Rösten var mjuk och låg, liksom talade om att hon inte lade skulden på honom för någonting. Hon visste inte mycket om honom, det verkade han knappt göra själv, men en minnesförlust var ingenting man triggade igång medvetet. Han hade inte bett om att förlora sina minnen. Det var inte hans fel. 
   Hon tystnade, drog sig till minnes såret han hade pratat om, skadan han fått av varelserna som kallades för zombies. Med samma låga men vänliga stämma frågade hon: 
   "Hur är det med din skada? Gör det mycket ont?" Hon kunde förmodligen inte hjälpa honom, men det kändes bättre att bry sig.
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptysön 29 jan 2017, 12:26

"Det är inte ditt fel heller."  Det kändes skönt att höra, väldigt skönt. Det var som om Unnown för en sekund tog lite av den tyngd Cry behövt bära under hans vandring. Det var som om det, för en kort sekund, fanns en axel för Cry att luta sig mot. 
  Cry kunde inte förmå sig själv att säga tack, ändå fast han ville. Det fanns liksom inga ord. Dessutom litade han inte på att hans röst var tillräckligt stark för att kunna gömma de intensiva känslor han kände. Istället gav han honan ännu ett leende hon inte kunde se.
  "Du ser det inte men jag ler." Fick han ur sig hest, och log ännu lite bredare åt orden.


"Hur är det med din skada? Gör det mycket ont?" Cry suckade och leendet försvann, ändrades till ett mer allvarligt och fundersamt uttryck. Han vecklade ut vingen och kollade på den, kollade på skadan, samtidigt som han talade.
  "Ärligt vet jag inte. Min instinkt säger att jag bör oroa mig och det gör ganska ont... 
  Min syn är, liksom din, väldigt nedsatt så jag har svårt att avgöra om såret har växt eller inte men av det lilla jag kan se verkar det dock som om det växer istället för att läka... Tackar som frågar." Sa Cry och vecklade in vingen för att sedan vända blicken mot Unnown. 
  "Själv, Unnown? Hur mår du? Du verkar lite mager. Om du är hungrig kan jag jaga åt dig."
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptysön 29 jan 2017, 19:10

Hon såg det inte, men han log. Det kändes bra att veta att hon kunde lätta på hans börda, åtminstone för en liten stund, säga att han inte behövde vara så hård mot sig själv. Det fanns inget att klandra sig för. Han kanske inte tyckte det själv, men det var lika lite hans fel som det var Cry's fel att det var så kallt. Hon kunde bara vara glad om hon kunde hjälpa honom att se det. Hans ord, och uppenbarligen vetskapen om hans leende, värmde henne inifrån och ut och ett mjukt leende klädde hennes läppar som svar. Hon gladde sig åt att veta att hon hade fått någon annan att le. 
   "Jag känner det", sa hon. "Jag känner att du ler." 
   Fokus skiftade till såret hon frågat om. Det lät inte vidare bra. Det faktum att han också hade nedsatt syn försvårade saker ytterligare. Om det var infekterat kunde det bli rentav livsfarligt, och eftersom det var en sådan där zombie som gjorde det, var utgångspunkten inte den bästa. Unnown hade ingen aning om hur hon, eller någon, skulle kunna hindra det från att växa och bli ännu mer infekterat. Det gällde nog att hålla det rent, så långt var hon med. Men längre sträckte sig inte hennes medicinska kunskaper, och inte heller besatt hon någon användbar förmåga. Hon var faktiskt ganska värdelös i sammanhanget. 
   "Det låter inte så bra", vågade hon sig på att säga. Det kunde vilken idiot som helst räkna ut. "Finns det något jag kan göra?"
   På frågan om hur hon mådde, vinklade hon ner huvudet lite mot marken, nästan generad. Nog för att hon antagligen inte var så vacker, men såg hon så illa ut? Faktum var att hon var lite hungrig, som så ofta på vintern, men det vore inte rätt att låta Cry jaga åt henne. Dels skulle det kännas som om hon utnyttjade honom, och dels vore det inte schysst med tanke på att han faktiskt inte heller såg så bra. Det blev lite knappt med hennes och Blindirs svampdiet ibland, men de hankade sig fram bra. Så hon skakade på huvudet. 
   "Det behövs inte, jag klarar mig. Jag ser ut så här." Hon log lite. "Jag och min vän klarar oss på svamp."
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptymån 30 jan 2017, 15:27

Cry log snett, men utan glädje trots att Unnowns empati värmde hans kalla hjärta något enormt.
  "Nej, tyvärr. Eller jag hoppas det, alltså att man kan göra något åt det, men jag vet inte exakt vad man kan göra åt det. Vad jag vet... vad jag minns är att ett bett från en zombie är dödligt så jag borde kanske inte vara förvånad såret inte läker. Det är därför jag letar efter en helare, i hopp om att denne skulle kunna förhindra det från att sprida sig." Så mycket hade händelsen med zombien väckt inom honom, så pass mycket minne hade han fått tillbaka sen händelsen. Han hade inte bara fått tillbaka minnet av sin mammas ansikte men också fått minnen där hon berättat för honom om zombies tillbaka. Men det var inte tillräckligt för att han skulle veta vad som skulle göras åt viruset. Kanske var det kroniskt. Han hoppades att det inte var det för han ville inte dö än. 

"Jag och min vän klarar oss på svamp." Han fick ett förvirrat uttryck men log fortfarande mjukt.
  "Svamp?" Upprepade han, som om han inte trodde sina egna öron.
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptymån 30 jan 2017, 18:38

Grottvargen sänkte huvudet lite allteftersom hennes öron uppfattade orden som lämnade Cry's mun. Det lät inte så lovande. Det var kanske själviskt av henne, men hon kom att tänka på sitt eget möte med zombien, och på hur det hade fått ett väldigt gott slut i motsats till för Cry. Hon hade kommit därifrån med livet i behåll och var inte ens särskilt skadad. Det var i det närmaste en heroisk insats med tanke på handikappet som gjorde sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för henne. Unn bet sig tankfullt i läppen. Nej, det lät inte som att hon kunde göra något åt det. Hon var ingen helare. 
   "Jag är ledsen", sa hon igen. "Jag kan inte hela, jag besitter bara stenens kraft." Och såvida han inte ville ha såret fullt med krossad sten var hon inte till någon hjälp alls.

  Tiken tittade upp när han med frågande röst upprepade det hon sagt om svampen. Ett mjukt leende klädde hennes läppar. För andra vargar lät det kanske konstigt, men för två blinda grottvargar var jakt inte det enklaste att ta sig för. Det räckte ju inte att bara jaga heller — jakten vad tvungen att lyckas för att man skulle få någon utdelning. Det var mycket lättare, mindre energikrävande och lugnare att leta svamp. "Ja. Det är svårt för oss att jaga, speciellt på vintern. Det smakar sådär, men svampar springer i alla fall inte sin väg."
   Visst, hon kunde stå där och le och bete sig som om det enbart var festligt att de åt svamp i nio fall av tio. Men egentligen var det sorgligt. Var de ens värda att kallas för vargar om de inte ens klarade av att jaga? De åt naturligtvis inte bara svamp, men det var oftare svamp än kött som stod på menyn. Vad var det för varg som inte kunde fånga kött? Hon svalde och försökte frigöra sig ur de negativa tankarna. Hon var här och nu, samtalande med Cry, och det var också där hennes tankar borde vara.
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptytis 31 jan 2017, 14:45

"Stenens kraft? Intressant. Själv besitter jag inga krafter... vad jag vet", sa han och skrattade lågt innan han fortsatte.
  "Skulle du kunna visa mig vad du kan göra med den? Alltså kraften."


[Kort]
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptytis 31 jan 2017, 17:05

Hon fylldes av osäkerhet när han bad henne demonstrera sin kraft. Visst, hon hade använt den flitigt sedan hon upptäckte den när hon jobbade i grottorna, så hon borde inte ha några problem med att kontrollera den i alla fall. Men hon fick alltid lite scenskräck när det var hon som stod i centrum för uppmärksamheten och var rädd att något skulle hända fel som kunde göra det pinsamt. Hon var rädd för att skämma ut sig. Men hon litade på att Cry inte skulle håna henne. Hon var ju väl bekant med sin förmåga, den var som en förlängning av henne själv. Men tänk om hennes nervositet kunde störa den? Det fanns alltid ett men, ett kanske, ett tänk om. 
  Det slutade med att hon gav Cry ett nervöst leende. "Okej. Jag försöker i alla fall." 
   Hon slöt ögonen och koncentrerade sig. Hennes ekolod, som var en förutsättning för att kunna hitta i grottorna men inte alls lika välutvecklad som Blindirs och alldeles för svag för att ens kunna kallas för en kraft, kickade igång. Den hade en oerhört kort räckvidd och hjälpte bara till att lokalisera stenar, förmodligen i någon slags kombination med hennes stenmagi. Den var kort sagt värdelös om man inte hade något stenintresse. Men i vilket fall, ekolodet hittade en lagom stor sten precis i utkanten av både gläntan och dess räckvidd. Hon marscherade långsamt mot den, fortfarande med slutna ögon även om det inte skulle spela någon roll om hon öppnade dem, och lade en tass på stenen för att förvissa sig om att den fanns där. Sedan vände hon huvudet bakåt, åt det håll som Cry borde befinna sig om han inte flyttat sig. 
   "Nu börjar showen!" utbrast hon halvt på skämt men kanske också för att lugna sina egna nerver. Koncentrationen ökade och plötsligt fanns där ett stort hål i stenen — eller borde finnas, med tanke på cirkeln som hon huggit ut. Skivan av sten rullade över den snöklädda marken, bara genom tankekraft, och fast hon inte såg det så kände hon det. Hon kände allting som stenen gjorde. Hon lyfte upp den i luften, bara en meter upp, men varnade Cry i förväg. 
   "Jag tänker spränga den nu, så du kanske borde backa lite."
   Hon väntade i kanske tio sekunder, för att ge honom tid att göra som hon sa, och sedan exploderade stenskivan och ett regn av fina gruskorn singlade ner i snön. Det var en teknik de använt sig av i grottan, för att spränga nya gångar. Hon kände det som om hennes tass helt enkelt kramade sönder stenen. Det lyckades. Det var magiskt. Hon var magisk. 

[Unnown got skills!  Rawr]


Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptyons 01 feb 2017, 14:04

Cry log brett när Unnown gick med på att visa honom hennes stenkrafter och han viftade exalterat på sin svans. Cry följde hennes gråa gestalt med hans blåa blick.
  "Nu börjar showen!" Cry skrattade lågt åt Unnowns ord samtidigt som han blev ännu mer upprymd, kunde knappt kontrollera sin egen nyfikenhet. Trots det satt han tyst och iakttog Unnown, ville ogärna pressa den blyga honan.
  Cry drog efter andan när han såg hur honan högg ut en skiva av sten. Så pass mycket kunde han i alla fall se med sin usla syn. 
  Han kunde se hur stenskivan rullade längst snön innan han sedan såg hur hon lyfte upp den i luften. Cry kunde bara titta på ljudlöst i förundran.
  "Jag tänker spränga den nu, så du kanske borde backa lite." Hennes ord fick Cry att komma tillbaka till verkligheten. Han ställde sig snabbt upp och backade några meter bort, ställde sig bakom ett träd, bara för säkerhetsskull.
  Kort därefter såg han hur stenskivan istället blev till fina gruskorn.
  "Wow...", sa han lågt och tittade på det finna regnet av sten och klev närmare med halvt öppen mun.
  "Wow", upprepade han, något högre innan han tittade på Unnown.
  "Det där var väldigt imponerande Unnown", sa han mjukt.
  "Själv är jag ganska talanglös", skämtade han ändå fast det var sant.

[Cry bara; Glad]
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptyons 01 feb 2017, 15:50

Unnown stapplade tillbaka, försiktigt för att inte snava på någonting som låg gömt under snön och för att hitta tillbaka till Cry. Det hade gått bra, men tillsammans med stoltheten som svällde i bröstet trängdes också blygsamheten. Hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera beröm, blev ofta så ställd att hon glömde av att tacka och uppfattades som otrevlig. Det hände oftast när hon befann sig i större folksamlingar, när många gratulerade eller berömde henne samtidigt. Men nu var det bara Cry här. Det var okej. Hon kunde klara av det. Om hon kunde spränga stenar i luften utan ansträngning, borde hon inte då kunna klara av att tacka för berömmet efteråt? 
   Ett blygt leende var placerat på honans läppar när hon hörde Cry's ord. "Tack ... Men så väldigt imponerande vet jag inte om det var. Det är så vi bygger våra grottor."
   Nej, det var inget speciellt egentligen. Faktum var att stenmagi i princip var ett krav för att få bo med flocken i grottan. Hade man ingen sådan kraft, vilket nästan aldrig hände eftersom alla var renodlade grottvargar med sten som primär magi, men om man inte hade någon sådan så blev man praktiskt taget utkastad. Om man inte kunde tillföra något, inte kunde utöka tunnelsystemet, var man bara i vägen och något som hindrade de andra från att expandera grottan. Hon hade växt upp i en flock där alla besatt samma kraft, och för henne var det inget speciellt. Men hon kunde heller inte veta vad Cry tyckte om hennes lilla föreställning. 
   "Man behöver inte ha en kraft för att vara talangfull. Det finns andra kvalitéer. Du har talang för att vara snäll, till exempel." Hennes röst var mjuk men övertygande. Det var sant. I den här världen definierades man nästan av de krafter man bemästrade. Ju kraftfullare förmåga, desto häftigare var man. Man glömde bort de som rörde sig i bakgrunden, som Cry. Man glömde bort att det fanns en person bakom den där magin, och personer som saknade magi att gömma sig bakom var ofta mer utvecklade rent personlighetsmässigt. "Och vem vet? Du kanske också besitter en kraft. Du har kanske bara ... glömt bort den."
Till överst på sidan Gå ner
Cry

Cry

Spelas av : Siri

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptyfre 03 feb 2017, 10:49

När Unnown förnekade det han sa, ansåg att det kanske inte var så imponerande ,skakade han i protest med huvudet samtidigt som han log mot den blinde. 
  "Jag har aldrig sett något liknande. Jag fattar inte hur du orkade, hur du orkade få upp en sån stor bit sten i luften. Är det inte jobbigt?" frågade han med genuin nyfikenhet.


"Man behöver inte ha en kraft för att vara talangfull. Det finns andra kvalitéer. Du har en talang för att vara snäll, till exempel." Crys blåa ögon glittrade till. Unnowns ord fick hans bröstkorg att värmas upp liksom hela hans kropp. En lätt rodnad klädde hans kinder innan han tog till ord.
  "Likt dig själv", sa han med en mjuk stämma. För det var sant. Unnown var en av de vänligare individerna han haft turen att träffa på sin vandring. 
  De hade varit få, de mer trevliga individerna, i detta främmande land vid namn Numoori. Han undrade varför det var så, varför detta land plågades av sånt mörker? Cry dömde inte, han hade ju ingen aning om dess historia och vad vargarna fått gått igenom, utan han var snarare nyfiken på svaret.
  "Och vem vet? Du kanske också besitter en kraft. Du har kanske bara... glömt bort den." Cry hummade åt Unnowns ord och fick ett fundersamt, seriöst, uttryck. 
  "Det är mycket möjligt", sa Cry lågt.

"Nåväl, Unnown", sa han och sträckte ut vingarna, värmde upp dem genom att flaxa lite på dem, förberedde sig för att flyga.   
  "Denna pratstund har varit ytterst givande en nu måste jag fortsätta mitt letande. Jag vill ogärna skjuta upp på min vandring runt Numoori så mycket länge till", förklarade Cry och blinkade något lekfullt med ena ögat, väl medveten om att Unnown inte kunde se det. Men det kändes rätt. Det kändes rätt att behandla henne som vilken annan varg som helst. Kanske var det fel, kanske borde han vara mer tydlig med sitt kroppspråk som hon inte kunde se. Cry kände hur osäkerheten kom krypande igen men han hade blivit så bekväm med Unnowns närhet att han faktiskt lyckades ignorera den en aning denna gång.
Till överst på sidan Gå ner
Unnown

Unnown

Spelas av : Zee

Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Emptylör 04 feb 2017, 11:00

Hon skakade lätt på huvudet och log blygt mot honom. Det var ingen konst för henne att göra som hon precis gjort, det var vardag. Kraften var en del av henne, hon förstod den och den förstod henne. Den visste vad hon ville göra redan innan hon visste det själv, och den var bra på att uppfylla hennes önskningar. Hon visste att det fanns många vargar som besatt ännu en kraft, men hon var nöjd med att bara ha sin sten. 
   "Jag har tränat", sa hon. "Glöm inte att jag har gjort sådana här saker varje dag i hela mitt liv. Till slut blir det varken jobbigt eller svårt längre."
   Men det vore förstås lögn att säga att det inte påverkade henne. I början, när hon precis upptäckt stenmagin, hade det gjort henne utmattad att bara flytta på stenar mycket mindre än den här. Med tiden tog det mindre energi, men efter en lång arbetsdag i grottorna brukade hon vara helt slut. Så även om hon hade fullständig kontroll över förmågan, blev hon fortfarande trött av att använda den under lång tid. 
   Hon rodnade vid Cry's ord om att hon också hade talang för snällhet. Hon var betydligt bättre på att ge bort komplimanger än att ta emot dem. Men sant var det nog i alla fall — Unnown betraktade sig verkligen inte som någon elak person, och om någon fått ett intryck av henne som otrevlig, så berodde det bara på att hon var så tafatt och oerfaren i sociala situationer. 
   När Cry sa att han måste vidare kände hon ett litet sting i bröstet. Det här var ett av de mer angenäma mötena hon haft. Cry var trevlig och det var synd att han måste gå, men likväl kunde inte mötet pågå i all evighet och hon måste själv tillbaka till Blindir. Så hon breddade leendet. 
   "Då ska jag inte hindra dig. Det har varit trevligt att prata med dig, Cry, och jag hoppas att vi ses igen. Själv måste jag tillbaka till min kamrat." Hon vände sig om och tog ett par steg bort, men hejdade sig och vred på huvudet för att titta mot Cry. "Nästa gång vi ses har du kanske fått tillbaka dina minnen? Lev väl, Cry."

[Vill du skriva något mer med Cry så kör på, annars avslutar jag här!]
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




Mitt frusna hjärta [p] Empty
InläggRubrik: Sv: Mitt frusna hjärta [p]   Mitt frusna hjärta [p] Empty

Till överst på sidan Gå ner
 
Mitt frusna hjärta [p]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Nordanskogen :: Nordanskogen-
Hoppa till: