Xhiro kröp ut ur den lilla grottan hon hade sökt skydd i under nattens häftiga snöoväder. Hon ruskade på hela sig så att den färgstarka pälsen fluffade upp sig. En snabb morgon sträckning gjorde gott innan hon började att traska längre in i detta nya område. Allt var så mycket annorlunda än de ställen hon hade varigt på förut. Fanns ju ingen skog här bara några barrträd här och där. Gräset var inte så vackert med sin gula döda färg där skulle hon inte kunna lägga sig i bakhåll vid jakt. Då hon stack ut som en färgglad klump vattnet var och så mycket konstigt i stället för att vara svalt och uppfriskande hade det nästan bränt hennes känsliga nos!.
Hon hade lyckats hitta en källa med ljummet vatten det hade inte smakat så gott men det var bättre än inget. De kalla vindarna fick Xhiro att rysa av kyla hon var inte så van vid kallt klimat då hon kom från ett mycket varmare land. Hon försökte att inte bry sig så mycket om kylan men det var svårt. Ett högt brölande fick henne att stanna till öronen försökte lokalisera vart ljudet kom ifrån. Men hon behövde inte vänta länge fören ägaren till ljudet dök upp. 
Xhiros ögon vidgades när hon såg den största hjort hon nånsin sett komma gående mot henne. Hornen som prydde hjortens huvud var gigantiska! har tusan orkade den hålla uppe sitt huvud? undrade hon. Rädd för den var hon inte men det vore korka att reta upp den med hennes närvaro. Så hon satte av i en snabb trav bakom henne hörde hon hjorten bröla igen hon började att springa ifall hjorten hade fått för sig att jaga henne. Hon saktade av efter ett tag och flämtade den rosa tungan hängde utanför munnen. '' Jag det var ju en rolig upplevelse '' sa hon till sig själv och små skrattade. Xhiro la sig ner och pustade ut i natt skulle hon försöka jaga om det inte blev snöstorm igen.

Klimatet i norr förvånade Aurora. Ibland var det kallt, men ibland var det nästan varmt. Kunde inte vädret bestämma sig? Hon föredrog kylan. Den kändes behaglig mot pälsen, och höll hennes kroppsvärme på rätt temperatur. 
   Hon och Persephone hade anlänt till Eriinari föregående dag, men den röda valpen hade ännu inte vant sig. På natten hade det snöat, men när hon vaknade låg dimman tjock över snön. De varma källorna i närheten var orsaken, hade P förklarat. Aurora hade nästan hoppat ur pälsen när en av dem exploderat i närheten.
   Aurora och hennes äldre följeslagare hade bestämt en mötesplats i vanlig ordning. Sedan hade de gett sig av åt olika håll för att utforska. Hon gillade det. Samtidigt som hon kunde känna sig fri att göra nästan vad hon ville, så var P fortfarande i närheten. Om något skulle hända kunde hon alltid rusa tillbaka mot honan.
   Valpen tågade fram mellan de varma källorna med respekt i blicken. Hon hade varit på väg att sticka ner tassen i en av dem, men hade i sista sekund upptäckt att vattnet kokade. Efter det hade hon hållit avstånd mot dem. Hon nös, och såg sig om.
   Det låg något på marken en bit bort. Aurora stannade, och kunde inte göra något annat än att förvånat stirra. Det var en varg, slog hon fast. Men vilka färger... Hon själv kom från en färgglad kull, men den här vargen bar på hela regnbågen i fällen. Valpen samlade sig från förvåningen, rättade till guldkronan och travade fram.
   "Du är väldigt färgglad", konstaterade hon som om det inte redan var uppenbart.

Xhiro hade halvsommnat vilket inte var så konstigt med tanken på att snöstormen hade hölt henne vaken nästan hela natten. Hon fnös när en eländig fluga landade på hennes svarta nos. Hon slog lätt hjärtat efter flugan med fram tassen inte alls intresserad av att mossa den även om den förtjänat det. Xhiro slöt ögonen igen i hop om att sommna om men en liten röst sa "Du är väldigt färgglad".  Ögonen flög upp och hon satte sig snabbt upp med rest ragg!. Hur hade hon kunnat slappna av så mycket att någon hade lyckats smyga sig på henne!?.
Xhiro var nära på att ge den smygande främlingen ett smärtsamt bet men hon hejdade sig i sista sekunden när hon såg att främlingen bara var en valp. En mycket liten valp Xhiro lugnade sig och studerade det lilla livet. Valpen hade en mycket vacker färg på pälsen de små hornen var något konstigt i hennes ögon men det hade väl ett syfte annars hade nog valpen inte haft dom. De ända hon tyckte var obehaglig med valpen var nog dess ögon de hade inga pupiller kanse var valpen blind?.
Hennes panna rynkades lite om den var blind hur hade valpen hittat henne? kanse den hade väldigt bra luktsinne?. Hon ryckte på Axlarna hon kan fråga senare '' Tack lilla valp '' sa hon och log '' Dina egna färger är mycket fina '' Xhiro reste sig upp och tittade ner på den lilla saken '' Jag heter Xhiro och vad kan ditt namn vara da?'' sade hon i en snäll ton medans hon tog en snabb titt omkring sig. Vad gjorden en liten valp här ute helt ensam '' var är mor din? '' frågade hon kanse hade valpen blivit övergiven.

Den andra sa många saker. Aurora öppnade först munnen för att säga varsågod, men stängde den snabbt. Istället harklade hon sig, och besvarade den vuxnas fråga.
   "Aurora." Valpen tittade upp mot Xhiro, och såg hur denne verkade leta efter något. Någon, insåg hon snabbt.
   "Var är mor din?"
   "I Höstskogen", svarade Aurora oskyldigt. Ett litet leende drog i mungiporna när hon följde upp sina ord. "Men jag är inte ensam, jag har P!" Hon kastade en blick åt hållet hon kommit från. Det var tomt, men hon var övertygad om att Persephone var i närheten.

Xhiros  långa svans la sig över hennes framtassar för att värma dom. Hon kunde inte göra annat en att le mot valpen när hon fick veta denns namn '' Väldigt vackert namn du har Aurora jag heter Xhiro ''. Sa hon i en glad ton. Auroras päls färg och storlek fick Xhiro att minnas hennes kull syster Dio som hade varigt småttingen i familjen. Glada minnen om långa dagar med lek o bus bland träd och växter for igenom hennes tankar. Men alldeles för fort försvann de och Xhiros blick blev full av sorg. I hennes tankar såg hon bilder av alla de dränkta livlösa kropparna som låg på den förstörda marken och sakta började att ruttna bort. '' Nu är det nog bara ben knotor kvar av dej kära syster '' muttrade hon mycket tyst och kollade mot öst. Hon tog ett djupt andetag och fäste blicken på valpen igen.'' Höstskogen sa du? där har jag aldrig varigt låter som en vacker plats '' sa hon och försökte att se glad ut för att inte göra den lilla orolig. "Men jag är inte ensam, jag har P!"  P? vad var det för namn?! tänkte hon vem döper sin avkomma till P!?.  '' Ja ha P det var ett intressant namn '' sa hon och fuktade sin nos '' Lite dumt av P att låta dej vandra omkring här helt ensam du kan ju bli skadad eller i värsta fall uppäten '' Den där P måste ha en liten hjärna om man kunde låta en liten hjälplös valp vandra omkring helt ensam!?.

"Väldigt vackert namn", svarade Xhiro. Aurora sken upp. Snälla kommentarer! Åh, vad hon älskade det. Det var något med att få beröm och komplimanger av andra som väckte en hunger inom henne. Hon kunde aldrig få nog. Kanske rotade det sig i en känsla av att vara bortglömd, tack vare den stora syskonskaran. Sraosha hade aldrig kunnat ge henne odelad uppmärksamhet mer än några minuter åt gången.
   Xhiro mumlade något för sig själv. Aurora vände de isblåa ögonen mot denne, lagom för att kunna nicka åt honans andra ord. Höstskogen var hennes favoritplats i hela världen, trots allt ställen P låtit henne besöka. På samma sätt som hon ville visa upp den för världen, ville hon samtidigt skydda den. 
   ".. Du kan ju bli skadad eller i värsta fall uppäten." Aurora såg förvirrad ut. Skadad? Här var det för ljust för att något mörkt skulle kunna skada henne, det var hon säker på. Dessutom visste hon att P skulle komma ilande på några sekunder om hon skrek. Den äldre honan var supersnabb och superstark!
   Det var inte bara på grund av de faktorerna Aurora kände sig trygg. Här, i kylan, kändes kraften oändligt mycket starkare. Hon kunde känna den i tassarna, nosen, i hjärtat - den vibrerade i hela kroppen. Det lilla hon hade testat så var den starkare än någonsin förut.
   "Nädå", svarade hon obekymrat. "Jag är bara rädd för odöda, och de vågar sig inte upp hit, det är för ljust! Vad är du rädd för?"

Hon hade lust att skratta när valpens ansikte sken upp av hennes kommentar. valpar var bara för härliga ibland med deras oskyldighet o söthet. "Jag är bara rädd för odöda, och de vågar sig inte upp hit, det är för ljust! Vad är du rädd för?"  sade den lilla röda pälsbollen framför hennes tassar. Xhiro rynkade på ett ögonbryn odöda? vad var det för något? något sånt hade hon aldrig hört talas om. Hon la huvudet på lite på sne och klippte med höger örat så att smyckena i det gav ifrån sig en ett ljust pinglande ljud.
'' Tja jag är en aning rädd för det konstiga varma vattnet som finns här. Har aldrig stött på något sånt förut ''. Det fanns en hel del hon var rädd och osäkra för men om hon skulle rabbla upp allt. Skulle de bli stående kvar på denna plats tills morgondagen. Xhiro harklade sig lite '' så vad gör du och P här? letar ni efter något eller någon?  '' frågade hon nyfiket. Själv var hon här för att leta efter nytt material att göra smycken o pärlor av. Hittills hade hon hittat bara några gamla ben och ett par små kristaller.
(Förlåt för segt svar har jätte mycket på jobbet just nu :c)

Aurora nickade. Hon skulle antagligen ha tyckt att det var obehagligt, om inte Persephone förklarat vad det var för något. Geisrar var inte farliga om man höll sig på avstånd från det varma vattnet. Varför de sprutade vatten mindes inte Aurora - en av dem hade fått utbrott i närheten precis som Perse förklarat det.
   Xhiro undrade om de letade efter någon. Aurora skakade på huvudet så att tiaran guppade lite.
   "Nej", sa hon. "Vi vandrar bara. Men jag älskar att göra upptäckter! Har du sett något häftigt här i närheten?"

[Lugnt! (:]

''Har du sett något häftigt här i närheten?"  Hon tänkte efter men kunde inte riktigt komma på något. Men så mindes hon de små kristallerna hon hade hittat lite varstans. Hon tittade mot grottan hon hade krypit ut ur och koncentrerade sig. En lång knagglig rot slingra sig ut från grottans öppning och började att slingra sig mot dom. Roten bar på en brun skinn påse som gav ifrån sig ett klirrande ljud när den nuddade sidan av en död buske.
Xhiro tog påsen och roten försvann ner i marken igen '' Här ska du få se något häftigt Aurora'' sa hon och öppnade skinn påsen och hällde försiktigt ut innehållet på marken. De små kristallerna blänkte o knistrande i olika färger. '' Om du vill kan jag fästa några i din fina krona'' Xhiro hade lagt märket till kronan valpen bar på den var väldigt fint gjort. Hon undrade om valpen hade själv gjort den. '' Har du själv gjort den? '' frågade hon och pekade på guld kronan med sin långa svans.

Xhiro lovade henne något häftigt. Aurora tittade spänt på när hon hällde ut en liten påses innehåll. Den var fylld av små kristaller, som blänkte och gnistrade i solen. De var så vackra att Aurora blev avundsjuk. Hon ville också vara sådär vacker.
   Xhiro erbjöd henne att fästa några i kronan. Aurora skulle älska att gå runt med sådana kristaller, men... Kronan? Aurora tvekade. Hon hade hellre velat ha dem i pälsen, som Persephone hade smycken. När Xhiro viftade med svansen visste hon precis var hon skulle sätta dem.
   "Nej, jag hittade den", svarade hon stolt, men fortsatte, "kan du inte fästa dem i svansen?" Hon såg framför sig hur kristaller skulle titta fram och glittra mellan de röda lockarna. Åh, så fint! Aurora log hoppfullt upp mot den äldre.

Xhiro älskade att se Auroras glada o hoppfulla ansikte. Det fick en varm känsla att sprida sig i hennes bröstkorg. En känsla som hon inte hade känt på väldigt länge. '' Visst kan jag det Aurora du kommer att vara den vackraste valpen i hela landet när jag är klar '' sa hon i en lite skrytsam ton. Xhiros ögon föll igen på den fina krona valpen bar och tyckte det var konstig att någon bara hade övergivet den, den var ju so skickligt gjord att Xhiro nästan fick lust att låna den av valpen på obestämd tid.
Hon ruskade på sig hur kunde hon tänka så!? ta något från en försvarslös liten valp! Xhiro ställde sig upp och travade bort mot grottan för att sedan försvinna ner i de dunkla mörkret. Hon skulle behöva pärlor för att fästa kristallerna i valpens svans. Men inga vanliga pärlor dög till denna uppgift! bara dom finaste o vackraste av metall med skickligt snidade ben bitar i dög.
Hon rotade i sin väska efter pärlorna, hon hade kunnat få roten att hämta dom men det tog mycket på hennes krafter att få växter att röra på sig så hon lät bli annars skulle hon med säkerhet ligga på marken helt utmattad.
'' Bingo '' sa hon högt o glatt när hon fann de rätt pärlorna likt en iller slank hon ut från grottan och travade tillbaka till valpen. '' Titta här '' sa hon och visade pärlorna av metall för valpen. Ben bitarna i metallen föreställde springande vargar, renar, hjortar och fåglar. Xhiro satte sig bakom Aurora och tog försiktigt tag i hennes svans '' Du får säga till om dej gör ont '' sa hon och började kamma igenom svansen med sina klor för att sedan börja fästa pärlorna och kristallerna i valpens röda lockar.

(Kunde inte sova XD)

Den vackraste valpen i landet? Aurora strålade mot honan när denne försvann ner i en grotta. Valpen väntade tålmodigt. Persephone hade en sådan vacker päls, dekorerad av metallringar och liknande. Nu skulle den lilla röda också få dekorationer! Hon var så förtjust att hon nästan studsade.
   När Xhiro dök upp igen såg Aurora uppmärksamt på honan när denna visade pärlorna för henne. Den ljusa blicken studerade de små bilderna med stort intresse. De var väldigt fina, och hon förstod inte hur man hade lyckats när de var så små.
   Aurora stod lydigt stilla när honan började arbeta med hennes svans. Det gjorde inte ont, till hennes lättnad. Nyfiket tittade valpen mot sin bakdel, såg på medan Xhiro trädde pärlor och kristaller i hennes svans. Trots att de inte kommit så långt, så kunde Aurora redan se hur det glittrade bland det röda. Åh, så fint! Valpen var så nöjd att hon knappt kunde stå still.

Xhiro fäste den sista kristallen i valpens röda päls för att sedan ta några små steg bakåt och beundra arbetet hon gjort. '' perfection '' sade hon med en kurrande ton och log stort. Det var nog den bästa utsmyckning hon hade gjort på någon nånsin!. Ah hon var helt enkelt ett geni när det kom till dessa saker!.
'' Du ser helt enastående ut Aurora! '' sa hon. Xhiro gillade hur kristallerna o metall pärlorna gjorde små ljusa ping ljud när de nuddade varandra. Hon kliade sig bakom örat och njöt en stund innan hon tittade upp mot skyn. Solen hade hunnit stigit till toppen av himlen, utsmyckningen av valpens svans hade tagit längre tid än hon hade trott '' Måste vara middags tid '' sa hon något högt utan att märka det.
Xhiro slängde ett öga mot bergen i fjärran och suckade djupt. Hon önskade att bergen var närmare än dom var nu det skulle ju ta en evighet att ta sig dit!. Hade det inte varigt för dom många olika kristaller och olika metaller i berget skulle hon aldrig ha vandrat mot dom!.
Om turen var på hennes sida skulle hon även kanse hitta guld men den chansen var ''väldigt'' liten. Xhiro öppnade munnen för att säga till valpen att hon var tvungen att ge sig av nu. Men det ända som kom ut ur hennes käft var inga ord utan ett konstigt ''urrrrkk'' ljud. Det var som om hennes hjärna stängde av sig för att sedan starta om.
Hennes samvete bokstavligen skrek i hennes huvud åt hennes idiotiska ide att lämna ungen själv! '' Du kan ju inte lämna valpen  helt ensam här ute i det öppna är du helt korkad den blir uppäten!! ''. Xhiro harklade sig '' ursäkta fick en fluga i halsen '' sa hon och log varmt mot valpen. '' Aurora vill du följa med mej ett tag o leta efter mer finna saker att fästa i din svans? '' frågade hon. Hon skulle gärna villa ha en vänlig men allvarlig diskussion med den här P individen som tydlig tycker att det är en bra ide att lämna en valp helt ensam under dagen!.

Enastående var ordet. Aurora suckade nöjt när hon beundrade sin svans. Det här kunde till och med tävla med P's utsmyckningar! Valpen bröts ur sina tankar av att den andra hostade till. Förvånat och en aning oroad undrade Aurora om den andra höll på att dö. Xhiro förklarade sig snabbt, och Aurora nickade.
   Vid erbjudandet log Aurora. Ja! Det ville hon gärna. Men...
   "Jag kan inte gå så långt", svarade hon och slokade med öronen. "P säger att jag måste hålla mig relativt nära henne." Beklagande såg den lilla upp på Xhiro. Hon var extremt tacksam över sin svans, men ville samtidigt inte vara en börda.

"P säger att jag måste hålla mig relativt nära henne."  sa den lilla lurviga pälsbollen. Hon reste sig upp på bakbenen medans hennes långa svans la sig platt mot marken för att hjälpa henne hålla balansen. Xhiro tittade sig noga omkring men såg hon någon? det var ett fett nej på den frågan.
Nära?! hur tusan kunde detta räknas som relativt nära!? det fanns ju ingen här ute i ödemarken!! förutom hon själv o valpen. Försöker den här P ta kål på valpen eller är hon bara väldigt korkad!?. Xhiro höll tillbaka morrningen som var på väg ut ur hennes munnen men hennes nosryggen rynkades lätt för att sedan bli slät igen. Hon sänkte sig ner till marken igen och log mot Aurora '' Ingen fara Aurora vi kommer inte vandra långt bort jag lovar ''.
Men om hon spelade sina kort rätt kunde hon säkert få med sig Aurora och lämna den där odugliga P här. Hon gav i från sig en lätt suck visst det kanse inte var en så smart plan att '' Kidnappa '' valpen men vad hade hon för val?. Hela hennes kropp o sinne skrek till henne att inte lämna valpen med den odugliga individen som skulle se över den. '' Jag såg en mindre sjö en bit bort, det brukar finnas jätte mycket vackra saker att hitta vid sjöar '' sa hon i en glad ton medans svansen viftade bakom henne. Xhiro kom på att hon hade glömt sina sid väskor! hon sprang snabbt till grottan och hämtade dom. Hade ju varigt rätt korkat av henne om hon glömde dom!. '' Kom så går vi medans solen står högt på himlen! '' hon tog några glada skutt i riktningen mot sjön.

En kort utflykt kunde ju inte skada? Aurora sneglade mot kullen som hon visste att hennes vän vilade bakom, men vände sedan blicken mot den kulörta honan. P kunde vänta lite. Det var inte alla dagar man hittade vackra saker, som man sedan kunde använda för att bli vackrare. Aurora var relativt ytlig, och hon gladde sig vid den tanken.
   Glatt travade hon efter den större honan. Tänk om de hittade något jättefint! Som... Aurora funderade. En stjärna, kanske? P hade under resan pekat ut några stjärnfall. Någonstans måste de där stjärnorna landa, resonerade hon sig fram till. De kanske skulle ha turen att hitta en! Synd bara att de var så små. Hon fäste den dimmiga blicken mot marken och kisade intensivt för att inte missa någon eventuell stjärna.

'' Duktig valp '' tänkte hon när hon såg att valpen följde med henne mot sjön. Frågan nu var bara hur hon på smidigaste o bästa sett skulle få med sig valpen här ifrån. Hon hade ju ett växt pulver med sövande egenskaper i en av sina väskor som hon kunde använda. Men det fanns ju en risk med pulvret då det var ganska lätt att ge någon en överdos om man inte var väldigt försiktig!. Eller så kunde hon säkert bara plock upp valpen och vandra iväg till en mer säkrare plats.
Xhiro hoppade över ett ner fallet barr träd som fortfarande klamrade sig fast vid livet. Fasten det nog skulle dö då dess rötterna hade blivit upprotade och sönder slitna. Hon grumlade över hennes ''kidnappnings plan'' kanse lite väl mycket men en genom tänkt plan brukade oftast fungera. '' Du Aurora känner du dej verkligen trygg med P när hon bara lämnar dej ensam så där?'' Frågade hon i en något orolig ton. Xhiro hoppades på att hon kunde få valpen att tänka till lite och följa med henne självmant men funkade inte det fick det helt enkelt bli plan B.
Hon travade upp för en kulle och fick syn på den lilla sjön som låg nedanför den. Hon väntade tills valpen hade kommit i kapp henne innan hon sa '' Den är liten men vacker inte sant Aurora? ''. Xhiro slickade sig om läpparna och spanade snabbt området '' Ser ut som vi har hela sjön för oss själva '' konstaterade hon och började gå ner för kullen.   

(Är det okej om Xhiro tar med sig / kidnappar Aurora?)

Lämnade henne? Aurora rynkade förvirrat pannan. P lämnade henne aldrig. Det var snarare tvärt om. Dessutom visste alltid Aurora var vännen befann sig.
   "Det är jag som går iväg", svarade hon med ett tonfall som skulle föreställa lugnande, men mest lät glatt. De jobbade sig uppför en kulle. Xhiro hade längre ben, så Aurora hamnade på efterkälken. Den äldre väntade på henne vid krönet, och talade sedan om en sjö. Aurora sträckte på nacken och svepte med blicken för att se vilken sjö hon menade. Tack vare sin försämrade syn kunde hon ibland ha svårt att urskilja naturföremål, men sjön var inga problem. Den glittrade vackert i det brunavita landskapet. En nöjd suck slapp ur Aurora.
   Xhiro började röra sig igen, och Aurora var inte sen att följa efter. Förtjust kunde hon höra hur det ibland klingade till när kristallerna slog mot varandra i den lockiga svansen.

"Vad gör du?!" tjöt Aurora när hon kände den äldre honans tänder mot nackskinnet. Hon försökte ta sig loss, men det var lönlöst. Det fanns inget annat än att finna sig i kidnappningen. För varje steg bort från Persephone blev den röda allt mindre och mindre. När Xhiro äntligen stannade var Auroras nackskinn ömt. Valpen kröp ihop.
   "Jag vill bara sova nu", sa hon ynkligt, trots att det bara var eftermiddag. När den äldre honan äntligen lämnade henne, troligen för jakt, satte Aurora av i högsta fart tillbaka. Hon behövde komma så långt bort från den här galningen som möjligt. Det enda positiva med mötet var de vackra smyckena i hennes svans.

[Xhiro kidnappar Aurora, som sedan rymmer :') avslutat!]