Varmt, segt, och väldoftande. Den vite kunde inte låta bli att dra på smilbanden som det trängde ut som mörkröda pärlor ur huden. Den vita pälsen färgades snart röd av pärlorna som rann nerför kinderna. Fascinerande, ja. Nästan lite... Mm hungrande blev hen. På mer. Den skräckslagna blicken visade hur paniken överväldigade det lilla knyttet.
"Scchh..." Blodet trängde upp även i den bruna pälsen. "Så."
Belåtet betraktade det nästan demoniska ögonparet hur den lille kaninen fick agera just försökskanin. I lyans dunkel var det inte så enkelt att se vad som skedde, men doften var allt som behövdes. Ataro visste att det fungerade.
"Perfekt."
Vid detta laget hade blodspärlorna nått de grinande läpparna. Som många gånger förr, så var frestelsen att slicka i sig det egna blodet för stort. Det egna smakade bäst. Flocksyskonen hade nog aldrig riktigt sett denna makabra ritual, vilket var precis som den vite föredrog det. Lyan var utsmyckad med diverse djurhuvuden, ben, och knotor. Varför? Något med döden var så lockande, så.. nervkittlande. Sakta och säkert skulle hen även krama livet ur bytet som låg framför hen, oförmögen att röra sig.

[Bara att hoppa in c:]