De sista timmarna av skymning hade gått långsamt, men nu hade natten till slut fått ett fast grepp om landet.
Äntligen.
Månens sken lyste upp den enorma slätten som man kunde tro tog upp större delen av detta land.
Dess vita ljus fick skuggorna att verka djupare, hungrigare. Som om den önskade lugna alla varelser genom att lysa upp vägen för dem, men samtidigt varna att ett felsteg kunde vara mer ödesdigert än de flesta kunde ana.
Det var en vackert natt. En ytterst vacker natt, där ljus och mörker låg så tätt intill varandra att det drogs en skarp linje mellan dem. Ondskan låg över hela detta land. Månens klara ljus kunde bara försöka inbilla de naiva varelser som trodde på ljuset att även godheten hade en chans i mörkret. Men det var fel.. ack så fel.
Den stora, vita honan rörde sig ljudlöst fram över den grästäckta marken.
Ärren som prydde hennes nosrygg och strupe såg ut att glänsa i ljuset från månen. De gav intryck av att vara någonting vackert hon borde vara stolt över, inte att de var märken efter smärta och lidande.
De safirblå ögonen höll blicken riktad stadigt framför henne, öronen låg vinklade emot hennes nacke och varje rörelse hon gjorde såg elegant och förnäm ut. Som om hon tänkte över varje steg innan hon tog det.
Men sanningen att säga, så behövde hon inte anstränga sig för att framstå som en vacker varelse.
Alla vampyrer ägde den förmågan, att charma de levande. Att blända med sitt yttre. Och även om hon inte gjorde det medvetet, lyste hennes skönhet stark, utan att hon kunde göra någonting åt det. Hon var trots allt ingen vanlig dödlig, och skulle inte heller jämföras med dem.
De var henne underlägsna.
Plötsligt stannade hon upp.
Doften av blod som rinner genom friska ådror hade irriterat hennes nos sedan hon vaknat och klivit ut i natten, men nu kunde hon uppfatta ljudet av lätta andetag och kanske även höra pulsen slå stadigt i en varelse inte alltför långt ifrån henne...
En skär tunga lämnade sin plats mellan hennes käftar, och när den fuktade hennes svarta läppar kunde man skymta huggtänderna som prydde hennes käkar.
Men hon visste alltför väl att det djur som befann sig så pass nära henne, endast var en hjort. En ung sådan, som vågat sig ut i nattens mörker för att söka lyckan ute på slätten.
Ingenting som intresserade henne.. Nej, om hon skulle ödsla tid på någonting levande, var det i sådana fall den varg som rörde sig i närheten av henne. Fortfarande för långt borta för att hon skulle kunna avgöra kön eller storlek, men säker på att det var en varg var hon.
[ jäklar, vad hemskt det här blev! sorry!
Inväntar Ashera! ]
[ 
![The smell of your blood.. [P] Dot_cl10](https://i.servimg.com/u/f21/16/45/03/26/dot_cl10.png)
tis 05 mar 2024, 12:23 av 
Rubrik: The smell of your blood.. [P] 
