Vid Raukakeskedjans rand, just där gräset och jorden äntligen bryter upp stenen, stod en hane. Han var mörk i fällen, utrustad med ett par ordentliga vingar och ett par skarpa, gröna ögon. Ögonen i fråga svepte över djungeln som låg framför honom. Ännu hade han inte tagit klivet över till Kawazatris mark. Fortfarande var sten allt han kunde känna under trampdynorna. Att - nästan - åter befinna sig i skogen var en underlig känsla. Dämpad, men ändå tydligt, kunde han höra aporna skrika. Djungeln var sig lik. Blair visste inte hur många månvarv han varit borta, men han gissade på tre, fyra. Ändå kändes det som att han återigen var en liten valp, och att Midnight flankerade hans sida. Snart skulle Shady komma ut, och kasta nervärderande ord åt dem. Ett litet andetag lämnade honom, nästan som ett skratt. Han tog steget och äntrade skogen.
   Hemma igen, var allt han kunde tänka på. Skuggorna rörde sig runt honom när han klev in på reviret. De visste redan. Han fortsatte framåt med ett litet leende i mungipan. Det dröjde inte länge innan den första medlemmen kom emot honom.
   "Blair!" Den sandfärgade tiken kunde inte ens hålla igen sitt breda leende. Fakargen log. Han hade saknat Iriea. Retsamt lät han tungan löpa över hennes nosrygg.
   "Du har ju inte växt någonting alls." Det var inte sant, men det hördes på honom. I smyg drog han in flockens välbekanta doft ur hennes päls. 
   "Haha. Hon väntar på dig." Blair nickade, och stötte till henne i sidan.
   "Det är skönt att vara hemma. Vi ses senare, Iri." Tiken nickade åt honom, och lät honom passera. Fler flockmedlemmar hälsade på honom. Valerie. Rialea. Han fortsatte framåt.
   Shady väntade på honom i gläntan där deras flockmöte hållits. Först stod hon med ryggen mot honom, men hur tyst han än gick så vände hon sig ändå om i rättan tid.
   "Så, hur gick det?" Rakt på sak. Han släppte ut ett andetag och satte sig ner. De gröna mötte hennes eldfärgade, ständigt föränderliga. Det fanns mycket han ville säga, men mindre som var av vikt. Istället samlade han sig, och redogjorde. Han berättade om Qu's förflyttning. Han berättade om sin syster och deras återförening, och sedan om Draugai och deras erbjudande.
   Där avbröt Shady honom.
   "Tog du erbjudandet?" Det här var det enda han grunnat sig över. Men det var lika bra att vara ärlig.
   "Ja. Den här flocken kan behöva det. Dessutom, finns ju chansen att vi får in nytt blod." Skuggtiken stod tyst i många sekunder och funderade. Sedan nickade hon.
   "Bra." Blair log. Egentligen kände han sig lättad, men det var dumt att låta sådana känslor skina igenom. Istället nickade han mot henne och reste sig upp. Shady var dock snabbare. Hon hade redan vänt om och börjat gå. Han skulle just avlägsna sig, när hon vände sig om.
   "Oh. Jag glömde nästan. Grattis till beta-platsen, förresten." Med ett flin försvann hon i skuggorna. Blair såg förvånad ut, sedan skeptisk, men tillsist satte sig samma flin över hans läppar. Med en rak hållning och lättare hjärta började han ta sig bort mot sin lya.

[Utspelar sig i höstas, oktober-december någonstans. Tillstånd för PP.]