Ceto befann sig vid Shendu. En bit bort var han ännu. Självfallet hade han ingen aning om vad området hette, han var bara på väg bort från Klipporna för lite rekreationstid. Semester, kunde man kanske kalla det. Ceto utforskade helt enkelt sina vidder. Hans plats var på havsbottnen. I mörka avgrunder. Som man påstått tidigare var djuphavsvarelser sällan vackra. Ceto levde upp till sitt namn med råge. Havsmonster. Han var dock inte så farlig som han såg ut. Inte harmlös med tanke på att han knaprat i sig en och en annan artfrände när hungern tryckt på. Han kunde faktiskt vara riktigt trevlig i rätt sällskap. Sällan våldsam då han hellre lurade och lockade med ljus i mörker.

Där nere på havsbottnen var det låg halvdunklet som ett täcke. Ju längre upp man kom blev det självklart ljusare med tanke på att det var eftermiddag uppe där solen faktiskt spred ljus. Där nere på bottnen fick han tillfälle att skina. Ut längs med hans sidor fanns ljusslingor, i huden, som glödde kallt och kastade ett i dämpat sken över den skumma miljön. Cetos fena svängde fram och tillbaka och var hans huvudsakliga motor medan han febrilt skjutsade på med tassarna. Han nådde en undervattensström som gjorde att han inte behövde ta i lika mycket, utan mest glida med.

Över ljudet av undervattensströmmen tyckte han sig bestämt höra distinkta simtag. Någonstans under strömmen kanske. Han vände sig 180 grader, vilket var en bedrift med tanke på att undervattensströmmen hindrade hans rörelser lite grand, och kikade misstänksamt nedåt. Han kunde inte riktigt se med tanke på att ljuset från hans lykta var i vägen. Men inga rörelser kunde registreras, och ingen skepnad uppehöll sig där i närheten vad han såg. Ceto fnös och bubblor flydde hans mun. Han vred på sig igen och började simma i strömmens riktning. Riktningen mot Shendu vilket han inte visste var en plats. Att han hamnat där var troligen en slump, men han var nära nu. Ceto tog ett skutt ut ur strömmen och simmade sakta och förväntansfullt upp mot ytan som resultat av ren, pur nyfikenhet. Ju längre upp han kom, desto mer behövde han kisa och stanna till för att vänja sig vid solljuset som silades ner till honom. Ännu var det ganska mörkt där han befann sig, en bit ovan foten av ett berg. En ö. Saksamma. Ceto svävade i vattnet rn stund.

Reserverat till The Squid Squad. Ni vet vilka ni är!

Tohopka var på tråden att smälta bort i hettan som trycker ner honom mot den ljumma sanden. Vad i hela friden hade han gett sig in på? Eller ut på, snarare. Gå en lång nattpromenad bara för att vakna upp på en strand där solen gassar på. Pälsen fuktig. Jo juste. Shendu. Ett ställe som hans mor hade pratat mycket om. Ett ställe han hade tänkt hitta och genomsöka.

Men istället för ett underskönt havsparadis låg han nu, utmattad och fundersam på en ö med minimala områden med skugga. Men den skugga som fanns var inte till mycket hjälp. Tohopkas päls gjorde ingen större nytta heller för den delen. Svart päls plus hetta, jäklar vilken kombination. Bra där. Super bra.

Med en tung suck reser Tohopka på sig och drar tassarna närmare vattenbrynet. Det skulle nog hjälpa om han tog ett dopp, igen. Men den här gången vid medvetande. Gudars, han måste ha varit halvdöd på insidan för att glömma bort hur han tog sig ut till ön. När framtassarna dränks av en utdragen våg känner han hur det lättar en aning från hettan under trampdynorna. Tohopka var ingen soldyrkare, i jämförelse med sin far som man kunde finna ligga som en huggorm på en sten, steka sig i solens brännande strålar. Själv hade han med avsmak stirrat och sedan gosat ner sig i en lerpöl för att kyla ner sig, vilket hans mor inte hade blivit så förtjust över. Men nu fanns det varken lera eller färskvatten. Bara havsvatten, halva hans hem som är så mycket större än vad han först hade trott. Med ett vagt grin tar han sig längre ut i det märkbart svalare vattnet och tänjer ut på en lättad suck.