Den unga hanen rör sig över slätten med böljande mjuka rörelser. Han är väldigt spenslig trots sin storlek. Den ljust turkosa nästan lysande blicken sveper över slätten som välkomnande breder ut sig framför honom. Inbjuder vargen att komma och utforska allt vad som kan finnas att erbjudas.
Öronen står spetsade på det svarta huvudet och hela hållningen är vaken och allert.
Den unga hanen ser närmast malplacerad ut på slätten. Som om han verkligen inte hör hemma här. Vart han ska har han ingen aning om. Det får väl slumpen bestämma. Han får helt enkelt se vart han hamnar här näst. Något intressant borde gå att finna här i alla fall.
Vargen har just anlänt till detta land. Han har varit här ett tag. Men inte länge. Han är en främling i detta land. En främling som hoppas på att hitta hem. Eller åtminstone någon plats att kalla hem.
Hem har han aldrig haft. Den varg som skulle ses som hans fader jagade snabbt bort den lilla valpen då han påminde allt för mycket om rivalen. Valpen fick svansen avbiten. Ett ringa pris för sitt liv. Och han klarar sig utan svans. Vem behöver svans? Det är väl bara ett onödigt bihang egentligen?
Den väldiga hanen sträcker på halsen innan han ruskar om hela svansen. Ett fladdrande ljud kommer från honom innan han rätar på sig och fuktar nosen med den lysande turkosa ormlika tungan.
Därefter sätter han kroppen i rörelse igen. Musklerna spelar under skinnet och de väldiga tassarna arbetar sig fram. Placeras bestämt på marken i en jämn följd, och i samma ordning lyfts de igen allt efter som hanen tar sig framåt. Öronen vippar lätt fram och tillbaka på huvudet. Försöker fånga upp alla ljud runt omkring.
Det darrar lätt i nosen som försöker separera alla dofter som ligger i luften. Inget intressant ännu. Han har vinden mot sig. Vinden drar mjukt genom hans päls från nos till svansstump. Det är en härlig dag. Solen skiner och fåglar sjunger glatt när de banar väg över himlen.
Hanen fortsätter framåt. Tillsynes målmedveten. Men ärligt talat känner han sig vilsen.

[PRIVAT]