Seglandes över Numoorislätten tog sig den bevingade Salazar sig fram. Han tog hjälp av det starka vindarna för att slippa flaxa så hemskt när han tog sig fram. Han hade fått lära sig att ta hjälp av sin omgivning så gott det går, för då klarar man sig bättre i världen.
Han såg ner på den snötäckta slätten och seglade lägre ner för att till sist landa ljudlöst i snön. Den var tillräckligt djup för att tänka hälften av hans ben och den gjorde det lite krångligt att ta sig fram. Men han kände ändå att ha skulle vara där nere nu. Han kände för att gå. Det var nästan så att ibland var han rädd att glömma hur det var att känna marken under tassarna, och det ville han helst inte.
Han pulsade fram i den kyliga snön och vinklade ihop vingarna och placerade dom tätt intill kroppen. De hjälpte ganska bra mot kylan. Dom var täta och bra. Han höll svansen högt och fortsatte pulsa fram. När han gått ett tag i den eländiga snön fick han syn på en sten som sträckte sig ovanför snön. Han tog sig fram och klättrade snabbt upp på den för att sedan lägga sig ner och se ut över det hav av snö han nyss tagit sig förbi. Han ruskade på sig lite smått och suckade belåtet. Han gillade nog kylan. Den gjorde honom inget... Han gillade alla det här öppna fälten som fanns i Numoori, det var liksom bara att sträcka ut vingarna och låta dom bära iväg en utan att behöva oroa sig för en massa hinder som eventuellt skulle komma i ens väg.

[Salazar talar bara engelska va..?]

Han andades in den kalla vinterluften. Vingarna slog långsamt för att öka farten, men för det mesta gled han på de starka vindarna som färdades där uppe. Snön låg som ett täcke över stora delar av landet, lät slätten under honom förvandlas till en gnistrande vit slätt.
Hans neonblå blick gled över marken under honom, några vita kuddar skapades där träden stod och där en bäck annars rann var det en ljusblå isränna. Men det var inte den vackra naturen som drog till sig hans blick, utan en brun varg därnere. Det var tydligt vad vargen var för ras, med de kraftfulla vingarna ihopfällda mot sidorna.

Han lät vingarna sluta slå, så han bara seglade på vinden. Han lutade sig lite åt vänster och gled i en spiral ner mot den bevingade främlingen där nere. När han nästan hade landat lade han märke till att vargen hade turkosa tecken och stora ärr utspridda över kroppen.
De svarta tassarna landade på den mjuka snön, som frös till där de nuddade hans kropp. Det gjorde att under honom bildades en skare som lät honom stå över snön, så han slapp sjunka ner i den tunga snön.
"Good day, stranger."
Han var inte säker på vad som fick honom att välja det språket, men det kändes av någon anledning rätt.

[Han kan tala "svenska" också men föredrar mest engelska xD]

När en främmande mörk varg landade vid honom drog han bak öronen och såg lite smått ogillande på främlingen. När främlingen sedan hälsade vinklade Salazar försiktigt fram öronen och uppskattade att denna varg valt att tala det språk han föredrog mest. "Well met" hälsade han och studerade den andra lite smått. En bevingad varg som han själv. Detta kanske kunde bli ett intressant möte?
Några kalla vindar drog förbi dem och den slet vilt i Salazars päls där han låg på stenen. Han satte sig snart upp och såg ner på den andre(?) eftersom stenen var rätt hög. Han rörde smått på svansen innan han lade den intill sig. Detta vinterlandskap var vackert om man tänkte på hur det verkligen såg ut. Salazar lät blicken svepa runt området och kom fram till den slutsatsen. Han gillade att vara här. Han kände på sig att denna dag kunde bli intressant om det visade sig vara en intressant främling han stött på.

[Heheh, trodde engelska var hans enda språk då det stod på profilen; "Han talar bara engelska och tolererar inte ..." ^^]

Det var inte varje dag man stötte på en annan bevingad, han hade bara gjort det ett fåtal gånger innan.
När solens strålar sipprade igenom molnen i skyn tjocknade det tunna lagret skuggor runt honom. Inte märkvärdigt mycket, men de skyddade honom automatiskt från ljuset. Som tur var lyckades solen för det mesta gömma sig bakom molnen.
"My name's Shikage, and who are you, if I may ask?"
Han talade med en lugn, mörk röst, en röst som passade bra in på hans utseende, men inte lika mycket på hans unga ålder. Han var glad att den ljusa valpröst han ägt innan försvunnit och bytts ut mot en äldre.

Han granskade den andre med blicken. Han var osäker på åldern på fakargen, men det var tydligt att han var över tjugo. Samtidigt var han inte särskilt gammal, så under trettio måste han ändå ha varit.

[Är det sant? ^^Måste jag kolla upp... han talar bara Engelska med sina flockmedlemmar men han kan tala annat också men mycket sällan xD]

Salazar betraktade främlingen då han presenterade sig som Shikage. Salazar nickade kort för att visa att han uppfattade den andres namn. "I'm Salazar..." svarade han kort å frågan med sin grova röst. Han rörde lite på svansen och såg ner på den andre. Han kände av att detta inte var en så gammal individ. "So... Shikage, tell me about yourself?" sa han stilla. Han ville veta mer om denna varg. Han ville veta om flock och vart han härstammade ifrån. Han visste att det fanns många som inte gärna pratade om sin bakgrund med främmande vargar. Men Salazar var ganska ofta rakt på sak. Det var så han var helt enkelt.

[Oj, hade inte sett att du svarat ^^' Jo, sorry om jag inte skriver så bra engelska xD]

Så den andre ville veta mer om honom? Det fanns inte så mycket att säga, själv var han en flocklös skuggvarg utan minne av sitt förflutna, och något speciellt med honom var svårt att hitta. Det enda som var speciellt med honom var hans skuggors flimrande bilder och att han hade blått, kallt blod, och det var inte mycket att skryta med precis.
"What can I say? I'm a packless wanderer, without any memories of my childhood. Wandering, or more flying, around and see where I come."

Han såg på den andre. Han hade inte gått några omvägar när han frågat ut Kage, utan bara gått rakt på sak.
"And you? Tell me 'bout you?"
Främlingen hade samma utstrålning som många högt uppsatta vargar inom en flock, en utstrålning av självsäkerhet.

(Den är visst bra! ;D Min är inte heller något bra... men gillar att skriva på engelska xD)

Salazar lyssnade på hanens svar och nickade sedan. Han var alltså flocklös... intressant. Han sade inget om det hanen nämnt om sig själv. Det var inte tid för det nu. Han kunde göra det sen. När han visste lite mer om hur hanen fungerade.
Salazar hade kunnat räkna ut att även han skulle få lov att svara på den frågan. Men han visste inte vad han ville säga om sig själv... inte allt i alla fall. "Where should I start?... I don't know where my family is and I don't care... I have lived in Numori for a long time now... and I like it here..." det där fick räcka. Han behövde inte gå djupare in på detalj... det var inte så intressant ändå. Salazar var nog inte så intressant. Men han visste vad han ville med sitt liv i alla fall och det var ju bra.

Han nickade åt den andre bevingade för att visa att han uppfattat vad han sagt. Han hade inte sagt någonting riktigt om sig själv, det enda Kage fått reda på var ungefär det att Salazar gillade att vara i Numoori och hade varit där länge. Inte särskilt mycket, men själv hade han ju inte heller sagt särskilt mycket. Man berättade inte alla sina hemligheter för en främling, utan nämnde bara saker i stora drag, det var bara normalt.

"Do you belong to any pack?" Någonting med främlingens hållning tydde på någonting sådant, men det kunde fortfarande bara var att han var en stolt flocklös.
Han släppte den andres blick ett tag och såg upp mot himlen. Några övervintrande fåglar flög över den, med långsamma, mjuka vingtag. Han älskade att flyga likt dem, låta vinden bära en i en hastighet som inte var lätt att komma upp i om man sprang nere på marken. Att tillbringa timmar där uppe var underbart, och varje gång han gjorde det njöt han av känslan av frihet och ingen mark som tvingade honom att röra sig segt och på samma nivå hela tiden. Han kunde inte förstå hur vargar utan vingar klarade att leva, utan den underbara egenskapen att flyga.
Han lät blicken åka tillbaka till Salazar och man kunde märka hur han slappnat av en aning eftersom den andre inte visade några tecken på att vara fientlig.

Frågan han väntat på hade nu kommit. Men Salazar hade fortfarand einte kommit på om han skulle säga som det var eller inte. Men han såg någon slags potensial i denna hane som han egentligen inte visste så mycket om. Men kanske var det värt att berätta?
"I'm a leader of a pack with only winged wolves..." sa han med en gnutta stolhet i rösten. Trotts att flocken ännu inte var stor var han stolt över den. Men han bar en stor sorg... en sorg han fått för att flocken minskat. Nu kunde dom inte kalla sig flock längre. Dom var en liten, liten grupp som han var ledare över och inget mer. Men han had einte tänkt ge up ännu. Han hade mer att ge och han skulle allt fixa så att flocken kunde bli större och bättre.

[segt svar, sorry... har varit lite död med min svarta lilla kyckling ett tag ^^']

En ledare. Han höjde ögonbrynen, lite förvånad. Det var första gången han stötte på en ledare över någonting, så han visste inte riktigt vad han skulle göra. Han nöjde sig med en långsam nick, så det blev som en svag bugning av respekt. Dock var det inte en riktig bugning, en sådan skulle han bara ge åt någon som bevisat sig värdig en riktig respekt. Att vara en ledare för en flock gjorde en inte till en bra ledare, och inte heller gjorde det en till en bra varg. En viss respekt fick han av honom på grund av sin höga ställning, men en stark respekt var upp till Salazar att skapa.

"What brought someone like you to these areas?" frågade han och såg intresserat på den bevingade ledaren. Öronen var spetsade framåt för att få höra. Han ville få veta mer om den här andre bevingade, och ett bra sätt att starta ett sådant samtal var att börja med att fråga de mer vanliga frågorna.

Salazar upptäckte den vaga nickningen den andre gav honom efter att han yttrat sig om att han var ledare. Han Nickade vagt tillbaka. Han hade inte väntat sig det där. Kanske fanns det något i denna bevingade varg som var värt att kolla upp?
När en fråga kom från den andre vändes uppmärksamheten till honom och han funderade på vad han skulle svara. "Well... this is an open field and I love to fly above open fields..so thats why" svarade han lugnt och såg sig omkring. Jo det var sant. Han älskade att flyga över sådant man kunde se allt som pågick under en. Om man flög över skogar kund eman intese å mycket och därför vr det väldigt ointressant.
"And you Shikage?" bollade Salazar över frågan. Det kunde ju vara intressant att höra den andres svar.

"I ... I'm not sure this time, my wings prefer open areas like these, just like you, but the shadows around me are not as fond of open terrain 'caus they prefer to be hidden among the natural shadows. I guess something led me here, but I do not know if it was the Gods, or just chance."
Han förvånade sig själv med att säga mer än han gjort innan, men han brydde sig inte riktigt. Så mycket gjorde det inte.
När han nämnt slumpen och Gudarna var han inte riktigt säker på vad han trodde. Slumpen borde inte existera, utan allt var bestämt i förväg. Kanske Gudarna för miljarder år sedan planterade ett av träden i skogarna just för att de hade sett att det i framtiden skulle gå förbi en varg som klantigt skulle snubbla på en rot som stod upp, bara för att de visste att den vargen behövde en liten dos av karma.
Samtidigt kändes det inte som om Gudarna skulle vilja ha något att göra med att han flög över en slätt och stötte på en annan, främmande, bevingad varg. Det kunde väl inte vara någon speciell mening med det här mötet, eller?

Salazar lyssnade till svaret hanen gav honom. Ett långt svar denna gång. Salazar nickade för att visa att han uppfattat det som sagts. Han klippte smått på öronen då en skrikande skata flög förbi och försvann sedan in bland träden. "I guess I'm just discover the new places in Numori... It is an interesting land... at least I think so." sa han sedan, ganska plötsligt. Han visste egentligen inte varför han fortsatt förklara varför han var här. Han hade ju redan svarat på den frågan. Men det kanske var så att Salazar kände sig mer avslappnad nu när han började bekanta sig med den andre. Salazar ogillade inte något med denna Shikage... kanske kunde dom bli vänner?

Han satte sig ner, vilket fick honom att se mer avslappnad av. Det var tydligt att den andre inte var ute efter att skada, så det var ingen idé att försöka vara beredd på det hela tiden. Dessutom var det trevligare att sitta ner när man talade med någon. Han satt ovanför skaren på snön, kylan runt honom gjorde skaren hård nog att inte brista av hans tyngd.
"It may sound strange to ask this, but how is it to be the leader of a pack, to be highest in rank, so to speak?"
Han var lite nyfiken, det var första gången han talat med någon som var så högt uppsatt. De han stött på innan som tillhörde en flock hade alltid talat med sådan respekt inför deras ledare, som om den betydde så mycket för dem. Vad var det egentligen som gjorde en ledare så speciell jämfört med de andra i flocken? Var det bara det faktum att det var de som hade ansvar över vad som hände med flocken?
Samtidigt visste han att de flesta ledare förtjänade den respekten de fick, då de hade ett mycket större ansvar på sina axlar än resten av flockmedlemmarna. Det var de som var tvungna att ha hand om förhållandet till andra flockar, och de som var tvungna att hålla koll på alla andra i flocken.

Salazar såg på den bevingade hanen. Han klippte med öronen innan han spetsade dom och lyssnade till den lite... underliga fråga som Shikage ställt. Eller egentligen kanske den inte var så konstig, men det kändes så eftersom Salazar själv varit ledare så pass länge att han inte tänkte på hur det egentligen var att vara just det... ledare.
"What can I say... It is very hard...cus' everyone expect you to have a solutions for many things and you must think take care of everyone in the pack..." svarade han lugnt och funderad epå vad han mer kunde säga. "it is not easy...but rewording" avslutade han sitt svar och såg bort mot horisonten. Han suckade och vände sedan sin blick till Shikage...

Visserligen kunde inte han, som aldrig varit medlem i en flock, förstå helt vad det var Salazar talade om, men han kunde i alla fall ana. Så som han såg på de högre uppsatta i en flock var de personer som hade mycket makt och respekt, men inte fick det gratis. Vissa jobbade sig till den för att sedan missbruka den, medan vissa använde den för de andras bästa, men det innebar i alla fallen att de var tvungna att ha, precis som han sa, många lösningar på problem och liknande eftersom folk förväntade sig det.
"In what way is it rewarding?" frågade han som svar, menande på den andres sista mening. Själv skulle han aldrig kunna klara av att ha ansvaret för en hel flock, i alla fall inte i dagsläget. Som det var just nu hade han det fullt upp med sig själv, och att få en massa personer som förväntade sig att man skulle veta allt var ingenting han behövde.

Han sneglade ner på skuggorna som cirkulerade runt hans fötter. Han hade fått i uppdrag av Angelus att träna mer på sina skuggor innan han återvände för att lära sig mer, men han hade knappt haft tid att öva.

Salazar funderade på frågan som han fått. Men lät det inte gå allt för lång tid innan han svarade "It's rewarding cus' you get so much from the pack-members. They help out a lot and I get so much respect from them and that makes me feel important... and I like to feel important..." han skrattade till. Hans svar var lite underligt. I alla fall tyckta Salazar det. Men det fick lov att duga. Han visste inte vad han skulle svara. Det var liskom svårt att förklara vad det var som var speciellt me att vara ledrae. Det var mycket fördelar men också var det mycket jobbigt. "But I hate that I have to make so many different choices for the pack... and some arn't good for everyone but I have to do it anyway you know..." han nickade stilla och såg ner på sina tassar innan han såg upp på Shikage igen.

Så den andre gillade 'att vara viktig'? Han kunde inte hindra ett litet leende när den andre sa det med ett litet skratt på slutet. Han förstod var han menade med det, även om det kanske lät lite underligt ville nästan varenda varelse i hela världen vara viktig. Kanske inte vara otroligt viktig, men betydande för världen, inte bara ett sandkorn i vinden. Han kunde inte tänka sig annat att de djur som levde runt omkring dem också hoppades att de skulle betyda något, även om det kanske ofrivilligt blev så att deras betydelse blev som föda för ett rovdjur.
"You must excuse me for my strange questions, I've never been a member of a pack, so I don't know much about this with one person having power to lead over a number of others." Han lade huvudet en aning på snedden, tittade på den brune och turkose. Det var ganska intressant att träffa en ledare för en flock, för även om de var högt uppsatta var de inte så annorlunda jämfört med sina följare, trots allt. Visst fanns det skillnader - de hade trots allt helt olika arbetsuppgifter - men de var fortfarande vargar, inte gudar.

[Det har gått en månad... :P *petar upp tråden*]

[FÖÖÖÖRLÅÅÅÅT Jag är så inaktiv... suck... jag vill ju kunna vara AKTIV! O.o]

Salazar sträckte på sig och ruskade av sig. Han ville få lite luft i pälsen. Ibland kunde det vara skönt, att friska upp sig lite genom att ruska på kroppen.
Han vände sin uppmärksamhet på den andre och då han nämnde att han aldrig varit i en flock tidigare höjde Salazar på ögonbrynen. "Really?" sa han lite undrande och funderade själv på hur livet utan flocken kunde vara... det skulle vara ensamt och värdelöst. I alla fall nu när han fått smaken på flocklivet. "I love the life in the pack and couln't think of a life without it..." hans röst var lugn och han hade nu blicken placerad vid hans tassar. Han studerade dom då klorna borrades ner i marken och slet upp en rot som han sedan ställde ena tassen på... Han såg upp på den andre och tippade huvudet på sne.

[Ta det lugnt, känns som om alla är lite sådär halvaktiva just nu, mig inräknat ^^ Svara när du känner att du har fantasin och orken<3 Tycker du vi ska avsluta snart eller ska vi fortsätta längre? :)]

Denne Salazar verkade så glad i sin flock, som om han älskade den över allt annat. Han talade om den som om det var det bästa i världen, och själv kunde han inte säga något emot. Det lät underbart att vara medlem i en flock, det var han tvungen att medge. Själv kunde han inte helt föreställa sig detta med en sådan stor gemenskap, men han antog att det var tvärtom för den andre. Han kunde säkerligen inte helt förstå livet som flocklös fullt ut.
"Do you have any territory of your own, or are you a moving pack?"
Han ville veta mer om denna flock, nu när han hade chansen att fråga ut en ledare. Han kanske inte planerade att gå med i en flock, men det betydde inte att han inte var nyfiken. Denne Salazar hade väckt en nyfikenhet inom honom i ämnet, och han kunde inte säga någonting annat än att han ville veta mer.

Salazar gillade denna hane. Han gillade att han ställde frågor. Det var sällan han mötte vargar som var nyfikna på just hans flock. Men kanske det också berodde på att det inte var så många som hade träffat honom eller så hade Salazar varit för likgiltig för att någon velat tala allt för länge med honom. Han rörde på svansen och tippade huvudet på sne och lyssnade till frågan. Han funderade en stund lät tystnade komma emellan dom innan han särade på läpparna för att svara. "I guess we move around. My pack is only wolves with wings so we hang out in open places" han fuktade nosen och studerade den andre med sin granskande blick.

[Sent svar igen. Kanske vi ska avsluta det snart eftersom jag är så INAKTIV och dum som aldrig svarar D:<]

Han nickade bara för att visa att han hört. En flock med bara bevingade? Det var någonting nytt, de flesta flockar brukade blanda raserna för att hålla variationen stor mellan medlemmarna. Det där med att flytta runt gjorde det till en ännu speciellare flock, som inte hade ett område att försvara. En sådan flock skulle väl bli som ett lagom mellanting mellan flock och vandrare.
"I think it's time för me to leave now." Han blickade ut över ängen. Han behövde nog söka upp sin älskade igen. Han ville inte ofta lämna henne stora tider längre, det gick nästan inte. Han älskade henne för mycket för att vara borta i veckor.
Blicken drogs tillbaka till denne Salazar, och han gjorde en artig nick.
"Goodbye, my friend." För en gångs skull, kunde man se ett litet leende på hans läppar. Inget stort, men det fanns där, och det var mycket för att komma från honom. Han log inte åt vad som helst.

[Avslutar du?<3]

Salazar nickade "It was a pleasure to meet you, Shikage" sa Salazar och även han lät ett vagt leende leta sig in över läpparna. Han reste sig sedan upp och sträckte på sig. Han sträckte ut sina breda vingar och såg en sista gång på den varg han tidigare idag sett som en främling men som nu var hans vän. Han lät leendet bli lite bredare innan vingarna fick ta honom på högre höjder och han skulle leta upp sina medlemmar för att se hur allt stod till.

AVSLUTAT