[Pax till Riq :)]

Solen som försökte så intensivt att tränga sig fram mellan trädens kronor och ge den så annars kalla träsket lite färg. Om den lyckades med sitt verk fick väl var och en bestämma. Fast solen som dansade mellan grenarna och gjorde olika ljussken på marken, sen så blev det nästan en glänta som solen gjorde så att det dystra träsket var nästan guldlikt. Här i gläntan var det mest ostabil mark men också en gräsdunge som sträckte sig ut som en liten stig mellan den ostabila marken och ledde till en grå sten, grått som resten av stället. Solen gjorde stenen varm och skön och där hade en vit och svart varginna lagt sig ner för att samla värmen. Hon sög åt sig solenstrålar medan hennes ögon var halvt slutna men den bärnstensfärgen på hennes ögon lös nästan mjukt. Hon visste inte hur länge hon hade legat där på stenen, men hon hade inte brått just nu. Att bara ligga här och samla till sig värme kunde hon göra nästan hur länge som helst. En lugn gäspning lämnade henne och hon steg upp på frambenen och ruskade på sig. Det hade varit en aning påfrestande att behöva gå i skugga helatiden, och då hon hittat denna glänta hade hon inte tackat nej för lite solsken.

Vinden rufsade om hennes päls och slängde hennes svarta pannlugg lite huller om buller, hon vek in vingarna igen och lade sig ner, då natten skulle lägga sig så skulle hon börja vandra igen. Öronen lades lätt bakåtstrukna medan de pendlade på hennes hjässa för att fånga upp ljuden runtom kring henne. En kraxande kråka, vinden blåste genom trädens stammar, en grodas nästan irriterande kväkande, ljuden hade knappt ändrats på hela dagen. Att hon hade lämnat flocken hade varit ett bra beslut, hon hade annat att göra här, hennes planer var större än vad de nånsin hade kunnat bli i flocken. Och hon väntade tills hon kunde hitta nån av sina jämnlikar. Hon ville visa världen, och det skulle hon allt göra.

[Ooh, första gången jag rollar med Taala, Magga väntar verkligen att få fortsätta ;'o]

Stingade sörjugt var detta ställe. Lerbrunt och mossgrönt överallt och få växter som verkade kunna överleva. VArför hade han ens vandrat in i detta ställa. Varför hade han inte tagit chansen att flyga över och nå andra sidan snabbare? Han hade vinakrna tätt intill kroppen för att undvika att smutsa ned dom elelr skada de känsliga fjädrarna som täckte vingarna. De skogsgröna ögonen såg sig om i detta dystra landskap och stämmningen smitatde av sig på hans humör. Han var väldigt dyster till sinnet seda han för några timmar sedan vandrat in i denna stinkade skogen. Han stannade upp då han kunde ana sig till ett ljusare parti inne i träsket så han styrde stegen åt det hållet. Snart kom han fram och såg gläntan och genast landade blicken på den svartvita vargen som låg ute på stenen. Han såg även sin chans att få sträcka ut vingarna och flyga härifrån men han avvaktade lite först. Betraktade vargen på avstånd.

Plötsligt störde något henne, det var inte bara trädens susande, grodans kväkande eller kråkans läten som bara var där längre. De mjuka stegen av någon som rörde sig framåt fångade också hennes uppmärksamhet. Det var ljudet av tassar och hon kände inte bara den lugna stämningen som hon skapat runt sig längre, nån annans humör som ville in på hennes humör. Tikaani slog upp de bärnstensfärgade ögonen och stirrade nu rakt fram mot främlingen framför sig. (?) Hon visste inte om hon skulle känna sig nyfiken eller bara allmänt irriterad på att någon kommit och stört hennes solande. Hennes ögon var en aningen trötta men fick snabbt tillbaka sin pigga glans då de tittade på den främande hanen. Han var också en bevingad varg, vit med några tecken. Tikaani lyfte huvudet lite från tassarna och tittade nu fokuserat på honom under luggen.
"Huh?" var det ända som lämnade henne medan hon höjde frågande på ett ögonbryn. Ville han något speciellt? Fast hon ville fortsätta att lapa i sig mer sol så kände hon sig en aning nyfiken, det var ett tag sen hon hade träffat nån annan och hon gjorde en lugnande stämning omkring sig.

[Tikaani har känslor och humör som kraft.. typ så hon gör en lugn stämning runt dem :)]

Han betraktade den vitsvarta vargen och lade snabbt märke till vingarna. Han lade huvudet lite på sned och hörde sedan henens "huh". Ett sådant märkvärdigt ljud som han inte hade en aning om nhur han skulle tolka. Han såg sig omkring och såg sedan på tiken igen. "Jag såg ljuset och tänkte ta chansen att flyga härifrån.. ursäkta om jag stöde" Sade han bara enkelt.

(Kort men lite IT)

Igäntligen brydde hon sig inte om några större samtal han var ändå inte någon hon sökte, doften var fel. Men ändå, varje individ kunde vara till nytta och hon hade inte träffat någon på evigheter. Hon placerade tassarna under sig och reste sig upp i sittande ställning då hanen förklarade sig. Hon gav honom en vagt ointresserad blick medan hon fortsatte att fokuserat granska honom. Hon borde väl ändå börja resa på sig, solen skulle snart gå ner ändå. Hon struntade snabbt i hans ursäkter, hon blev ju inte så värst störd precis över hans ankomst.

"Jag har inte sett någon bevingad varg förutom i min familj.. Var kommer du ifrån?" frågade hon och ögonen smalnade en aning. Att behöva använda ordet familj var nästan så fel som det kunde bli. Förutom bror då, men han levde inte länge, resten var knappt värda att tänka på, smuts.

[Mitt blev inte så bra det heller precis ;P]

Han betraktade tiken. Hon verkade hysa en viss ogilla mot hans närvaro. Han svepte till med svansen. Ville mest bara härifrån, bort från detta stinkande träsk. "Jag kommer långt härifrån" Svarade han bara kort. Han hade ingen lust att gå in djupare på hans bakgrund. Vart han kom ifrån var hans ensak, inget denna tik hade med att göra.

Han verkade inte vilja svara så klart på hennes fråga som hon hoppats, mest ett undanflyktigt svar, hon höjde lätt på ett ögonbryn men skakade sen lätt på huvudet utan att fråga så mycket mer. Hanen ville bort, och hon skulle inte stoppa honom om han ville gå. Han gav henne ändå inte mycket information som hon hoppats.
"Jag ska inte hålla dig kvar" sade med en aningen torr röst men höll kvar blicken fortfarande på honom, väntade på att han skulle lyfta från marken och lämna henne.

Han betraktade tiken och sedan bredde han ut vingarna och tog sats och sedan skjöt han ifrån med bakbenen och kastade sig upp innan han bredde ut vinagrna och började flaxa med dom för att sedan snabbt stiga upp i skyn bort från tiken och bort från träsket. Han hade inget mer att säga denna tiken och hon intresserade honom inte.

(Avsluta eller?)

[Vi kan göra det, ett kort möte, men de har ju sett varan iallafall ^^]

Hanen bredde ut sina vingar och flög upp mot skyn, hon följde honom med blicken men sen så sänkte hon ointresserat blicken, han var ingen att bry sig i, det enda som hade något intressant med honom hade varit vingarna. Hon hade inte sett nån annan med vingar, och det bevisade ju att hon inte var ensam. Tikaani gäspade ännu en gång innan hon sänkte huvudet, några timmars sol till kunde hon gått njuta av.

]AVSLUTAT]