AIsu rynkade pannan och funderade på vad Rowens precis hade sagt. Hon kunde inte riktigt avgöra om det var sant eller om han bara vandrat ensam för länge. Oavsett hur det än må vara valde hon att inte säga någonting om det, i risk att förolämpa honom.
"Om anden behöver er hjälp är det väl bäst att ni hjälper till", svarade hon med ett litet leende. När Rowen sedan bugade sig för henne var det en lätt chockad min som lade sig över hennes anlete, för att sedan vändas till ett varmt leende.
"Ni är välkommen till Döda Skogen, om ni någon gång har vägarna förbi", sade hon och bugade sig tillbaka mot honom. "På återseende."