Färgerna vid horisonten påminde om en sommaräng full med blommor. Snart skulle nattens mörka kappa lägga sig över Numoori och hon visste precis vad Nibber skulle säga - att det var dags att sova för annars skulle ugglor eller andra hemskheter fånga dem till till middag. Men precis som vanligt så skulle Tycha vägra och säga att hon var hur pigg som helst. Men gäspningarna som kommit allt tätare under den senaste timmen tydde på något annat. Hon var egentligen döds trött - och saken blev inte bättre av att hon var mätt, för i vanliga fall brukade hon ta en tupplur eller två efter maten. Men just idag så verkade Nibber vara lite ur gängorna. Till och med lilla trångsynta Tycha som knappt kunde se skillnad på sin svans och tass hade märkt det.

"Niiibeer!" sjöng hon glatt med en sömnsprucken röst. Hennes två ögon fokuserades på geting vargen och hon stannade tvärt. "Vad tänker du på?" som hon oftast gjorde drog hon ut på den sista vokalen i meningen. "Jag tänker på älgar!" babblade hon senare på. Men på något sätt så lyckades den lilla pälsbollen att hålla fokus på Nibber, då hon ofta brukade glida iväg i sin egna lilla värld.

[Raffsar ihop något så här för att få igång det här rollet, hurrr hurr]

[Klargör för samtliga att detta rollspel utspelar sig hösten 2014]

"Öh?" Nibber rycktes upp ur sina tankar av valpens näst intill sjungande röst. Det tog ett par sekunder innan han lyckades dra sig till minnes vad hon faktiskt sagt bakom muren av tankar, innan han kunde svara henne. 
  "För det första", han höjde ena ögonbrynet, "- så heter jag Nibber. Inte Niiiiber. För det andra, så tänker jag på.." Nibber harkade sig lätt, och längde steget för att hinna ikapp valpen som hunnit någon meter i förväg. Ja, vad skulle han säga? "Joo, jag tänkte på din döda mamma som du aldrig mer kommer få se och att du nu är ensam utan någon vettig att ta hand om dig förutom en minimal wapu som inte är mer än tonåring själv?"
  "... Älgar."

"Det var precis så jag uttalade ditt namn!" protesterade Tycha innan Nibber han svara på hennes fråga. Men när han väl gjorde det så kunde hon inte riktigt tro på honom - hon må vara en liten valp utan något speciellt till hjärna, men hon kände Nibber. "Du vet, Niiibeeer, jag tror inte på det!" protesterade hon, dock med en vänlig ton i rösten. "Du tänkte förmodligen.. hm.. på..umh.." nu hade Tycha gett sig själv en riktig tankeställare. "Små möss!" utbrast hon triumferande några tiotal sekunder senare. "Du gillar ju små mat" la hon sedan till, mest för att övertyga sig själv lite extra om att hon faktiskt hade rätt. Vilket hon förstås alltid hade, enligt sitt egna tycke.

[Slut framdiskuterat, avslutat <3]