Pågående Event
Senaste ämnen
» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Hoppsan [Nuksimvalpar]
ons 20 mar 2024, 16:55 av Maksim

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 16 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 16 gäster.

Inga


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
Talk [Blindir]  Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
Talk [Blindir]  Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 Talk [Blindir]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Unnown
Unnown 
 

Spelas av : Zee


InläggRubrik: Talk [Blindir]     sön 18 mar 2018, 11:37

Unnown var gladare än hon kunde minnas att hon någonsin varit. Culpa hade gått med på att vandra tillsammans med dem, och hon tyckte riktigt mycket om dem båda två. Det var åtminstone det hon kunde vara säker på. Hon var inte något vidare bra på att prata om känslor och sådant, så därför undvek hon det så mycket hon kunde, men det var förmodligen ingen bra strategi. Det enda den gav var att hon sköt upp det till en annan gång. Och hennes känslor, särskilt när det gällde Blindir, förvirrade henne till den mån att hon ibland kunde ligga sömnlös och fundera, kämpa för att reda ut dem och klanka ner på sig själv för att hon inte kunde det. Hon visste att hon älskade honom. Hon visste att hon aldrig ville skiljas från honom, och hon visste att hon var skyldig honom så mycket. Men resten — hur mycket älskade hon honom? — var hon mindre säker på. Och det var ganska jobbigt att gå runt och bära på. Speciellt som hon inte var riktigt säker på vad han kände för henne. Var han ens hennes partner? Hennes vandringspartner, jo, men var han något mer? 
    Morgonen hade precis börjat gry, fåglarna hade börjat kvittra för en liten stund sedan och det var alldeles tyst och stilla. Marken utanför deras lilla provisoriska lya var fortfarande täckt av snö, men vintern måste väl ändå börja gå mot sitt slut snart? Unnown satt ett par steg från lyans öppning och stirrade tomt framför sig. Blicken var riktad rakt fram, men hon såg ingenting, hade aldrig gjort. Nej, dit hon blickade var inom sig, och det hon försökte få klarsyn i var sina känslor. Borde hon berätta för Blindir vad hon kände, med risken för att bli avvisad och förlora sin vänskap med honom? Borde hon det, med tanke på att hon inte visste själv vad hon kände? Hon hade redan suttit här ett bra tag och drev sig själv galen med de här tankarna, argumenterade med sig själv fram och tillbaka. Det var synd att hon var en sådan urbota dålig agitatör att hon inte ens kunde övertyga sig själv. Unn suckade djupt, och drog ett nytt andetag av den kalla luften för att kunna sucka på nytt. Det här var värdelöst. Hon kom ingenstans. 
    Sedan de blivit tre i sällskapet hade jakterna gått bättre och ingen av dem var riktigt lika magra längre, men hon ägde fortfarande grottvargarnas typiska kroppsform med synliga revben, höfter och ryggrad. För många andra skulle hon säkerligen se sjuk eller utmärglad ut, men faktum var att hon sällan hade varit i bättre fysisk form. För den sakens skull behövde hon inte vara stolt över sig själv, och hon var glad att hon slapp ha ögon som kunde se kroppen hon bar. Det skulle förmodligen inte vara bra för hennes självförtroende, som redan var kört i botten även om det vuxit lite av diverse lyckade jakter. Nej, det var antagligen bäst att det förblev som det var. Det kanske fanns mer än en anledning till att grottvargar var blinda. Kanske hade gudarna gjort fel när de skapade dem, men då var det för sent för att göra om dem, så de bestämde sig för att göra dem blinda så att de åtminstone inte behövde veta hur konstigt skapta de var. Ett barmhärtighetsdrag. Som så mycket annat i Unnowns liv verkade även hennes blindhet vara sprungen ur andras medlidande.


[Paxat till Blindir]
 
Talk [Blindir]
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Liknande ämnen
» Time To Talk [Nibber]
» Talk.
» Midnight Talk [P]
» Talk and trial
» Blindir
Hoppa till annat forum: