Han fick en väldig lust att skratta när han såg hennes konfunderade min och hennes försök till en vettig mening. Hennes stammanden sa honom ingenting. Han förstod inte alls va hon försökte säga vilket fick honom att le ännu bredare. Tillslut verkade hon bestämma sig och han lade flinande huvudet på sned.
Hon frågade om gudarna. Hans huvud vickade fram och tillbaka. Han visste ju inte riktigt hur gudarna skulle tänkas vara... Inte ens enligt sina föräldrars tro.
"Jag vet inte riktigt... Jag vill tro att dem är rättvisa, att dem kanske har lite olika inriktningar som att någon bryr sig mer om kärlek, en mer om lycka och någon kanske älskar kaos..." han tystnade och funderade "Men dem kanske inte alls är så... eller så är det knske bara en gud..." han skrattade till och vaggade på svansstumpen "Tänk så jobbigt det skulle vara för den ända guden om han var ensam... Eller det kanske är en hon...?" 
Ninäd insåg att han pladdrat på utan mening och blinkade generat mot Lawenya. Han skrockade till och ryckte på skulldrorna som för att säga att han inte visste.