Chi kom gåendes in i Kaiwood ännu en gång. så många år hade gått sedan han blivit kidnappad från sitt hem. Han gick med stolta steg för nu var han hemma igen. Bakom honom gick det två valpar. De höll sig bakom honom och såg sig nyfiket omkring. Chi sneglade bak på dem. Båda hade ärvt moders violetta ögon men hans svarta päls och röda tecken. Tikvalpen som gick där hade redan ärr över nosen, ett straff hon fått av sin far. Chi stannade upp och såg sig omkring. Han hade just passerat TBBs revirgräns och nu var det dax. Han var hemma och han hade med sig två valpar, två kusiner till TBBs ledare. Han höjde huvudet mot den dimmiga himlen och lät ett högt klart yl lämna strupen. Han ropade på ledaren för nu var det hög tid att få dessa två valpar godkända att de gick med i flocken.

(Shiva får gärna svara så fort det finns tid. Ett kort roll bara så valparna kan komma igång och rollas)

Kallelsen gick inte att ta miste på. Det var en välbekant röst som ropade på honom, och Shiva tvekade inte en sekund då den nådde honom. Snabbt var han på tassar och susade fram genom skogen i en övernaturlig hastighet tack vare förmågan som hade växt inom honom sedan han var valp. Energikraften gjorde det lätt för honom att navigera mellan träden och ett svagt leende bredde ut sig över hans läppar. Han var oövervinnerlig.
Och så nådde han sitt mål, saktade in och klev med stillsamma steg fram ur skuggorna till den hane som ropat på honom.
"Morbror Chi. Jag ser att du håller ditt ord," sade han med den vanliga retsamma rösten som han nästan alltid hade. Ett tonfall som kom sig ur hans attityd till omvärlden och hans sjuka sinne för humor.
Blicken föll på de två små som vandrade bakom den mörka hanen och huvudet lades aningen på sned då Shiva studerade valparna. De såg tillbaka mot honom, och leendet breddades en aning på Shivas läppar. "Så dessa är de små du talade om?"

Chi betraktade den yngre svartvita hanen och han nickade. "Jag är en varg av mitt ord och här är vi. Detta är mina två valpar Akuma och Namazu."

Chi stod där med en stotl hållning. Han var av Blossoms blod och nu avr han hemma igen med dessa två valpar. Kusiner åt Shiva. "Dessa två har visat sig värdiga och dom kommer vara oss lojala" Han sneglade bak på de båda valarna och sedan såg han på Shiva igen. "Så nu undrar jag Shiva vilken rang du kommer tilldela mig?"

Chi hade funderat på detta länge om Shiva skulle göra det rätta och ge honom en högre rang då han var av den ätt som skapat denna flock eller om han skulle fega ur och ge honom en låg rang för att blidka flocken. an betraktade sin systerson med blodröda ögon, ögon som hade många likheter med hans mors ögon. Kylan fanns där och stoltheten. Han hade haft en kort period då han hade vacklat i sin tilltro till TBB men nu fanns det bara flocken för honom. Hans familj som han blivit bortrövad ifrån som så ung valp.

Shiva lät blicken glida över valparna, och sedan mötte han åter morbroderns ögon och nickade svagt. Ifall det fanns hopp för de små skulle tiden utvisa. Chi hade hållit sitt ord, till och med fört gåvor till flocken, och nu var det dags för Shiva att ge sin del. Det fanns en viss ordning och den skulle följas. Självklart skulle Chi få en rang tilldelad.

"Du börjar som låg," sade Shiva med ett allvarsamt uttryck i ansiktet, "och låt mig tala klart innan du avbryter." Han tystnade och såg på sin morbror med de mörka ögonen. Detta var en varg av Blossoms släkte, självklart förväntade han sig mer än det Shiva nu erbjöd.
"Det måste se bra ut för flocken också, så jag kan inte ge dig mer. Men du har min tillit och mitt hopp, besvikelse kommer inte att finnas mellan oss. Du behöver inte visa dig värdig för mig, men för de andra. Du kommer att tilldelas mer, det lovar jag dig. Men inte just nu, det måste få ta tid."
Han kunde inte kasta ut höga ranger hur som helst, det skulle bli ramaskri bland de andra flockmedlemmarna. Alla strävade de efter mer, och det var Shivas jobb att hålla dem tillfredställda med vad de hade.

Chi stod tyst och lyssnade på sin syster son. Han visade trotts allt de rätta takterna för även om han var Blossoms son så var han ändå en nykomling igen till flocken. 

"Jag förstår även om det tar emot att gå med på en låg rang. Ditt jobb är ändå att se till flockens bästa och jag får väl helt enkelt visa mig värdig en högre rang inför de andra i flocken." Han såg bak på valparna och flinade till. "Namazu, Akuma kom fram"

Båda valparna klev fram och betraktade den svartvita hanen som deras far talade med. De insåg att detta var den Shiva som deras far talat om och förklarat att de kommer måsta lyda honom. Chi lade en tass på hanvalpens huvud. "detta är Namazu, han är en stark valp, starkast i kullen. Han har även visat att han kan förflytta sig från en plats till en annan på ett ögonblick (telepotering)." Chi lade sedan tassen på den gråröda tiken med ärren. "Detta är Akuma och hon är en liten tuff tik. Hon har ännu inte visat några tecken på krafter ännu men hon är mentalt stark och reser sig upp från vad man än gör mot henne. Hon har visat sig värdig trotts hennes brist på krafter, hon utmanade och besegrade en av sina bröder" Chi kunde inte låta bli att le stolt vid det minnet, hur den mindre tikvalpen utmanat sin större bror som redan visade att han bar på elden inom sig. Hur hon utan krafter besegrade honom och tog hans liv då han visat sig vek och tvekat.

Chi vände sedan åter blicken mot Shiva och lade huvudet lite på sned. "Så dom kommer behöva mer träning och vägledning i TBBs regler. Lika så kommer jag behöva bli informerad i de regler som gäller i TBB numera."

Det fanns förståelse i morbroderns röst då denne talade om sin plats i flocken. Det gällde trots allt inte bara tillit och hopp, inte för Shiva. Det handlade om att hålla dem allihopa nöjda. För något uppror ville han inte ha, då flocken var allt han levde för. Det var flocken som var hans familj, nu när Ijin och Blossom var borta. De var allt han hade och allt han brydde sig om.
Han tänkte inte på något vis riskera att de vände sig emot honom. Det skulle bli hans undergång att förlora dem.

Då de små trädde fram lät han blicken söka sig emot dem. Ännu fler valpar... Shiva var osäker på vad han tyckte om saken, men han var åtminstone beredd att lyssna och ge dem en chans. För detta var trots allt mer en gåva än en börda. Som om Chi ville ge flocken något värdefullt. Han fick helt enkelt lita på sin morbrors omdöme.
"Ja, de kommer att få den träning de behöver. De kommer att få veta och lära." Blicken sökte sig åter mot Chi och han mötte de röda ögonen med sina egna svarta. "Precis som du kommer att få veta det du behöver." Det var inget mer med den saken. Självklart skulle de alla få ta del av vad flocken hade att erbjuda, det kunde Shiva garantera dem.
"Kom." Han vände sig svagt åt sidan och nickade med huvudet inåt skogen. Ett svagt leende spred sig över hans läppar.  Nu skulle de inåt, mot reviret, mot flocken."Vi har ingen tid att förlora. Välkommen hem."

[Tänkte att vi kanske skulle börja avsluta där, har som ont om plats på min tidslinje och detta rollspel är ändå gammal ;p eller vad tror du? ^^]

De båda valparna stod med en stolt hållning för att vara valpar. De mötte Shivas blick utan rädsla eller oro. Dom verkade vara väl förberedda på detta möte och på vad som väntades av dom. 

Chi betraktade valparna innan han åter såg på sin systerson. "Det är skönt att vara hemma igen" Chi log vagt men han menade detta. Först hade han inte känt för att återvända till TBB men detta ändrades efter mötet med Shiva. Led vägen så följer vi" Detta var både menat för stunden nu då de äntligen skulle beträda reviret och för framtiden som ledare över TBB. Då Shiva började gå inåt skogen så föll Chi in snett bakom honom och de båda valparna efter honom.

PPade Shiva liite så nu ser jag detta som avslutat om inte Shiva vill skriva ett svar till.