(Utspelar sig för cirka en månad sedan när Iro kommer tillbaka efter ett spaningsuppdrag)

Det hade tagit längre tid än Iro förväntat sig vilket hade stört honom. Cy hade inte varit till mycket hjälp men det var också det som varit meningen.
Ända sedan de hade kommit in på reviret hade Cy låtit Iro gå först och manat på honom med tysta blickar. Det var nästan imponerande hur Iro och Cy inte hade lärt känna varandra bättre under tiden dem varit iväg. Cy var fortfarande den tystlåtna gamlingen som puttat ner Iro i leran.
Solen började närma sig horisonten och fick himlen att rodna samtidigt som den kastade svaga solkatter genom Kaiwoods höga kronor. Det hade varit en lättnad att komma in på reviret igen, att känna bekant mark under tassarna, till och med Cy hade verkat gladare sedan de beträtt revirmark. Iro följde sin nos till revirets samlingsplats och letade upp Shiva med Cy tätt bakom sig.
”Shiva,” sa han och nickade mot Konungen ”Jag är tillbaka med information om Draugai.”

Att se den unga hanen åter träda in på deras marker var en välkommen syn. Med tanke på allt det som hade skett senare tiden, alla de motgångar och bekymmer som hemsökte Shiva, så fanns hoppet hos ledaren att denna rekryt faktiskt skulle komma med de goda nyheterna som faktiskt skulle medföra en viss räddning.
Ett brett flin gled över hans läppar när han satte sig upp och lät ögonen möta de två vargarna som sökte hans uppmärksamhet. Cy, alltid lika tyst och eftertänksam i bakgrunden och Iro med en iver om att få berätta om uppdraget brinnande i ögonen.
"Jag visste att du inte skulle svika mig."
Det kanske hade varit en chansning, men Shiva hade satt sin tillit i den unga hanen tack vare de lovord som Kali gett denne. Och uppenbarligen verkade det inte ha varit fel beslut.
Inte i nuläget i alla fall.
"Berätta. Vad har ni fått reda på?" 

"Goda nyheter." log Iro och slickade sig om nosen "Jag hittade Draugais tidigare ledare och fick tillslut henne att tala. Det verkar som att deras ledarskap har varit allt annat än stabilt. Efter eran strid med Draugai verkar det som att de tagit sin tillflykt till Döda skogen under ledning av en Aisu. Deras tidigare ledare, Iwaku, gav sig av och ledarinnan som jag pratade med verkade se honom som en ynkrygg som inte kan leda en flock även om hans liv hängde på det. Aisu gav sig av på något mystiskt uppdrag och gav denna Tezuka ansvaret för att leda flocken. Iwaku kom tillbaka och krävde åter flocken. Dem gav sig ut för att leta efter Aisu och hittade henne på någon vänster. Tezuka lämnade flocken, tillsammans med flera andra medlemmar och Iwaku tog en omväg för att komma tillbaka till flocken som ledare... Nu är de färre än någonsin." ett snett, illmarigt leende drog i Iros mungipor.
"Om ni skulle vilja se till att dem aldrig mer är ett hot är det perfekta tillfället nu."
Iro tyckte inte det var värt att berätta om hur han och Cy haft det i Döda skogen, vad som var viktigt var informationen som Shiva bett om.

Stoltheten sken starkt om den unga hanen när denna talade om upptäckterna som hade gjorts. Informationen som de hade med sig tillbaka vad av vikt, och källan den kom från verkade även trovärdig. Shiva letade i minnet efter Tezuka, men namnet sade honom ingenting. Han var osäker på om han mötte henne på stridsfältet då de båda flockarna mötts. Kanske om han sett hennes energier...
Han ruskade kort på huvudet och sköt tankarna åt sidan. Trots allt var inte Tezukas identitet det viktigaste i nuläget.
"Du har skött dig väl."
Ett varmt leende gav åt Iro, och sanningen var att Shiva kände stolthet över den unge hanen. Det verkade sannerligen som att det fanns något extra hos honom, och han kände sig tvungen att tacka Kali för att hon sett potentialen hos den unge.
"Men att göra ett drag mot Draugai är ingenting vi ska förhasta oss med. Trots det du hört om hanen som nu leder dem är Iwaku inte en att underskatta. Vi får inte kasta oss in i en sådan situation som ansvarslösa dårar."
Det hade sannerligen varit ett perfekt tillfälle, men Shiva hade inte haft för avsikt att slå till mot Draugai. Inte nu. Det fanns annat som behövde göras.
Cy nickade instämmande till ledarens ord. 
"Vila er nu. Det är skönt att ha er tillbaka."
Han nickade kort emot Cy och ännu ett leende gavs åt Iro. Han skulle fundera över det han just fått veta. Det hade varit befriande att faktiskt få strida mot Draugai igen, ge igen för allt de som TBB förlorat sist flockarna möttes, men inte utan en plan. Om det ens var rätt drag att göra. Han behövde verkligen fundera över saken.

[Avsluta? (: ]